söndag 30 december 2012

Cykelåret 2012. Obligatorisk sammanfattning

Låt mig säga så här...
Jag vill hellre se fram mot 2013. 
För egentligen har jag inte heller cyklat under året så det är logiskt nog inget att skriva hem om.
Undantagen var ett litet lopp i våras samt ett hypotermi-party i juni.
Men för att bloggosfären inte ska stöta ut mig ur internet så levererar jag ändå två bilder. 
Den första är ett diagram (på en skala) över 2012 och den andra är bara storslagen symbolik i all sin anspråkslöshet.















Neslig kapitulation i Sundby

Kände det direkt efter ett par kilometer. Inte smärtan men väl den där förebådande känslan på insidan av knäskålen. Det är som en slags liten rörelse, typ en sena som ständigt halkar sidledes av och an över något. Det är det knappast men ungefär så är alltså känslan. Försökte sätta mig långt bak på sadeln för att "öka avståndet" till pedalerna. Ingen skillnad. Försökte hålla foten i olika vinklar och jag försökte hålla knäet utåt, inåt och gud vet vart men ingen skillnad. 
Efter Socklotbackarna övergick det till lätt ömmande och jag insåg att den runda jag planerat och sett fram emot var rena dunderidiotin ifall jag alls tänkt vara kapabel att gå de kommande dagarna. Där cykelvägen börjar vid Karbykorsningen stannade jag upp och grät en liten stund. Insåg att det enda som gällde var att försiktigt ynka sig hem och försöka åstadkomma så liten skada som möjligt. Därför stod jag hela vägen för det fungerar. Tack och lov inga kännigar nu efteråt. Då kan jag åtminstone kanske köra träning inomhus även de kommande dagarna. Det är ju jättekul jämfört med att vara ut och cykla på riktigt. Jättekul...

Fattar bara inte vad som ändrat. Jag vet att jag haft problem när lvg-cyklarna haft sadeln för lågt och jag antar att det är samma problem på mtb'n nu. Men jag har ju trots allt kört i flera år med den här cykeln utan knas. Varför just nu? Skorna är samma, allt är samma. Enda skillnaden är att jag bytt cykellampor och däck.

Sökes och kanske köpes:
Skateskidor... till en kompis. 
Han är ungefär 186-187 cm lång och väger väl sisådär 72-73 kg.

lördag 29 december 2012

Vaddåå, vilket knä?

Som planerat. 

1. Konsert-dvd under armen (eller tja, kanske i ryggsäcken) och ner till kvarterets gym.
2. Pluggade i spelare, projektor och ljudanläggning.
3. Körde igång de gamla gubbarna genom att trycka play.
4. Satte mig på en spinninghoj.
5. Trampade enligt "grundträning B"

A. Ville köra grundträningsprogram eftersom knäet oroade mig. 
B. Inga rusningar eller intervaller.
C. Knäet höll. Inte minsta lilla känning.
D. Lustigt eftersom det smärtade så pass igår.

I. Imorgon blir det nog ett riktigt cykelpass ute i plusgrader.
II. Det kanske regnar. Då blir man kall och våt.
III. Knäet flippar ut igen.
IV. Jag kanske tar risken.

PS. Romar hade för högt startnummer och hann inte köra inom sändningstid. Synd! 
PPS. Han åkte bra.
PPPS. Lyckades inte bli till mig av hänförelse när touren prologade. 
PPPPS. Måste expertkommentatorer ibland låta som osakliga soffidrottare?

träningstaktikstrategi

Ska försöka bita i rönnbäret och agera lite halvförnuftigt, eller åtminstone inte helgalet.
Dagens cykelrunda ställs in. Det är dessutom lite kallare än vad prognoserna antytt och precis på gränsen till vad jag annars skulle åka ut i. Tror inte knä-eländet blir bättre av att dessutom utsätta det för fler minusgrader än nödvändigt.
Tror jag småplockar här hemma en stund, glider med Romar nerför pisten i Bormio och följer med när det finska herrlandslaget piskar skiten ur motståndet då touren drar igång.
Om knäet pallar störtloppet går jag troligen senare till en lämplig motionscykel och känner mig för. 
Kanske jag plockar med mig en dvd med gamla gubbar som håller en jättelång konsert och låter den rulla på en duk framför cykeln... Det är ju trots allt lördag.

fredag 28 december 2012

F@!/!sj*v!@&k!#-knä

Hur typiskt på en skala är det inte? Nu finns äntligen tid att träna och så ska knäet få för sig att strula.
I morse kändes det rätt bra men efter en stund gjorde det ont igen. Blev mellandagsvistelse i storstan med familjen och då blev det allt mer ömt - på riktigt alltså. Inget simulerande bara för att jag egentligen ville hem. Nu känns det ganska OK igen. Lite osäker på hur jag ska tackla detta och kunna träna utan att göra knäet värre. Har på allvar börjat fundera på att jogga/springa/löpa och då behöver jag de där skorna man använder för sånt - springskor eller något i den stilen. Knästrulet är helt och hållet en cykelrelaterad grej som har med vinklar och belastning att göra så om det annars är i skick borde skubbandet inte vara ett problem. Skidor är ett annat alternativ men vågar jag språnget?

torsdag 27 december 2012

Min vilda mustang Pulsen

Av rubriken att döma kunde man kanske förledas tro att jag är en otämjd Gilbert som på dagens cykelrunda ursinnigt sprutat bort is från vägen vid varje tramptag. 
Grundträning - gruuuuuundträning - stod på programmet. För första gången i mitt cykelliv skulle jag försöka hålla mig i styr (...hmm) och köra disciplinerat med pulsen inom 60-75%-gaffeln. Detta skulle brytas med en väckarklocka var tionde minut. Den första milen falerade jag totalt och snittade på knappt 80% men skyller på vägverket. Det är tamejtusan inte lätt att köra lugnt på en väg som består av spårig is, spårig packad snö och tvättbräden om vartannat - allt vackert dolt av ett fint lager nysnö. Klart som den att pulsen fick en grisfösare i aktern med jämna mellanrum. 
Gillar ändå fortfarande mina Marathon Winter. Kanske inte Nobel-kvalitet på upptäckten att däcken inte vill jobba i snömodd men så var det nog också en hypotes jag hade redan innan anskaffningen. Med ett par Ice Spiker hade jag troligen haft en lugnare resa till Jeppo men från Jeppo och hem (via Pensala och Munsala) var Marathon perfekta. 

















Det blev bättre. Från Jeppo till Pensala var vägen ganska fin och min simultanförmåga pallade allt som skulle kontrolleras - typ puls och balans. Rytmen hittades och tillvaron blev förföriskt vacker harmoni... för en liten stund.
I Jussila ger ett gammalt och bortglömt problem sig till känna. Plötsligt börjar nämligen rakbladet under knäskålen i vänsterknäet att skava. Har inte njutit av det på flera år. Problemet är sitthöjden och på mtb'n kommer jag inte åt att ha sadeln tillräckligt högt (= löjligt högt) men jag har ändå klarat mig bra på sistone.
I Munsala började det göra mycket ont, alldeles för ont och enda möjligheten var att slänga i allt vad utväxling härket har och stå den knappa milen hem. Det blev smärtfria kilometrar men nu efteråt är knäet inte alls samarbetsvilligt. Morgondagens pass är absolut i fara.
Tänker inte hänga läpp över det än men oron gnager.
















Röd skall med rött bli rödare. Röd är inte bara rött, det är också en rysligt snabb färg. Troligen den snabbaste. Jag räknar med att spara ca 7 watt (alt. cykla snabbare) med Soloisten efter gaffelbytet.

torsdag 20 december 2012

Det är ju faktiskt så att...

jag nu helt håller träningspaus. Julstädandet av den här jämra kåken är som ett treveckors etapplopp. 
Men jag är verkligen taggad så när julannandagen kommer emot blir det andra bullar.


Har fått hem A

Men det är alldeles för sent på kvällen för att börja ge sig i kast med att avslöja B.

När bergen slåss blir jag trött - mycket trött

Vet inte var jag ska börja... Detta är kanske en filmrecension eller så inte... Har nyss sett Hobbit... Skyller på att jag agerade chaufför... Det är en lång film - alltså en långfilm... Den är väldigt lång... Speciellt med tanke på handlingen... Handlingen är ganska kort (hahaha)... ja, alltså, nej, handlingen är knappt skönjbar... Gollum är en liten ljusglimt i tradigheten... Klichéerna kommer tätt och i rent barockt omfång... Jag gillar ju egentligen Martin Freeman - speciellt från störtsköna The Office-dagar - den engelska och riktiga varianten alltså... Jag hör kanske inte till målgruppen... Barnen gillar filmen... Jag skulle säkert också ha gjort det för 25 år sedan... Då gillade jag böckerna... Måste filmer vara bra för att vara bra?... Kan jag uppskatta en film som bara underhåller ögonen?... Gör den här filmen det?... Ja, ungefär som en ful tapet... Borde jag gilla tomtar och troll?... Jag är allt lite höjdrädd... Filmen skräms med djupa stup... Får jag mardrömmar nu?... Det brukar jag få... Jag ger filmen två lösnäsor på en skala...

söndag 16 december 2012

A men inte B - Cykelutrustning!!!!!

En vag cyklist antyder att lokala bloggare är hemlighetsfulla och bara nämner a (men inte b). Jag har kanske följt dessa lokala bloggare för dåligt de senaste dagarna för jag har absolut ingen aning om vad vag cyklist menar. Jag noterar dock att Tony Stoor utökat arsenalen men det är ju en avslöjad grej. Samtidigt påstår vag cyklist sig själv ha något otroligt intressant på gång. Låter spännande.
Faktiskt ska jag be om att få avslöja ett eget a. När det landat visar jag upp a:et som då blir b. Cykleltillvaron kommer att få en helt otrolig fulländning efter denna införskaffning.
Dessutom har jag mera aktivt börjat söka ytterligare ett a men det återkommer jag till i ett senare skede.

All träning har lagts på is. Rent bokstavligt alltså, för det har bara blivit rinkbandy sedan improvisations-spinningen i tisdags. Någon mängd kan man ju heller inte tala om. Rinkbandy är bara på söndagar och med andra ord har det alltså varit idag. Vi var få på plats och inga avbytare så det blev att försöka hålla tempo utan att brinna. Precis som för en vecka sedan så började allt (för min del) lite slött med fullständig yrsel och noll kontroll. Det blev bättre och avslutades med klang och jubel och helt outtröttliga ben.
Träningen har låg prioritet just nu. Hushållet är i skriande behov av en rejäl julstädning så nästan all fritid går åt till sådant samt andra julförberedelser. Känns egentligen ganska OK. Känner mig för tillfället ändå märkligt och helt oförtjänt stark men jag är helt säker på att verkligheten kommer emot i mellandagarna då jag hoppas kunna ta ny fart med cyklandet. Katastrofrapporter, påståenden om att man aldrig varit sämre samt hot om att sluta cykla lär ramla in på den här bloggen då.

torsdag 13 december 2012

Nordkorea

Måste bara få ta tillfället att applådera nordkoreanerna. 
Här har deras tekniker lyckats bygga och skjuta upp en bärraket och ingen tycks begripa vilken bedrift det faktiskt är.

onsdag 12 december 2012

Vätternrundan?

Det bör sägas direkt. Jag gillar inte eländet!
Ändå ligger den där och bubblar i trakten av lillahjärnan.

2005: premiär. Katastrofknän. Voltarentub och burana i ryggfickorna. Smetade salva och knaprade piller hela vägen. Varje tramptag smärtade redan efter en mil och efter loppet var gång en svår konst. Tog 10 timmar.
2006: Ett bra år (det enda förutom premiären - som trots allt var kul på sitt sätt). I mål på 7:51.
2007: Ett tråkigt år. I mål på 8:18 efter att ha funnits i en grupp utan gemensam dragvillighet.
2008: Gjorde något roligare
2009: Gjorde något roligare
2010: Skulle tillsammans med några klubbkompisar åka med Stockholmarna som ville ner under 7h. Gick med runt fram till Bankeryd men stumnade efter kisspausen uppe på backkrönet. Punkterade bort mig i Hjo och sket i resten.
2011: Gjorde något roligare.
2012: Anmälde mig med långa tänder, hade för lite kläder från start, körde rätt fint med endast tre klubbkompisar fram till Jönköping, blev helt hypotermisk på bortre långsidan, avbröt i Hjo och sket i resten. Tre timmar med fem andra ståendes under handtorken i en liten toalett.
2013: Inte anmäld men det lär finnas en ledig startplats runt hörnet... hmm?

Improvisationsträning

Kände att det var dags för ett slumpmässigt pass med lilla iPodden som enväldig diktator.
Grundidén var att inte toppa pulsen upp mot max idag. Hellre köra ganska jämnt och hålla mig mellan 70 och 90%. Låtarna skulle få påverka kadens, motstånd, sittande och stående helt enligt vad som kändes rätt i ögonblicket.
Så här blev det med spelaren ställd på slumpvis uppspelning ur dess innehåll:

1. Alex Harvey. The Ballad of JFK. 3:58
Konstig låt att värma upp med men lite politisk agitation kanske är på sin plats innan tänderna börjar gnissla och underläppen spänns i en ful båge mot hakan.
2. Neil Young. Cinamon Girl. 3:22
Motståndet fortfarande lätt. Ökar takten.
3. Jarvis Cocker. Fat Children. 3:24
En suverän träningslåt. Innan den är slut har kadensen nått astronomiska, jag upprepar astronomiska, siffror.
4. Nina Simone. Just Like Tom Thumb's Blues
Nu blev det tungt motstånd. Måste stå. Låten är nästan 5 minuter men vad gör det när det är världens näst bästa Dylantolkning.
5. Terry Reid. Speak Now or Forever Hold Your Peace. 4:26
Direkt efter den sega klättringen är det med denna låt raskt ner i tempoställning och veva på av bara katten. Höll hyfsat lätt motstånd. Man tror låten slutar men så drar den igång igen.
Kadensen når astrologiska, jag upprepar astrologiska, siffror
6. Mudhoney. Mudride
"Take you down to the dirt, Drag you through the mud..." sjunger Mark Arm och klart som korvspad att det blev sittande med svänghjulet nersänkt i tjock sirap. Låten är 5:43 så det kändes mot slutet.
7.  Faces. Debris. 4:37
Världens vackraste sång. Försökte återhämta mig men utan att släppa pulsen för lågt. 
8. Mountain. Don't Look Around. 3:45
En "ställa sig upp och grina illa-låt". Körde med inte allt för jobbigt motstånd men försökte istället hålla tempo. Gris-cykling av ädlaste form. 
9. Pink Floyd. Have a Cigar
Samma som föregående men sittande. Drygt 5 minuter fortsatt grisande.
10. Bruce Springsteen. Ramrod. 
Ner i tempoställning och mata på av tusan. Drygt 4 minuter
11. Rival Sons. Get What's Coming
Upp och stå på nytt. Ganska tungt motstånd men med fokus på tempo. Drygt 4 minuter. Mera grisande. Kanske rent av vårtsvin.
12. Ten Years After. Circles. 4 minuter
En låt från någon bortglömd källare. Idag blev det stående med tuuuunnnngt motstånd. i slutet av låten sjungs "...Does it matter if I die?" som sista ord och precis i det ögonblicket lyckades jag få några rejäla svettdroppar på svänghjulet som närapå skar fast.
13. Hank III. Cecil Brown.  3:32
"I've travelled up and down som many
Kind of lonesome roads
I once took the high road
And it took me straight to hell"
... sjungs det men jag valde att ta det lite lugnt för att undvika helvetet efter nära-döden-upplevelsen från föregående låt.
14. Rod Stewart. Maggie May. 5:50
Ställde mig upp och jobbade med ganska tungt motstånd.
15. Steve Bedunah. Down to This River. 3:46.
En rätt töntig sång av en typ som verkar vara väldigt... amerikansk. Men jag gillar den på något märkligt sätt - knappast av den orsak han själv skulle föredra. men vad vet jag.
Försökte varva ner till den i alla fall. 








måndag 10 december 2012

Back in Bad Karma

Ja jag vet...
Börjar bli tjatigt med det där men jag kunde inte hålla mig. 
Du kan alltid läsa någon annan blogg om det känns jobbigt.
Dessutom har det egentligen inte ett sk*t med karma att göra och egentligen är jag föga intresserad av... ja typ sånt.
Men... Kraschade ett glas i en dörr i morse. Flyttade lite på cykeln och stötte till rutan när jag skulle passera dörren.

Har haft vilodag idag. Skulle också kika lite på prisutdelningen (Nobel / jag gillar att höra pristagarnas tal) när jag kom hem från jobbet men slocknade bums och vaknade när det var över.

Annars är jag fortfarande lite uppåt efter gårdagens hönsande i isladan och ser fram emot kommande träningspass som högst sannolikt blir på en cykel av något slag.

Förresten...
Jag körde ju senast med pulsklocka för typ 6 år sedan. Nu när jag börjat på nytt så påminns jag om hur stor skillnad det är på att få cykla på riktigt kontra gnida på en motions-/spinningcykel. 
Känns som om man möter döden med långt lägre puls inomhus medan det går att mata på med hamsterpump i timtal utomhus. Det mentala spökar nog en hel del.

söndag 9 december 2012

Karman på plus igen - ohejdbara stålben

Innebandyn avslutade säsongen (eller terminen - det är ju arbis) förra helgen så idag var det bara rinkbandy - och himmel vilken skillnad när jag inte rusat musten ur låren precis innan!
Jag bara orkade och orkade och orkade. Benen tog liksom inte alls slut. Förmiddagens cykelrunda märktes inte heller. 
Det började väl lagom uselt utan någon som helst bollkontroll men jag tror helt enkelt att jag jag åkte skridsko alldeles för snabbt för mig själv. Efter en halv timme började också klubban hänga med i svängarna och jag orkade fortsättningsvis mata fart på rören i varje byte ytterligare en timme. Passar nu på att mysa självbelåtet så länge jag kan. Nästa träningspass kan mycket väl ändå vara i andra diket med ben pigga som kalla paddor redan efter 10 minuter.

Minuskarma - det bidde en väst

Dagens träning blev avkortad. Hade tänkt mig en för Nykarleby-cyklister typisk Pensalarunda men fick avbryta i Ytterjeppo. Orsaken stod att finna i morgonbestyren där flera moment på något korkat sätt (usel karma) drog ut på tiden så att jag kom mig iväg nästan en halvtimme senare än planerat. Med annat program mitt på dagen hann jag inte längre få in en tvåtimmarslänk.
Ursprungsplanen var ännu bättre. Markby, Jeppo och Pensala var i fokus. Det skulle ha varit en tretimmarsgrej. Den episka rutt-idén försvann redan igår i och med att "annat program" kom in i bilden och då slog jag bort Markby ur tankarna. 
En Pensalarunda är alltså typ två timmar med mtb den här tiden på året.
Jag satsade friskt i början och tog mig an motvinden på Östra åvägen men insåg snabbt att det skulle bli trångt om jag alls skulle hinna värma bil, duscha och plocka med annat nödvändigt innan "annat program". 
En annan dum detalj var att jag fick för mig (usel karma) att bara ha baklampan på hojen. Skulle ju verkligen ha varit på sin plats med lyse fram också för även om det ljusnat så var det förstås typisk snöyra-skymning. 
Kändes sisådär med bilarna och det blev ännu en orsak att korta av och välja andra rutt-alternativ.
Tog över ån vid hängbron i Ytterjeppo och letade mig tillbaka mot Nykarleby för att istället kretsa runt stan så länge som möjligt.
En ursprungligen planenligt lugn och lite halvlång söndagsrunda i allsköns ro bidde till slut alltså en kort och smått oharmoniskt (usel karma) stressfylld grej. Stressen berodde givetvis på den ständiga tanken om att det kunde ha varit så prima. På väg hem dök solen upp och vädret visade sin bästa sida som ett slag under bältet (usel karma).

Men! Markby hade nog blivit en svårtuggad nöt (dessutom är jag nötallergiker) för jag tvivlar på att de vägarna plogats i tid vilket givetvis skulle ha inneburit multum av hopplösa mil på slängiga lös-snö-packade-bilspårs-jädra-skitvägar. Sådant fick jag ändå njuta av på grusvägarna runt Nykarleby.

Och! Kanske lika bra att inte köra slut på sig själv med alldeles för långa rundor just nu. Formen är i bästa fall knappt ens medioker och jag vill ha lite av den redan urvattnade krämen kvar till kvällens rinkbandy.

Tränandet känns faktiskt lite smått hopplöst att få ihop. Det kommer jämt något emot. Pendlandet som jag hoppats mycket på borde jag verkligen få igång nu men varje dag är det något som i princip tvingar mig att använda bileländet (transportera något, hämta någon osv. osv.)

Marathon Winter så här långt: Helt OK. Alla dubbar kvar. I hög lössnö är de inget problem eftersom de inte packar mycket under sig och då får grepp mot marken. Så fort det är lite halvpackat blir det snabbt värre men så är det väl för alla halvpackade.

torsdag 6 december 2012

Cykling är underskattat

Efter en arbetsperiod som inneburit Ironman-lopp efter Ironman-lopp har vi så äntligen kommit till denna självständighetsdag. Jag har härmed också lyckats ta mig ut på en cykelrunda. Rundan blev kort men långsam. Trots allt är jag kanon-nöjd. Vädret är ju helt suveränt och temperaturen var på rätt sida minus 10.
Att cykla (utomhus) är verkligen trevligt och jag vill varmt rekommendera alla att testa det någon gång. Jag lovar att ni får en verkligt underbar aha-upplevelse och att ni säkert upptäcker att det ger ett stort mervärde i er tillvaro.
Dagens tips är alltså: Börja cykla!
Jag tänker garanterat åka ut på en till runda någon dag.

söndag 2 december 2012

Cyklat 2 km

Hockeybaggen full av prylar och iväg på cykeln till Stjärnhall och Komarov-arena.
Min insats i innebandyn får betyget två blåröda märken på armen och ett stort rött på vänster höft.
Rinkbandybetyget är avblåst pga. spel från liggande position, hög klubba och smäll på fingrarna.
Idag hade vi i alla fall avbytare och det syns på pulskurvan.













...och någonting hånflinar tillbaka

Det ska direkt erkännas. Jag sov bort mer eller mindre hela dagen.
Tänkte mig ut på en runda under förmiddagen men vaknade först efter de klockslag dit förmiddagen de facto hänvisas. Helt borta.
Kanske bra på något sätt ändå. Om jag verkligen var i ett sådant behov av sömn så är det väl fint att det fick gå som det gick - eller?
Att temperaturen idag varit minus miljoner skulle möjligen ha kortat av rundan men en timme eller två hade säkert gått ganska fint trots allt.
Det kanske ändå är så att dagens träning i själva verket handlade om återhämtning? Sömn är ju viktigt. Det vet vi alla.
Problemet är snarast att min trötthet inte är en fysisk sådan utan troligen snarare ett resultat av en hyfsat hög stressnivå under hela hösten. Jobbet har inte lämnat många timmar till övers och det har varit en hel del arbete med hem på kvällar och helger också. 
Jag skulle verkligen behöva fler timmar av fysisk ansträngning för att rensa skallen titt som tätt.

Istället har jag glidit omkring i långkalsonger här hemma, städat akvariet, plockat, dammsugit och varit allmänt... jag vet inte vad...

Ikväll är det bollsportar-afton igen. Visserligen får jag ta ut mig fysiskt men det är inte samma som att nöta väg i all ensamhet. Innebandyn och rinkbandyn är inte lika intelligensbefriande som cyklandet. I alla fall inte för mig som måste skärpa till mig ordentligt för att kompensera min passningsblindhet och avighet i lagsporter med boll. Tur att det bara är på blodigt allvar och inte på riktigt.
Nej snart - kanske på självständighetsdagen - måste jag ta en Markby-runda. Tråkigare och mer mentalt hälsosam sträcka finns inte.

lördag 1 december 2012

Jag skrattar vintern rakt upp i ansiktet

Ja det drog ut på tiden men nu är F-tjugonian vinterskodd och lamphållarna är på plats. Marathon Winter verkar ha ett rykte om sig att tappa dubb så jag kommer att köra in dem en liten tid men snart lär de få visa om jag valde rätt eller inte. Tanken är ändå att köra mest på landsväg och grusväg (läs is) i samband med jobbpendlandet. Visserligen lockar skogen medan det ännu är snöfritt och snabbt före men dit letar jag mig ändå inte med däcken innan de är "inkörda" och dessutom är de onödigt tunna/smala när större kottar kommer emot. 
Lezyne Power Drive XL ger ljus som verkar alldeles tillräckligt. För pendlandet blir det nog oftast "halvljus" så räcker batteritiden fint. Handlar mer om att synas än att bränna bort snön framför cykeln. Återstår att se vad batteriet tycker om minusgrader. Lampan ska laddas via usb och det är ju egentligen lite halvtöntigt. Adapter för vägguttag??? Dessutom är det inte vilken usb-kabel som helst heller så den borde man ju också plocka med sig till jobbet.

fredag 30 november 2012

Kondition som en häxpipa

Som tidigare nämnts har jag ju slutat cykla och börjat träna cykling. Idag genomgick jag det där testet för att enkelt ta reda på syreupptagningsförmåga/kapacitet vilket sedan står till grund för kommande träning.
Jag brann direkt, på nolltid, genast, omedelbart, bums, på stört, som krut och kvar lämnade en sur sothög som bara ligger och pyr. Åtminstone var det känslan efteråt. 


























torsdag 29 november 2012

Jag - en oupplyst nolla

Mina kära barn upplyste mig nyss om att det är omöjligt att ha rört sig på internet och inte känna till att Disney köpt rättigheterna till Star Wars. Det är omskrivet och diskuterat på varje websida. 
Min blogg är härmed uppdaterad till den nya www-standarden.

tisdag 27 november 2012

Auspacken video

Jag vet att en riktig unboxing video innehåller kommentarer men jag valde en viss konstnärlig frihet och känner att det var helt rätt. Ett mästerverk helt enkelt. 
Stort tack till 39 sent & 8 km vars storslagna kreation jag stal utan betänkligheter.


... uppe i vänstra hörnet men sånt behöver jag inte bry mig om...

måndag 26 november 2012

Aber es wird wohl gut sein

Aber ich habe zu hause eine nachricht empfangen, dass das paket in der Post ist. 
Muss ich zeit, um es morgen abholen... und weize katzen om nicht eine unboxingvideo produziert werden.

Der Empfänger wurde nicht angetroffen

Nein, ich arbeiten!

söndag 25 november 2012

Rapport från Nykarlebys idrottsarenor

Jag sammanfattar både innebandyn och rinkbandyn med klyschan 'bollen är rund'.

Plockade med mig min Garmin och hade den på mig under rinkbandyn. Ville kolla lite vad pumpen har för sig. Idag hade vi inga avbytare men tre drickapauser. Pauserna syns inte i diagrammet för med mina kvastskaft-armar får jag ändå ta i om jag ska orka höja en vattenflaska. 
Kände mig allmänt tokseg och hade helt klart gårdagens stund på spinningcykeln kvar i benen.
Skulle förresten vara kul om man också kunde se sträckan man skrinnat som ett rött nystan på kartan men satelliterna hittas inte genom plåttaket. 














Förklaring

Ja alltså. Kände bara att jag var tvungen att häva ur mig den desperata frustrationen med ursinniga kraftuttryck.
Här har jag arbete med mig hem över helgen och så sitter jag med fel dokument på minnesstickan och kommer inte åt det jag skulle göra. Måndagen räcker inte längre till. Hyperventilerar.

Ett riktigt jädra gnällinlägg

Usch och elände!

Saturday clubbing

Det har varit lördag och då går man på klubben.
Plockade med mig två plattor för jag antog att jag skulle få vara allena. Lite uppvärmning, lite stående med halvtungt motstånd, lite intervall, lite klättring sittande och lite Magic Potion.



Finnland

Die Sendung ist im Zielland eingetroffen.

onsdag 21 november 2012

Hamburg

Die Auslandssendung wurde im Export-Paketzentrum bearbeitet.

tisdag 20 november 2012

De-ell-håå

Die Auslands-Sendung wurde im Start-Paketzentrum bearbeitet.

Tummen har lossnat

Senare än sent (både på året och denna kväll) kom jag äntligen åt tangentbordet och lyckades beställa hem ett par dubbdäck, ny framlampa, ny baklampa samt fasta skärmar till mtb och racer.
Däcken är bredaste Marathon Winter (50 x 622) och framlampan är Lezyne Power Drive XL.
Lite osäker på den. Alla säger att det ska vara Philips i den prisklassen men det sk*t jag i för Philips-lampan är ful, sk*tful!
Jag ska återkomma till prylarna och skriva ett utförligt reportage, göra en hel massa diagram och vända ut och in på varje detalj.

måndag 19 november 2012

Jag slutar!

Volleyboll är inget för mig. Tafflig, fumlig, okänslig och helt otajmad. Jag spelar ungefär lika bra (och ser förmodligen ut som) en hög med pinnar. Oddsen för en korrekt passning skulle vara bättre om jag bara låter bollen studsa mot mig istället för att försöka ge den en riktning.
Innebandyn och rinkbandyn i söndags gick väl lite bättre. Åtminstone fick jag plåga benen rejält.


söndag 18 november 2012

Spiksöndag

Vilodagen har helgats med hammare och spik. Om en stund blir det att ge sig i kast med liten boll. Humor, det är humor!

lördag 17 november 2012

Fastighetsägare och lördag

Uppbyggandet av den i somras bortrivna väggen (och taket) har avancerat långsamt men i veckan fick projektet ny fart. Plåtslagarna var på plats och lagom till detta hade vi åter plockat hem en byggställning. Taket blev klart i onsdags och nu slänger vi upp panel på väggen samtidigt som vi har byggställningen hyrd. All panel har fått ett första lager färg och fönstren har restaurerats. Det är med andra ord nästan bara att såga panelplankorna i rätt längd och spika. Träningen får således lov att vika undan den här helgen även om jag ändå hoppas på att hinna med lite bollsport imorgon kväll.

torsdag 15 november 2012

Träningen fortsätter

Gjorde mitt livs andra cykelrelaterade träningspass tidigare ikväll. Jag har inte det uppgjorda programmet klart än - tar väl en dryg vecka innan det är kirrat - så jag körde något eget som var löst baserat på vad som komma skall.

onsdag 14 november 2012

Träningsprogrammet i sig?

Fick några frågor i kölvattnet av föregående inlägg.
Försöker härmed ordna upp frågetecknen:
1. Länken? 
- Vet inte! Nätet måste ha varit fullt just då.
2. Menas vattenmätare? Jag är smått osäker på om frågan är ställd på någon slags dialekt.
- Om så är fallet...Ja. En sådan har vi. Läser av den manuellt men jag vet inte hur många kubik som gått åt den senaste tiden.
3. Alterneringsledigt och Mallorca?
- Jobbar grym övertid just nu så att jag kan ta ut ledigt hela våren. Tänkte träna i Ytterjeppo-trakten.
4. Alonsos bil?
- Försökte få tag på fler än så. Fick några tips. Först någon Fuentes men samtalet gick inte fram. Hittade en ny nummer och då gick det mycket bättre
Ferrari har lovat hjälpa till men Del Moral blev jag inte klok på.

Ska annars också snart göra ett test där pulsen kalibreras med en monark.
... ja eller något i den stilen. Får se vad det innebär men jag informerar mera om det senare.

tisdag 13 november 2012

Träningsprogram. Steg 2:

Slog mig att jag har en Garmin och att den ju kom med ett pulsbälte den också. Det sci-fi-tillbehöret har jag ju inte nyttjat. Knallade sålunda ner till lämplig lokal med lämplig cykel och testade olika pulsnivåer (eller vad det kan tänkas heta). Jag kan härmed konstatera att pulsen går att variera men särskilt högt kom jag inte. Typ 10 lägre än jag trodde.

Träningsprogram. Steg 1:

Jag har hittat pulsbältet! Nu gäller det att skaffa batterier till både bältet och klockan.

måndag 12 november 2012

Ett program

För första gången i mitt liv ska jag nu försöka följa ett träningsprogram. Motivationen har höjts med 9 beaufort på 20 minuter. Programmet ska ännu få sin slutliga utformning men steget har tagits. 
Nu gäller det bara att hitta pulsbältet också. Tror jag såg det under julstädningen 2008


söndag 11 november 2012

På träningsfronten intet nytt

En hel vecka har gått åt till jobb och influensa. Den senare har dessutom dröjt sig kvar som en obehaglig förnimmelse i hela kroppen över helgen så jag har inte vågat tuta och köra. Dessutom har fritiden ändå gått till hus och ett litet sidoprojekt.
Men en ny vecka är på kommande...


fredag 9 november 2012

torsdag 8 november 2012

Ur kategorin "läst för länge, länge sedan"

Låt mig för ett ögonblick glömma kolfiber, elväxlar och annat tjafs och istället gå tillbaka till tider då cykling var stål, grus, damm, amfetamin, sprit, ylle och och då både cyklar och följebilar lystrade till namnet Peugeot.
Underbara tider och storslagen heroism.
Den första boken är klassisk cykellitteratur och heter givetvis Put Me Back on My Bike. Den handlar om Tom Simpson och är skriven av William Fotheringham. Massor är redan nämnt om både Simpson och boken. Det innebär att jag inte behöver ta ansvar och fläka ur mig en uttömmande recension - något jag skulle ha svårt med för det är säkert 6 år sedan jag läste boken (böckerna). 
Men är man det minsta lilla intresserad av cykel så är den ett måste. Dessutom lite aktuell eftersom Wiggins i år blev den förste britten med gult till Paris. Simpson var annars en fullt tänkbar kandidat för den bedriften.



Flest Tdf-titlar delas ju numera av Anquetil, Merckx och Induráin med fem var. Det var någon som sopade hem fler men jag har glömt namnet. Kommer säkert på det inom kort. Nämnda tre hjältar borde väl i ärlighetens namn också glömmas bort precis liksom alla andra cyklister utom Lemond. 
Så man kunde lika gärna svänga på steken och ändå minnas dem alla - även han med sju segrar (bara jag nu skulle komma på var karln heter). Ska Lemond glömmas om man svänger på steken?
Förlåt... men jag har varit krasslig i veckan så det är jättesvårt att skriva ett vettigt inlägg.
Lemond ska inte glömmas. Jag minns så väl Sportnytt/Sportspegeln-sändningar med Greg i gult.
Ren romantik.

Alltså... Den andra boken - Master Jacques - är väl i sig inte exceptionell på något sätt men mannen - Jacques Anquetil - var det i allra högsta grad. Därför är det onekligen rätt intressant läsning.
Nu när mörkerkalla vinterkvällar vältrar in i kropp och själ kommer dessa två huvudpersoners obevekliga järnvilja att ta smällen så att ni slipper göra det.




onsdag 7 november 2012

Snörvel

Jag skulle förmodligen ha sovit bättre om jag valvakat med amerikanarna hela natten. Då hade jag i alla fall haft lite "underhållning" under de vakna timmarna samt TV-slumrat däremellan. Nu blev det bara till att ligga halvvaken i sängen och försöka fokusera bort svidande hals och näshåla.
Det blev zombie-kvalitet på jobbprestationerna både igår och idag. All fysisk aktivitet tuffare än att gå långsamt med släpande steg är utesluten.

måndag 5 november 2012

Formel-kul

Som jag troligen avslöjat någonstans här omkring är väl F1 inget jag vurmar för. Motorsport tycker jag är tråkigt i allmänhet och kungsgrenen F1 i synnerhet. Men det här fick mig på gott humör ändå:



söndag 4 november 2012

Söndagsvrak

Den underbara känslan av salpeter-indränkt sandpapper i svalget infann sig under dagen.
Trots detta tog jag det briljanta beslutet att spela boll. Mer om det senare.
Dagen ägnades åt att kontrollera innehållet i gårdens fågelholkar. Där det varit bebott bytte jag till nytt fluff eftersom många småfåglar spenderar kalla vinternätter inne i holkarna. Då är det prima med isolering och nytt loppfritt material. Holksysslorna skedde i ultrarapid. Jag noterade nämligen redan i morse att kroppen inte skulle ha gett mer än 3,5 i ett Tour-test.
Som sagt... Det blev ändå en vända till både Stjärnhall och Komarovarena. Det första gick sisådär men under rinkbandyn tog allt slut och jag gled mest bara dumt omkring och kände mig som en glass i bastun.
Imorgon är det tänkt att jag ska ha ett litet samtal angående cykelsäsongen 2013. 
Får se vart det leder. Antingen till ingenting eller till att alla kommer att åka på tokspö... eller till något där mittemellan. Klara besked alltså. I värsta fall leder det till att jag börjar springa.
Det sista låter som sjuka feberfantasier så det är nog hög tid att jag kollar tempen och drar en kall öl.


fredag 2 november 2012

Att träna eller att icke träna...

Beslutet dröjer av olika anledningar till nästa vecka.
Jag har låtit tränandet gå på tomgång den här veckan. Jobbet tog åter dagarna i anspråk. Med andra ord har jag inte ändrat på något sedan midsommaren. Träningen är således sporadisk och mest till för att inte låta form och kapacitet sjunka för lågt för snabbt. Förutom bolltrillandet på söndag och måndag blev det ett kort pass på gym i onsdags.
Fortsätter jag i den här takten får jag sälja alla cyklarna och skaffa en Halpa-Halli-hybrid till sommaren så att jag kan smyga ner till andrasjön och dricka kaffe vid tullmagasinet.

måndag 29 oktober 2012

Tre bollar i luften

Söndag kl. 19:00-20:00 - Innebandy. Gick bättre än veckan innan. Bollen hölls bättre på bladet. Jag kunde hålla bättre tempo. Allt var med andra ord lite... bättre.
Söndag kl. 20:30-22:00 - Rinkbandy. Få deltagare. Resten häckade säkert på någon valvaka eller klistrade sig vid TV. Visserligen var jag i laget som fick spö men för egen del var det samma tendens som i innebandyn. Skridskoåkning och bollkontroll var ingen katastrof. Allt var helt enkelt lite... bättre.
Måndag kl. 19:00-20:30 - Volleyboll. Jag var inte fullt så usel som jag brukar vara. Visserligen bjöd handlederna på några fullkomligt tossiga bollriktningar men överlag var allt lite... bättre.

Familjen jublade och bjöd på glass.
Dessutom fick jag beställa några plattor. Bl.a. blev det ett par med dokumentäraktuella Sixto Rodriguez.



söndag 28 oktober 2012

Våta drömmar

I natt var jag ägare av två alldeles fantastiska cyklar. Den ena var en oerhört slimmad velomobil. Snabb som attan. Den andra var en suveränt komponerad HT 29er i magnifikt läcker trefärgskombination.
Jag minns inte längre vilka tre färger det handlade men jag lovar att den var häftig.
En känsla av tomhet infinner sig idag. Att få en sådan känsla bara pga. materiella drömmar känns inte heller riktigt bra.
Men solen skiner, jag ska gå och rösta i kommunalvalet, fortsätta att plocka i trädgården (vintern leder med 3-0) och vända allt till en fin söndag.


lördag 27 oktober 2012

Nu blev det lustigt + bilar

För plötsligt dök det försvunna inlägget upp igen.
Men OK. Jag justerar inte (raderar) för att det ska se ut som om jag har koll på mitt bloggande.
Däremot känns det som om jag borde skriva något angeläget för att hålla nivå på den här sidan.
Kanske något om bilar. Noterade nämligen en märklig läsartopp så fort jag nämnde något om bilar för ett antal inlägg tillbaka. Bilar verkar alltså vara intressanta. Funderar på hur jag ska få det har till att bli en bilblogg trots min relativa avsaknad av bilintresse.
Kanske jag lutar det hela mot en förbjud-bilar-blogg.
Alltså:
Förbjud bilar!!!

Det var den tyska dubbningen

Ja, jag skulle ju skaffa dubbdäck. Vad hände med den anskaffningen och vart tog hösten vägen? 
Man kan enkelt konstatera att vintern vann med 2-0. Fick ju börja byta däck på bilen i morse och cykeldäcken jag ska beställa är lyckligt ovetande om det ännu. De ligger säkert varmt och bekvämt i ett tyskt lager någonstans.
Har bestämt mig och det blir Marathon Winter av den bredaste 50-modellen. Hinner ändra mig och besluta mig för något helt annat innan köpkorgen ska fyllas.

Det försvann ??

Syftar på inlägget jag skrev igår. Troligen glömde jag helt enkelt trycka på "publicera".
Det är ju synd för innehållet var viktigt av sällan skådat slag.  Bl.a var det något om 2-0 till vintern, det handlade om dubbdäck och det handlade om beslutet över hur jag ska göra med träning inför kommande säsong - om jag alls ska träna.

torsdag 25 oktober 2012

Bara för att jag kan...


En långfilsvecka

Trots att det bara är torsdag så ser jag redan tillbaka på en synnerligen jobbdryg vecka. Det har verkligen varit mastodontdagar på Campus Allegro från måndag till onsdag. I morse var det väckning kl. 5 inför en mötesdag i Tammerfors. Härligt degig i skallen just nu.
Imorgon ska jag ändå försöka åka hem senast kl. 16.
Problemet är ju inte jobbet i sig. Det fixar jag men jag hinner ju inte med något annat - som lite träning t.ex.
Men, men. Har ju funderat lite smått på det där med träning.
Lägga av <-> låta det vara som det är <-> träna på riktigt.
Beslut görs i kommande vecka.

måndag 22 oktober 2012

Lite lätt sned

Såja! Nu är bolltrillandet med olika klubbor igång.
Jag har varit trögstartad men idag anmälde jag mig till Arbis' "kurser" i innebandy och rinkbandy.
Det trevliga är att de går samma kväll.
Innebandyn börjar 19.00 och pågår en timme.
Därefter har jag en halv timme på mig innan jag ska stå i skridskorna och spänsta omkring på isen i en och en halv timme. Spänsta är väl i och för sig ren fantasi för det handlar nog mer om att försöka röra på redan mjölksyrastinna surdegstockar.
Jag var ovän med bollen på båda tillställningarna. Mest sprang/skrinnade jag ifrån uslingen.
Kul ändå.
Ovan som jag är med dylika aktiviteter har ryggen nu böjt sig i en vacker skolios-båge till höger och kroppens försök att röra på sig ser ut som om någon plötsligt lagt ytterligare 40 år på mina axlar.
Men det är himla kul!

söndag 21 oktober 2012

Conops

Jag tror banne mig det är dags för ett småkryp.
Varsågod! Detta är en fluga ur släktet Conops. De kallas även stekelflugor.
Dessa lömska rackare håller utkik efter humlor och bin (olika beroende på art) som är ute bland blommorna. De rusar fram och petar in ägg i humlan/biet varpå larverna sedan äter av värdinsekten.


lördag 20 oktober 2012

Cykel och träning - i valet och kvalet

Ett himla långt och tråkigt inlägg blev detta. Har jag inget annat att göra en lördagskväll?

Äntligen ett cykelinlägg som handlar om eget cyklande.
Det är ju det jag har gjort idag - cyklat.
Dessutom "på riktigt" och inte bara någon jobbpendling eller annat som bara räknas halvt.

Jag insåg snabbt att jag absolut behövde ta mig ut idag. Annars skulle min mentala hälsa dala även om jag också egentligen borde ha ägnat dagen åt lite jobb ute på gården.
Själva rundan blev en traditionell Nådjärvare med instick i Kållby och Nybränn. Tjusigt väder, nästan ingen vind och på allt sätt perfekt. Härligt med andra ord.

Under själva rundan försökte jag ta mig en rejäl funderare över mitt eget cyklande och vad jag vill med det. De senaste två säsongerna har jag inte tävlat (förutom motionsloppen Botnia förra sommaren, PP i våras plus ett halvt sjövarv i juni - som ju egentligen inte ska räknas som tävling). Totala antalet tränade kilometrar har sjunkit rejält och den här sommaren har jag kommit ner i den lägsta träningsmängden sedan jag började.

- Ska jag låta det vara som det är och tillåta mig att njuta av det? 
Svaret på den frågan är att det är jättesvårt. Det märkte jag bl.a. idag. Jag vill ju nämligen att det ska gå fortare än det gjorde idag och fortare går det inte utan ökad träningsmängd. Att formen är borta är väl ganska självklart med alla uppehåll under andra halvan av sommaren men samtidigt har också grundkapaciteten blivit sämre.

- Kan jag motivera mig själv att träna bättre inför nästa säsong och varför?
Bättre träning är inte bara mer träning. I mitt fall måste det vara ett "paket" som bl.a innehåller olika moment och jag tror att jag behöver ha någon som läger upp det paketet åt mig. Det lustiga är att jag vet att jag tränar fel. Jag tränar faktiskt helt fel. Det beror på någon form av lättja.
Dessutom har jag aldrig tränat särskilt mycket. Låg nivå på både kvalitet och kvantitet.
Idag skulle väl intervaller ha varit helt fel och sådana pysslade jag ju inte heller med. Så idag gjorde jag rätt genom att "bara" cykla. Problemet är att jag alltid "bara" cyklar. Speciellt när jag drar ut ensam.
Då lägger jag mig direkt i ett tempo någonstans precis under tröskeln och matar på i det tempot tills jag är hemma igen. Samma sak sker under de tider på året då jag verkligen borde variera mig, ta olika intervaller osv. för att öka kapaciteten och kunna toppa formen.
Men nä... jag bara trampar. Inte för att jag är rädd att bli trött. Det blir jag alltid under en cykelrunda för jag försöker ju ändå köra maximalt på något sätt. Problemet är att jag kanske bara blir bra på att köra en viss sträcka i ett visst tempo men för tävling räcker inte det.
Kanske också en orsak till varför jag av någon anledning alltid hamnar (hamnade) i utbrytningar.
Jag vill liksom cykla i jämnt (hårt om jag orkar) tempo och känner mig mest bara stressad inne i en klunga. Faktum är att jag blir stressad redan om benen inte får dra runt pedalerna med ett visst tryck och det händer ofta i en cykelklunga.
Svaret på frågan är alltså nej! Jag kan inte motivera mig att träna bättre. Den oförmågan är helt tydlig nu. Däremot tror jag att motivationen skulle infinna sig om jag har någon som lägger upp ett program åt mig. Det räcker inte med att jag gör det på egen hand. Jag har inte rätt pondus över mig själv.

Let's face it:
- Jag började cykla sent. Visserligen cyklade jag mycket (och tyckte om det) som liten och en bra bit upp i tonåren men det var ju transportcykling.
- Nästa säsong är jag i en ålder som betyder svaret på universum, livet och allt. Stort i sig men att plötsligt börja lägga upp ett träningsprogram för en halvgammal gubbe som kört medelmåttligt i gärdsgårdsserien några säsonger är väl ändå overkill och närapå helt meningslöst - annat än att det ger den halvgamla gubben lite egocentriskt feelgood.

För att nu skrävla en smula så får jag trots allt vara nöjd med några lopp jag gjort - trots usel träning både kvalitativt och kvantitativt. Ålders-FM i Vanda för ett antal år sedan är jag tillfreds med. Kommer inte ihåg vad jag blev men tävlingen var stentuff med många elitcyklister i startgruppen. På slutvarvet  vibrerade fötterna av halvkrampande vader (jag krampar normalt inte) medan jag och en elitcyklist från Gif jagade ursinnigt efter några utbrytare. I en tävling utanför Åbo var jag med i en hård utbrytning efter att själv ha kört solo i omgångar. Vi kom ikapp elitklungan som startade före oss.
Mitt livs första tävling i Närpes gick jättebra och etapploppet Tulvaajot (tidpunkt och upplägg) passade mig uppenbarligen fint med flera goda resultat. Botniacyklingen har också gått prima och trots avsaknad av pallplats är jag ändå nöjd. Och jag ska vara nöjd trots att jag taktiskt kör som en kratta men det har som sagt att göra med den där oviljan att "vila" i klungan.

Nu ska jag väl inte klanka ner på träningen totalt.
Jag skulle inte ha resultat om inte någonting i träningen ändå har varit OK. Orsakerna till uppnådd kapacitet börjar på C och L. Gemensamma träningsrundor brukar bli rätt tuffa och det var en hård skola i början. Tävlingsfart i många (de flesta?) sammanhang och skoningslösa ryck och spurter.

Vad är jag "bra" på?
- Jag tror att min kroppskonstitution på något sätt passar för cykling (lvg då alltså). Kroppen är effektiv i förhållande till min kapacitet och jag får ut kraften på rätt sätt - på något sätt.
- Jag tror att jag sitter rätt i förhållande till vilken kroppsposition som är effektivast hos mig. Dessutom tenderar jag få mest kraft ut om jag sitter djupt med överkroppen ...och kanske lite mer aero då också...
- Jag håller spontant ständigt tryck i trampandet även om jag försöker/måste vila. Vilandet sker genom att försöka använda för tillfället utvilade muskler, nyttja växlarna och variera rundtrampet. Inget jag tänker aktivt på. Överkroppen är oftast väldigt avslappnad och torde alltså inte bränna särskilt mycket energi.
- Tror jag är bra på att hitta lä och spara energi när jag är på rulle. Har inte tänkt på det förrän i somras.

Vad är jag dålig på?
- Kondition. Ja faktiskt. Jag har för mig att konditionen är närmast usel. Ja den måste väl vara bättre än för icke motionerande personer men i jämförelse med i stort sett alla cykelaktiva är jag nog lågt, lågt på listan. Har faktiskt fått för mig att jag borde kolla detta. Att jag generellt drar rätt tunga växlar tyder också på vek kondition och dåligt "flås". Springa 2 km? Huh!
- Svag. Det syns väl? Benen kan alltså driva tunga växlar ibland men det beror nog mera på min fysionomi och på de tidigare nämnda orsakerna om att få ut den (lilla) kraft som finns.
Bål, rygg och... ja allt annat än benen har aldrig tränats specifikt och assisterar föga i cyklandet.
- Förmågan att uthärda långa stunder över tröskeln. En egenskap som förstås är mest viktig i tävling.
Att kunna grisköra avgörande länge i backar och hålla i ett stenhårt ryck för att sedan ändå orka trycka på när det värsta lagt sig. Som det är nu dör jag bara.
- Spurta. Samma här. Bra i tävlingssammanhang för att nå de där absoluta topp-placeringarna. Vad hjälper det om man malat på tillsammans med några andra i en utbrytning om man inte har ett vapen på slutet? Sedan är det en annan fråga om jag överhuvudtaget har möjlighet att bli ens en halvkass spurtare.

Kondition och styrka ska väl ändå inte vara så svårt att träna upp? Det är ju bara att lägga manken till och börja på. ...Typ
Men ska jag, orkar jag, är det värt det? Det står i tidskonkurrens med en massa andra saker också.
Jäpp. Jag är verkligen i valet och kvalet över hur jag ska göra inför kommande säsong.
Vad är alternativet? Sluta? För det känns samtidigt meningslöst att vingla omkring på vägarna varannan vecka också. Finns det ett mellanting?