tisdag 26 mars 2013

Den perfekta lågintensiva grundträningen

Både på lördag och söndag vinglade jag planlöst omkring på cykeln. Nästan full vinterklädsel - och nu snackar jag inte cykelklädsel. Nej riktig vinterklädsel plus att jag hade totalt ca 15kg kamerautrustning i diverse väskor hängandes från kroppen. Lördagen blev väl totalt nästan 6 timmar,  30 km cykling varav en hel del ute på isen där det ställvis var ganska tungt. Utöver det vandrade jag en hel del ute i (eller inne i...) skogen med samma packning. På sina ställen blev det rena styrketräningen i snön.
Under söndagen gjorde jag samma sak men inte fullt lika långt och länge. F29'an är inte den optimala cykeln när man har behängt sig med packning. Droppet jag har på hojen resulterar i smärta. Det gjorde så småningom avsaknaden av cykelbyxor också.
Men jag tror/inbillar/lurar mig själv/intalar mig själv/anar/hoppas/och tror igen - att det var bra kontrast till min annars fatalt dåliga förmåga att faktiskt hålla pulsen i styr när jag tränar normalt.
På söndagskvällen fick jag ju ändå låta hjärtat rusa då bollsporterna skulle fixas. Inga avbytare i rinkbandyn så mjölksyran flödade och isaggregatet jobbade på högvarv.

Idag har jag cyklat till jobbet. Jag var stark som en oxe på morgonen men när jag tog mig hem via Pörkenäs var det mera harkranks-karaktär på cyklandet. Lunchen blev på gränsen till klen så på hemvägen blev det ökenvandring efter Socklot. Kort sträcka - ja - men idag var den längst i hela världen.

torsdag 21 mars 2013

Tempohjälmar säljes

Bell Meteor II. 50€



















Spiuk Kronos. 100€

Lite smuts på Spiuken men det putsar jag ju bort.
Ingendera har varit med om någon krasch, aldrig tappade i marken och båda är rökfria.

onsdag 20 mars 2013

Köksbordsdiskussion ger cykelsoundtrack

Det ena ger det andra. Min sambo hade hört "Titanic" av och med Wiehe ur högtalarna på Wasa Express för ett par veckor sedan. Det skapade viss munterhet. Yngre sonen återupptog ämnet vid köksbordet idag och diskussionen girade sakteliga över mot gamla svenska proggband. Via Norrbottens Järn slutade snacket i Ted Ströms "Vintersaga". 
När alla andra - ja, alla andra - lattjar på Mallorca ska jag ha vintersaga som ledmotiv under varje cykelpass fram tills värmen kommer i juli.
Monica Törnells version sparas givetvis till slutspurten i slakmotan upp mot Nykofrys.
Kom ihåg att kadensen inte får gå över 65 och att Mallorca bara är för krisande strandraggare.






tisdag 19 mars 2013

Nytt mjölksyrabad

... och mera sprattelgubbe i skidspåret. Jag har alltså skidat. Nu vet ni det och kan sova lugnt i natt.

söndag 17 mars 2013

Solbränt och snöblint mjölksyrafyllo

Vad gör man efter en lång (alltså en riktigt lång) paus i träningen. Jo man kan kasta sig ut på skidorna och få för sig att det ska skidas längst i hela världen. Kunde jag har valt en riktigt lugn och saklig runda på cykeln för att gynna grundträning och inte chocka kroppen med för mycket för snabbt? Ja det kunde jag men vädret var underbart, det finns snö kvar, spåren är fina och jag äger ett par skidor. Det blev tre ggr 10 km. Första varvet var en busenkel dans i fulländad rörelse-estetik värdig en nyfödd gnukalv. Början av andra varvet var en magnifik kraftuppvisning i klass med vilket tal som helst av George W Bush. Andra halvan av andra varvet var som en skakning på nedre däck och slagsidan var ett faktum. Tredje varvet var dömt att misslyckas men då hade jag inga hjärnceller kvar och fattade inte vad jag pysslade med. Varje motlut - och det finns 5000 sådana - borde ha innehållit minst fyra basläger med tillgänglig syrgasmask. Sista tre kilometrarna var... jag har ingen aning om vad de var...



fredag 15 mars 2013

En fråga jag inte fått

Finns det någon genväg för att bli en bra cyklist trots att träningen tidvis kan bli minimal?

Kort svar:
Självklart!

Långt svar:
Det handlar helt om attityd och bild utåt. En bra grej är t.ex. att starta en blogg kring sitt cyklande. Det inger respekt och du har möjlighet att bygga dimridåer av bibliska mått samt sinnrikt lyckas antyda något som inte alls existerar - nämligen att du är supertrimmad och slimmad. Allt skrivande om hur man inte tränar och hur dålig formen är kommer nämligen i själva verket att uppfattas som ren mörkläggning. Så trots att du skriver sanningsenligt - alltså att du är dålig - så tolkas det tvärtom. När du sedan dessutom varvar detta med rapporter om intervallpass eller skriver om watt och något obegripligt om G1, AT+ och 92% så knäcker du läsaren slutgiltigt. Om läsaren dessutom också är cyklist så är segern således redan given. Genom ett par idiot-ryck tidigt (medan du orkar) under en gemensam runda stadfäster du bilden av din stenhårda form. Om farten trissas upp mot slutet av långa mastodont-rundor och orken tryter så bör du givetvis skylla på att det för tillfället inte alls passar in i ditt träningsprogram. Spela korten väl så kommer dimridån att bli verklighet när motcykl... medcyklisternas mentala tillstånd inte låter dem se hur svag du egentligen är. Då försöker de inte ens utmana.

torsdag 14 mars 2013

Ack du kära gamla härke

Sitter fortfarande med mungiporna till knäna i självömkan. Men kroppen känns i alla fall en aning bättre nu. Tröttheten har dock varit monumental under andra halvan av dagen.
Plockade i några bilder för ett PR-material och hittade denna från min session som fotograf under förra årets Nykarlebylopp.
Den gav lite inspiration. Imorgon måste jag gå ett extra varv förbi cykeln och prata lite med den.


tisdag 12 mars 2013

Fortsatt skröplighet

Balanserar ännu på gränsen mellan halvkrasslig och helkrasslig. Ingen träning idag heller.
Fortsätter fira, jubla och kasta konfetti i sann schlager-anda...


söndag 10 mars 2013

Trillat boll

Med en kropp på gränsen till någon slags ohälsa har jag hållit mig lugn i helgen men drog trots allt iväg till kvällens bollsporter och det fungerade förvånansvärt fint. Tyckte jag orkade bra även på rinkbandyn och det känns fint nu efteråt också. Månne man kan börja ty sig till lite skidor och cykel igen...?

lördag 9 mars 2013

Underbart och helt perfekt väder för en alldeles fantastisk skidrunda

Stannar hemma med en kropp som klart och tydligt signalerar bräcklighet. 
Muntert, Synnerligen muntert.




fredag 8 mars 2013

Luften ur

Skidrundan tog mig 40 minuter och medelpulsen 91 trots ytterst försiktigt skidande. Har därefter varit utslagen i soffan med både Paris - Nice och Tirreno - Adriatico i ett suddigt töcken någonstans i närheten. Undrar om jag borde fixa chorizo med ost och ta en isglass som efterrätt?

Genomklappad pannkaka

Det är fredag. 
Solen skiner. 
Jag pynjar på med småsysslor. 
Vänster knä känns prima. 
Jag gör mig redo för en skidrunda och tänker att det får bli en ganska lång sådan. 
Varför inte närmare 30 km - vilket är jättelångt i min skidverklighet.
Ombytt och klar kliver jag ut genom ytterdörren
Snön vräker ner och vinden ylar runt stugknuten. 
Fullständigt väderomslag på 0,5 sekunder. 
Men jag åkte iväg ändå. 
Lugnt och långt skulle det alltså vara. 
Jag skidade verkligen också lugnt men efter en dryg minut skenade pumpen kapitalt.
Tog det ännu lugnare - dvs. stannade nästan.
Masade mig vidare men pulsen gick på nytt genast i taket.
Ett par kilometer senare börjar lungorna bli sprickfärdiga.
På något sätt tog jag mig i någon slags envishet runt 10km-spåret
- det spår jag tänkt skida tre varv.
Precis innan jag kom tillbaka till stjärnhallen förvärrades vädret riktigt ordentligt.
Snöpisk.
Vid det här laget var huvudet nära detonation.
Tack och hej, leverpastej.
Gårdagens gnäll över trötthet var uppenbarligen mer än bara inbillning.
Jag fortsätter den här dagen med att gå omkring i mjuka byxor och vattna krukväxter.
Kanske med Ten Years After i stereon. 
Alvin gick ju bort i förrgår.



torsdag 7 mars 2013

Rapport från självömkans högborg

- Konstant trötthet i stil med något influensalikt som inte vill bryta ut i full blom.
- Normalt brukar jag trotsa sånt och få det att antingen slå till eller ge upp genom ett tufft pass.
- Men nu trilskas vänstra knät. Det gör ont utan redan utan belastning.
- Jag hostar lite ibland.
- Kanske lite lätt ömmande hals - om jag känner efter riktigt ordentligt.
- Faktiskt en smula huvudvärk också när jag nu tänker efter.
- Ögonen skelar nog också lite mer än normalt. Svårt att fokusera.
Ja det är ömkansvärt.



måndag 4 mars 2013

Äntligen motion

Sportlovet är över så nu får man äntligen börja sporta igen. Det var sådan där aggressiv snö (som expertkommentatorerna brukar prata om) i spåren idag. Det gick lite långsammare än det långsamma jag normalt skidar och benen berättade ganska snabbt att de inte tänkte hålla på lika länge som skallen ville. Skallen hade inget val utan följde snällt med när benen åkte hem. Armarna var stumma och sade alltså ingenting. Annars lika kul som vanligt - dvs. jättekul. Jag ger kvällens runda 170 på en Hb-skala.

fredag 1 mars 2013

Sportlov? Helt säkert!

Under den här vintern har jag idrottat som allra minst under sportlovet. Det känns dessutom bra!
Planen var en helt annan - alltså att sporta extra - men... pjah... typ... äh...
Jag hinner ju än... lite i alla fall...
Idag har jag häckat i Alajoki, Lappo: