torsdag 27 februari 2014

2014... Omstart

Okej. Jag provar på nytt.
Den här bloggen har verkligen reflekterat mitt cykelliv = obefintlig aktivitet under sju långa nödår.

Men så hände något. Det blev tillökning och nykomlingen blev minsann ingen fjäderlätt fullblodsräser med vridstyvhet a la något jättevridstyvt.

Nej - det blev en dylik tingest. Waw nr 137. 
Ja - det är samma nummer som ubåten på grundet utanför Karlskrona 1981. 

Med denna har jag nu åter kommit igång med cyklandet. En upplevelse i sig. Mestadels har det blivit korta pendlar-resor till Jakobstad och endast en gång har jag "varit ute på en runda". Det blev drygt 60 km och innan jag var hemma igen gjorde det diaboliskt ont i vissa muskler som min kropp aldrig tidigare överansträngt.

Det är onekligen ingen cykel man rycker upp i 50 i en handvändning. Accelerationen är mödosam jämfört med vilken landsvägscykel som helst. Velomobilen väger 30 kg. Det är med andra ord vikten av drygt tre och en halv racer. Vikten betyder också att backarna är en helt ny upplevelse. Man hinner se ganska mycket av dem medan man harvar sig uppåt. Nu kör jag dessutom med vinterdäck. En vacker dag har kroppen säkert vant sig med detta liggcyklande också.
Men när det är platt väg och och farten har etablerat sig så känns det prima. 
Motvind? Nog märker man av den men nu kan jag ändå skratta åt den.

En annan omstart... Efter säkert 10 år befann jag mig plötsligt vid Komarov Arena (Pja. Det var bara "rinken" tidigare) med löjligt breda axlar och en hockeyklubba i nävarna. Snacka om att känna sig malplacerad och himmel vad den där klubban var lång och svårstyrd.
Knappt så jag hölls på benen.