lördag 30 juni 2012

Prolog

Gäsp så spännande. Fick nästan pulskänning när Sagan tog rondellen med foten men annars var det lika färgstarkt som dagens väder (= neutralgrått i kubik för alla er som hade andra väderförhållanden idag).
Tempohjälmar är strykfula men den som designat Carrerahjälmarna Katusha använder sig av borde få mer än två års avstängning.

Tjoho. Nu drar TdF igång

Håhåjaja...
Kan ni sluta med det där nu? Låt karln ha sina segrar.
Sporten vinner inget på att rota i det förflutna - inte ens om det är ruttet.
Sånt kan få förmulta i fred på cykelkomposten.
Klart att det är knepigt när fuskare plockat hem segrar men lika troligt som han vunnit genom doping så har han också vunnit över andra dopade. Rättvist i orättvisan på något sätt.
Dopskallar ska klämmas åt och jag tycker det borde vara längre avstängning.
Om man dessutom ser på cykel som lagsport är det redan knepigt ifall någon hjälpryttare torskar. Har inte lagkaptenerna extra hjälp av dopade vattenbärare så säg?


Lås fast alla cykelresultat som är äldre än fem år och satsa energi och resurser på nutiden istället.
Vi vet att alla resultatlistor från förr kan tas med en nypa salt. Alla listor utom de som Greg Lemond är med på för på hans tid förekom ingen doping. Bara före och efter. Egentligen bryr jag mig inte. Resultaten från förr är lika "spännande" oberoende hur de kom till. Det var rafflande strider längs vägarna trots allt.
Det är det fortfarande. Fjolårets Tour var ju helt enorm TV-underhållning i etapp efter etapp.
Skillnaden är att vi nu får hoppas att de faktiskt tävlar på lika villkor på ett annat villkor än för tio år sedan.


Sedan ska jag tillägga att jag inte understöder Lance för att jag skulle gilla honom framom andra cyklister. Karln har ju varit rent av otrevlig mot cykelkollegor i många sammanhang så särskilt mycket sympati är inte lätt att ha.
Men ändå. 
Sluta upp med det där nu!

fredag 29 juni 2012

Polisongseger

Förresten...
Av någon märklig anledning får jag för mig att hålla lite extra på Wiggins tackvare hans pondusgivande polisonger.
OK. Jag har länge gillat britten och hållit på honom även tidigare men i år är känslan lite tydligare.
Så hårfint (haha) kan det vara. Jag håller ju nämligen i princip på alla cyklisterna utom på vissa som mumsat fel godis - och som dessutom inte skäms.


Tomt

Rubriken få stå för både en känsla av tomhet och tomt som i hem/gård/hus/trädgård... you name it.


Tomhetskänslan: Tre cykellopp nu den inkommande helgen. Fyra om jag räknar in TdF vilket också är det enda jag kommer att delta i men det är ju inte riktigt samma som Tahko, Arvon Kuntoajo eller cuptävlingarna i Kauhajoki.
Tahko: Någonstans långt inne bakom mjälten finns en önskan om att resten av kroppen någon gång ska ta mig dit och köra det där loppet. 
Arvon Kuntoajo: Absolut! När cykelevenemang ordnas så pass nära. Men utan att ha anmält mig långt på förhand och med en ihållande märklig influensaliknande känsla i kroppen så får det lov att vara också i år.
Hyypänlaakso ajot: Visst lockar också de "riktiga" landsvägstävlingarna fortfarande men uppenbarligen inte tillräckligt starkt.
"Alla andra" sticker alltså iväg till än det ena loppet och än det andra. Här sitter jag ensam kvar och spekulerar i att jag nog skulle köra ruskigt fort om jag bara var på plats.
Lycka till ni som cyklar i helgen!


Trädgård: Det är nog där jag kommer att drälla nu i helgen. Klippa lite gräs och ansa djungeln en smula - i långsam takt dessutom.


... Så. Då har jag gjort ett cykelrelaterat inlägg också. *Klappar mig själv på axeln*

Jaha!?

En konstig match... på något vis.
Och himmel vad italienarna missade de sista spikarna.
Men är man (läs jag) lite svag för italiensk fotboll så är det inte läge att klaga.
Jag som trodde att Tyskland kunde vara det enda laget som kan luckra upp Spanien men om italienarna lirar som idag så får Ramos, Piqué & co spela ruskigt skärpt. Men sånt kan de ju de där spanjorerna. Hoppas bara publiken ger f*n i det där buandet när passningarna drar igång.

torsdag 28 juni 2012

onsdag 27 juni 2012

Portugal

Ja faktiskt. Jag tror de har en tillräckligt varm kniv för det spanska smöret.

En fluga gör ingen sommar

Därför plockar jag in en till...
... fotograferad under dåliga ljusförhållanden men ändå utan extra belysning/blixt.


Cykelutrustning 2. Hjälmar

Börjar bli länge sedan jag drog igång utrustningsföljetången och utan att se till att det faktiskt blev en följetång. 

1. Limar någonting
Vikt: 271 g
Köptes typ 2003 plus/minus i samband med att jag skaffade ett av mina bästa cykelköp någonsin - en Nishiki 352 Crosshybrid.
Vad ska man säga? Det är en hjälm.
Den är söndrig också. Varför har jag den fortfarande kvar????

2. Limar någonting 2
Vikt: 281 g
Köptes egentligen till min äldre pojke men jag hade sönder min silver-Limar och lånade den här till min första Vätternrunda. Den rundan gick inte så bra men orsaken stod att finna i knäna och inte i hjälmen.
För det här är egentligen en riktigt bra hjälm. Vem minns t.ex. inte Bulgaren Krasimir Vasiliev som under cykel-VM i Madrid 2005 ryckte efter två kilometer?
Precis! Han hade just då en dylik hjälm och jag undrar om hjälmens inbyggda utbrytarvillighet påverkat mitt fortsatta cyklande. 

3. Bell Alchera
Vikt 270 g
Köpt på Citymarket. Tror den hade fått fel prislapp för jag betalade en struntsumma för den.
En rent av gigantisk hjälm men förvånansvärt låg vikt ändå. Kände mig som något slags svampbarn ur någon Elsa Beskow-bok när jag hade den på mig.
Spräckte svamphatten när jag hade varit till posten och skulle hem. Försökte göra en tvär högersväng på is.
Också en hjälm som borde ha slängts istället för att skräpa i cykelskåpet.

4. Bell Sweep
Vikt 272 g
Kanske den bästa av hjälmarna jag ägt hittills. Tänker då på passform och "känsla" - dvs. att den inte märks. Blev förvånad över att den inte är lättare än Alcheran.
Lång och trogen tjänst som under jobbpendling fick ett abrupt slut när jag på tung växel och stående skulle köra förbi tre i bredd gående gymnasietjejer i Topeliusparken. Jag tog mig utanför cykelvägen och svängde in framför dem varpå kedjan hoppade (mycket nötta drev) och jag lade mig med fart och kraft rakt ner i asfalten. Den dagens inledande föreläsning skötte jag med brun yttersida på högra byxbenet och blodiga knogar. Tufft!

5. Bell Meteor 
Vikt: 409 g
Tempopotta som är något av det mest obekväma jag någonsin placerat på skallen. Men den tog mig till ett par fina tävlingsresultat. Förmodligen för att den var så obekväm att man inte kunde stå ut med att vara länge ute på banan. En migränhjälm.

6. Spiuk Kronos
Vikt: 385 g
Skaffades 2010 i samband med ett motionslopp. Javisst. Det ska vara tempohjälm på motionslopp. Speciellt om sträckan är 300 km lång och ska klaras av i hurtfriskt motionstempo. Inledde en tradition det året - en tradition jag fortsatte nu i år. Hjo är ett jättefint ställe.

7. MET Inferno
Vikt: 293 g
Skulle ersätta den kvaddade Sweep-hjälmen. Jag blev grundlurad. Hjälmen verkar vara full av stora ventilationshål men i själva verket är de puttinuttiga. Frigoliten "krymper" hålen in mot huvudet så hjälmen är onödigt varm den där ena soliga högsommardagen under året. Beskow-svampbarnskänslan  har återkommit. Dessutom sitter den snett på något vis. Varför såg Inferno-hjälmen så bra ut på Kjell Carlström när han 2009 vann Paris - Nice-etappen till Saint Étienne? Vad har Kjell som jag inte har? Snarkplåster?

8. MET Sine Thesis
Vikt: 331 g
Den här hjälmen ska väga 285 g men luft väger har jag hört och den här hjälmen är luftig. Den utsätter huvudet för korsdrag i styv kuling-nivå direkt den kommer på. Men likt Inferno är den liksom ganska stor runt om. Inte passformsmässigt utan snarare tjock liksom. Rödsopp


tisdag 26 juni 2012

Minst 10+

Bra att det regnat idag. Mera ro till plockandet i de utrymmen vi använder som snickeri, arbetsrum och förvaringsrum. Där har inget hänt på flera år - annat än att prylar slängts in. Nu slänger jag ut.
Många stjärnor, höga poäng och plus i mitt häfte alltså.

Rödstjärtsommaren

Rödstjärtparet valde en av de nya holkar vi skruvade upp i våras.
Det var också en av de holkar som hade rödstjärtanpassat ingångshål. De vill nämligen ha ett rymligt hål för att trivas. Många andra fåglar av samma storlek föredrar trängre hål.
Hanen har jag inte sett de senaste två veckorna så jag är illa rädd att han strukit med (hoppas jag har fel) men honan har matat intensivt.
Med 60-70 sekunders mellanrum har hon kommit till holken med näbben full av gott.
Då blir det 250 per timme (med 50 matningar i timmen).
Skulle hon hålla samma tempo under hela dygnet så blir det 6000 småkryp per dag och 42 000 i veckan.



Igår kom första ungen ut ur holken. Nästa satt i hålet och glodde. Vet inte hur många ungar de fött upp men jag undvek att stanna kvar för att kolla. Några snabba och halvtaskiga bilder innan jag gled iväg för att inte störa dem i onödan. Honan tjattrade hysteriskt.


måndag 25 juni 2012

En skinnbaggemåndag

Cyklade inte i lördags (jag har ju slutat) men jag använde cykeln för att köra runt lite på min hemholme. Kollade läget vid Klobbskat, Sommarösund och stranden i Replot.
Cyklade inte igår heller. Rörde inte ens cykeln igår. Har en "influensa-hals" som är rent av o-skön och ska därmed ta det en smula lugnt just nu.
Det är bra. Har återupptagit evighetsprojektet "röja bort skräp ur vissa delar av huset" och nu kört första släpvagnen skrot till Ekorosk. Siktar på ännu en last senare idag.

Den ca 5 mm långa skinnbaggen Liocoris tripustulatus är väldigt vanlig på brännässlor där den suger växtsaft. Likt flugbaggarna tycker jag den varit extra vanlig i år. På andra bilden syns sticksnabeln. Vissa skinnbaggar kan få för sig att sticka oss människor också.
Jag skrev skinnbaggemåndag men bilderna är från igår och typiskt nog är baggen inte på en nässla.
Klicka på dem så blir de större...




söndag 24 juni 2012

En Cantharis-midsommar



Flugbaggarna brukar synas en del nu på försommaren men i år tycker jag de varit fler än normalt. Åtminstone i vår trädgård. Har skymtat fyra arter och hittills dokumenterat tre.
I maskrosen här ovanför smaskar en Cantharis obscura på det som blomman bjuder. Säkert ett mellanmål på godistanden för normalt gillar de annan mat.
Cantharis pellucida (nedan) visar sina gaddar och släktingen Cantharis livida i filmen längst ner (om filmen nu fungerar) midsommarfestar.





Bloggande är bara en fluga


Jag fortsätter att försöka komma underfund med hur olika inställningar påverkar bilden. Med min makroutrustning är de flesta inställningarna manuella.

. _ . . . _ _ . . . . _ . . . _ . _


. . .    _ . _ _    _ .    _ .    .    . _ .    . _ . .    . .    _ _ .    .    _ .    . . . _    . .    _ . _    _    . .    _ _ .    _    .    _ . . _    _    

onsdag 20 juni 2012

Vättern 2012. 8h-spekulation

Så nu till den stora och synnerligen viktiga och allvarliga frågan.
Skulle 8 timmar ha varit möjligt att knäcka från vår startgrupp?
För det första borde vi säkert ha varit fler som kunde gå runt och det var nog ett misstag att vi blev en liten grupp på fyra st. som gled iväg. 
Fanns säkert fler längre bak i fältet som skulle kunna ha hakat på och även bidra med farthållning.


Vi fyra då?
För att gå in under 8 behövs ett snitt på 37,6 (eller eg. 37,1 då VR torde vara 296km)
Vi körde 35,7 i motvinden till Jönköping. 
Så för att kompensera 35,7 och en hypotetisk snittfart på 35 km/h de sista 40 (ny motvind och trångt med cyklister) borde vi ha kört 40,55 km/h på västsidan för att ha lite marginal.
Det tror jag inte vi hade mäktat med men långt från borde vi inte ha varit.
Anders blev snabbast av oss och gick i mål på 8:23. Han (och de två övriga) tappade säkert någon minut i väntan på mig och mitt handskfummel. Sedan tappades ytterligare något när Johan punkterade.
Så får man anta (och hoppas ;)) att mitt avbräck från gruppen gjorde att deras arbetsbörda blev tyngre och att de tappade lite längs vägen. Johans avbräck likaså.
Någonstans längs vägen hade vi nog också fått mera draghjälp så jag tror att vi nog hade kommit rätt nära 8h i alla fall.


Hade jag avbrutit om jag haft handskarna på från start?
Så länge jag körde i mindre grupper (på fyra till Jönköping och på två nästan fram till Hjo) hade jag inga problem med kölden. Den kom ju som sagt när jag vilade bakom ett större gäng. Men jag behövde också vila då efter "partempot" från Bankeryd.
Svar: Jag tror faktiskt att jag skulle ha hållit ut. Man skulle ha jobbat hårt och hållit kvar lite värme utan att ändå knäcka sig i vår NCK-kvartett. Man hade kanske börjat storfrysa längre norrut men samtidigt veta att vi skulle möta mindre regn från Hammarsundet och söderut och på det sättet mentalt klarat av situationen.


Som svar på första frågan. Ja.
Sub 8 var faktiskt en teoretisk möjlighet utgående från hela startgruppen.
Sub 8 var fortfarande en viss möjlighet även för oss fyra som gick iväg...
- Om jag hade lagt på mig handskarna vid start
- Om vi hade fått en liten aning assistans under senare halvan av loppet.
- Om inte Johan punkterat.
- Om inte om varit om.


Varsågod!
Jag är så väldigt stolt och glad över att härmed ha presenterat denna sanslöst viktiga information och ska passa på att även meddela att jag gärna står till tjänst ifall det handlar om att skapa en sub-grupp av NCK's deltagande nästa år. Med fokus från början ska det gå ifall tillräckligt många är intresserade.
Visserligen har jag ju uttalat mig om mitt eget fortsatta cyklande vilket jag givetvis fortfarande står fast vid men hjälpa till kan jag väl ändå göra - typ sitta och spekulera kring upplägg och liknande...

tisdag 19 juni 2012

Vättern 2012. Den låååånga rapporten del 2

Lämade in cykeln bland miljoner andra köldskadade cyklisters miljoner cyklar.
Cyklisterna själva stod och väntade på bussen som skulle komma efter en dryg timme - en dryg timme!!
Skocken cyklister påminde om Kejsarpingvinerna som vaggar tätt omkring varandra ruvandes sina ägg ovanpå fötterna i värsta Antarktis-klimatet.
En dryg timme ute i regnet och kylan var en helt omöjlig tanke. Men tack och lov hade en allmän toalett öppnats precis intill "busshållplatsen" bredvid den lilla strandpromenaden. Dit gick jag och träffade fem huttrande cyklister som i tur och ordning värmde sig under varmblåstorken. 
Bussen kom och svalde en bråkdel av alla pingvinerna. Vätternorganisatörerna jobbade under högtryck med att få tag på flera bussar och chaufförer till alla stirriga cyklister. Det var nästan slagsmål om bussplatserna och sådant orkade inte jag med. Vi höll ut på toaletten och insåg att det skulle bli en lång dag i Hjo. Efter en timme slutade regnet falla. En timme senare bröt även solen fram mellan molnen. Mina kläder hade i tur och ordning torkats under varmblåset så jag släntrade tillbaka till cykelinlämningen och funderade på att avbryta mitt avbrott men cykeln hade givetvis redan åkt iväg till Motala. Den ena cyklisten hade ringt sin son som var på väg till Motala med bil för att hämta honom. Så sonen körde runt och kom till Hjo istället varpå vi kvarvarande tre alltså åkte bil sista biten.


Kändes fullständigt surrealistiskt att stå i det strålande solskenet och ha avbrutit pga. regn och kyla. Varför pausade jag inte bara och inväntade det där vädret jag visste skulle komma?
Troligen för att jag är för mycket man - med andra ord enkelriktad och trög.
Hade jag inte tänkt ha pauser längs rutten så ska det inte vara det heller. Annars blir det ju helt ofokuserat och förvirrat. Så kan man inte ha det.
Dessutom en tvåtimmarspaus? 
Sådant är helt otänkbart. Nej DNF låter mycket tuffare på något envist, korkat och löjligt sätt.


Vädret var OK på fredagen, det var OK på natten till lördagen, det var uselt några timmar under den tidiga lördagsmorgonen, det var OK resten av lördagen och det var fint på söndagen.
Antilottovinst!
Men nu tänker jag inte älta det här svåra personliga nederlaget i evighet. Det räcker väl att säga att jag aldrig någonsin ska cykla mer och än mindre cykla vätternrundan.


Några plus:
- Resan var kul och det var riktigt trevligt att träffa folk jag inte kände sedan tidigare.
- Cykeln blev ren på något sätt. Speciellt bakväxeln och trissorna.

Vättern 2012. Den låååånga rapporten del 1

Var ska man börja?
Kanske med uppladdningen. Den blev ju rätt bra till slut.
Onsdagens magproblem försvann snabbt och jag åt, åt, började dricka bränsle, åt, fortsatte dricka bränsle, åt och drack och åt ända in i kaklet. Jag var nog lika kolhydratmättad som pasta. Kunde ha gått under öknamnet Mr 72% för att nu alludera på herr Riis. 
Benen var precis så där pirriga som de gärna får vara innan start. Helt perfekt.


Sedan var det ju I-landsproblemet "startgrupp". 
Resan dit var ett enda ältande kring huruvida jag skulle köra i vår 03:32-grupp eller om jag skulle byta till någon snabbgrupp.
Dividerade hit och dit med ett antal andra i resesällskapet.
Min ståndpunkt var att jag gärna startar 03:32 om andra "likasinnade" också skulle göra det.
Om många andra var intresserade att byta startgrupp så skulle jag också hänga på.
Jag var med andra ord en aning viljelös och velande
Varför var jag inte överdrivet intresserad av att byta till någon snabbgrupp trots att det kunde borga för en snabbare runda?
Jo därför att jag ville vara delaktig i min egen tid runt sjön.
Dvs. att jag inte var intresserad av att hamna i en snabbgrupp där jag bara skulle tillåtas ligga på rulle.
Utan koll på snabbgrupperna hade man också "riskerat" hamna i ett sub9-gäng. Föga inspirerande.
Nej hellre skulle jag köra "sub9" för egen maskin eller med hjälp av andra från NCK-bussen.
Med god tur och bra lagjobb kanske t.o.m. sub8 skulle kunna bli en möjlighet.


När vi hämtade startnumrorna hade det slutligen bestämts att vi kör 03:32. Just då verkade också vädret vara minst bedrövligt med vår starttid. 
Således lugn och ro med den stenen i skon. Köpte en tunn vindjacka samt långfingrade handskar som lite skydd mot väntande rotblöta och kyla.


Väckning 01:30 och frukost. Yoghurt och bröd. Sedan en halv timme slummer till 02:30 då det blev dags att klä på sig. Sprang ut och kände på temperaturen. Förvånansvärt behagligt tyckte jag det var.
Gjorde då första misstaget och beslöt köra utan benvärmare.
Valde sedan långärmad undertröja, långärmad cykeltröja och den tunna vind-/regnjackan. Plockade ner de långfingrade handskarna i bakfickan. Inte precis vattentäta skott men jag var garderad och osänkbar. Det blev misstag nr. 2 på min färd mot isberget. 


Start. Fokuserad och med mål att ta initiativ. När motorcykeln släppte fältet gick jag upp och försökte etablera fart och förhoppningsvis få med mig folk. Drog väl en knapp kilometer innan jag försökte få upp bakomvarande. Han (för mig okänd svensk) ville inte så jag fortsatte. Det blev nog någon km till i spets innan Johan plötsligt hojtade att jag skulle gå till sidan. Därefter följde Anders och vi var tre som började gå runt. Efter ytterligare några kilometer var vi plötsligt bara fyra cyklister (alla NCK:are) och resten av gruppen var i princip försvunnen. Jan Linde hade som fjärde NCK:are nämligen också hängt på. 
Vi funderade en stund på hur det gått till och vad vi skulle göra. Det var ju inte ett helt optimalt läge. Vi fortsatte ändå rulla på tre plus Jan som också tog förningar med jämna mellanrum. Tempot var OK för min del i alla fall. Aldrig över tröskeln men ändå med jämnt och fint tryck. Tyckte att våra förningar hade bra längd och att de var jämnhårda sinsemellan. Inget ryckande och knyckande. 
Vi hann upp och passerade grupp efter grupp. Ibland fick vi en svans men aldrig någon som gick med någon längre stund eller än mindre hjälpte till.
detta var förstås ett litet problem då tre st givetvis är för få med tanke på distansen. Men dit hade vi inte kommit än så hoppet om att få köra i en större klunga fanns kvar.


Det var delvis rätt bra motvind på vår väg söderut men vi lät farten sjunka för att inte dra på oss mjölksyra och ökade på de ställen vi kunde. Över stenarna i Gränna slö-körde vi och passade samtidigt på att äta och dricka. Nu hade regnet också börjat. Det kom hårt och skarpt i den sneda motvinden.
I backarna mellan Gränna och Huskvarna fick vinden rejält kommando och man nådde inte alls normala farter i de härliga nedförsbackarna. Här fick vi tillfälligt också sällskap av en mindre grupp varav några också tog någon enstaka förning men det blev ojämnt och inget produktivt. Det var även från och med nu som det inte längre fanns en torr molekyl på kroppen - inte ens en fuktig en. Allt var helt genomblött och vattenmättat.


Genom Jönköping hände inte mycket. Vi roterade ytterst lite genom stan och det gick inte särskilt fort. Fram dit hade vi ändå ett snitt på 35,7 vilket jag tycker är rätt prima med tanke på motvinden och att vi mest gått runt på tre st. Såg fram emot västsidan och medvinden. Funderade på ifall man kunde öka snittet på västsidan till ca 40 (eller lite drygt) och få lite extra hjälp så skulle 8 timmar inte vara långt borta.
Hade fyra flaskor med mig. Två 750ml i varsin ryggficka och två ännu större på cykeln.
Skulle ju ändå inte stanna någonstans.
I Jönköping plockade jag upp ena flaskan från ryggfickan, drack men fick sedan inte tillbaks den hur jag än försökte. Fingrarna lydde inte och allt tyg var dessutom  givetvis genomblött och våtklibbigt. Cyklade ut ur Jönköping med flaskan i ena handen. Beslöt dricka ur och slänga flaskan innan Bankerydsbacken. 
Vi tog backen som de tidigare - alltså ganska lugnt.
Efter nerförslöpan och den knepiga rondellen kom vi in på trånga cykelvägar där en hel del cyklister packades ihop och där farten mattades betänkligt i trängseln. Då beslöt jag stanna och dra på mig mina långfingrade handskar medan farten ändå var låg. Fingrarna var en samling likstela daggmaskar med kramp.
Johan, Anders och Jan skulle cykla sakta och vänta in mig.


Här sammanstötte jag troligen med isberget som skulle leda till en rad skeenden vilka förmodligen kom att sänka mig.
Först fick jag inte ut handskarna ur ryggfickan. Sedan kom allt ur fickan och ramlade ner på marken. Innan pump, reservslang och gelpåse åter var i fickan gick ungefär en minut. Sedan skulle handskarna på händerna. Det gick ju inte. Eller det gick - men först efter ytterligare en och en halv minut. De tappades på backen om vartannat, fingrarna styrde inte rätt inne i handskarna och jag hade ingen kraft att överhuvudtaget dra handskarna över händerna. Så med händerna halvvägs i handskarna stressade jag slutligen iväg.
Varför hade jag inte handskj*vlarna på från början??? Skulle jag ha haft för varmt om händerna en enda sekund??? Typ nej!


Skit i det...
 Jag fick rätt fin fart i alla fall och passerade åter den där gruppen som vi tidigare beblandat oss med innan Jönköping. En av dem körde ikapp mig och sade att vi ska hjälpas åt. Bra tänkte jag och vi tog i.
Men farten hölls inte uppe av alla i gruppen så när vi (två) gick ner sjönk allt ihop. Då gick vi upp igen och plötsligt var vi helst isolerade. Hans grupp lämnade vi bakom oss men jag trodde ju iofs. att vi snabbt skulle nå Anders, Johan och Jan för vi körde som sagt på rätt fint.
Ingenstans dök några NCK:are upp. Vi passerade snabbt gäng efter gäng men NCK-trion var som bortblåst.
Så småningom mattades vi en smula men dryga milen före Hjo kom ett större gäng ikapp och de höll hyfsad fart. Inte önskvärt fort nog men nästan. Åtminstone var det då läge att lägga sig bakom dem en stund och vila sig. Nu rann de sista icke-vattentäta skotten över och kylan spred sig blixtsnabbt i kroppen. All halvkall väta inne i kläderna byttes ut mot helkall väta när klungans samlade vattenstänk sköljde över oss bak i gruppen.


Såg ingen ljusning i vätan och kylan. 
Armarna gick som lögndetektornålar kopplade till finska skidlandslaget i Lahtis-VM. 
Bröstkorgen var för trång och orkestern spelade 'Närmare Gud till dig'.
Vi hade fortfarande ca 80 km till Hammarsundet vilket skulle betyda ytterligare minst två timmar under samma förhållanden. Regnvädret höll ju också nordlig kurs. Insåg att situationen var allt annat än hälsosam och gav upp sista kilometern in mot Hjo.
Svängde rakt ner mot disken där funktionärerna tar emot dem som avbryter. 
Van, som jag är, att lacka ur i Hjo så visste jag ju precis var den är belägen.


I nästa låååånga VR-rapport om jag, jag och åter jag (det är min blogg) kommer det att handla om livet i en toalett.


måndag 18 juni 2012

Vättern 2012. Den korta rapporten.

Jag har ofta sagt att jag aldrig mer ska cykla VR. Det står jag fortfarande fast vid.
En längre rapport kommer senare.

onsdag 13 juni 2012

Onsdag, vad hände med dig?

Till jobbet på morgonen.
Hade planerat in en lite kortare arbetsdag så att jag skulle få köra den där sista testrundan med cykeln samt packa i lugn och ro.
Men jobbet bjöd på jobb och vartefter jag betade av vissa saker dök nya upp.
Det blev någon extra timme med det.
Ingen panik.
Letade mig hem, handlade matingredienser och tog ett litet mellanmål på sen eftermiddag. Skulle därefter börja kocka.
Då slog någon slags märklig trötthet till och jag lade mig ner på soffan en liten stund. Vaknade en och en halv timme senare. Magen kändes underlig.
Ingen panik.
Drog igång köksbestyren och ett tvångstankerelaterat pastakok med en tjock och krämig sås till.
När allt var klart och stod och väntade på bordet skrek magen till och jag blev tvungen att springa in i ett annat rum. Satt där en god stund.
Lite panik.
Tillbaka till matbordet. Slängde upp en rejäl portion på tallriken, tog några tuggor, svettades och sprang åter till det där andra rummet.
Lite mer panik.
Gav upp med att överhuvudtaget äta.
Låg istället och våndades med Danmark under andra halvlek.
Magen lugnade ner sig en aning.
Paniken likaså.
Värmde min kvarlämnade portion och lyckades trycka ner den. Började sedan packa. Det håller jag på med än men har nu en liten paus. Magen verkar vara i något så när skick.
Ingen panik men en aning huvudvärk.
Någon cykelrunda blev det ju inte idag heller. Inte den mest optimala uppladdningen alltså.


Det kan nog bli regn på lördag. Frågan är ändå vad det blir för temperatur. Hotas med 11 - 13°. Det är ju ungefär som blötrundan nu i söndags då fingrarna tog stryk. Måste plocka med mig utrustning för olika väderscenarier.

tisdag 12 juni 2012

10, 9, 8, 7, 6...

Cykeln tvättad.
Kedja och kassett putsade.
Högprofilhjulen tillbaka på cykeln.
Ventilförlängarna bytta och etta reservdäcket har en ventilförlängare färdigt påskruvad.
Ekipaget börjar bli klart för långlopp.
Imorgon blir det en lättare runda med huvudsakligt syfte att hålla benen igång samt checka att allt på cykeln är i fungerande skick. 
Jag tror förresten att följande låt handlar om min cykel (vad skulle den annars handla om?):


måndag 11 juni 2012

Åh, söndag. Långt ifrån stan...

... sjöng Lundell i just låten "Söndag" på plattan "Törst" 1976.
Kl. halv nio drog Leif och jag ut på den långrunda man bör ta en vecka innan Vättern.
Lugnt och länge var ledorden. Gärna +200 km.
Etapp 1: Nykarleby - Jakobstad. Såg en överkörd uggla samt en duvhök med kråkor i hasorna. Mötte ett gäng cyklister utanför Jakobstad. 
Etapp 2: Jakobstad - Öja. Mötte ett gäng cyklister i Öja.
Etapp 3: Öja - Kronoby. Tre regndroppar.
Etapp 4: Kronoby - Maggies. Hänga över styret och hålla jämnt tempo. Några delade blickar och flin bland gästerna inne vid Maggies när vi klev in med steppskorna klicketiklackande mot golvet. Det blev  kaffe, bröd och en slags mörkbrun, kolsyrad dryck ur flaska med röd etikett.
Etapp 5: Maggies - Evijärvi. Ah, de många underbara backarna mellan Terjärv och Evijärvi. Den sträckan borde man ha närmare till.
Etapp 6. Evijärvi - Kortesjärvi. Molnen ramlade plötsligt ner och innan jag han säga "nu blir det regn" hade jag två kalla fotbad inne i Bont's kolfiberbaljor utan avloppshål. I Kortesjärvi tog vi beslutet att köra hem via Voltti istället för den lite längre vägen via Purmo. Ett bra beslut trots att rundan blev kortare än de eftersträvade 200. Jag skulle komma att höra hånfulla kommentarer angående det när jag kom hem. Typ ord som mes, pjasalapp och vad annat som nu levererades. Men det var jag ännu lyckligt ovetande om när vi svängde av mot Voltti.
Etapp 7: Kortesjärvi - Voltti. Regn. En sträcka värd att glömma.
Etapp 8: Voltti - Jeppo. Regn. Fingrarna började stumna. Någonstans cyklade vi i gulbrunt vatten. En sträcka ännu mer värd att glömma. Såg tåget.
Etapp 9: Jeppo - Nykarleby. Regn. Var det möjligen här vi cyklade i det gulbruna? Minns inte. Allt var lika bedrövligt som Kevin Kostners Waterworld och den mentala dimman var monumental. Kontakten med fingrarna fungerade lika bra som bildöverföringen från någon stormig bergsetapp på Girot.


Några saker som var ytterst svåra efter hemkomsten:
- Få av mig cykelskorna. I vätan sög de fast foten något helt fantastiskt. Fingrarna lydde inte heller.
- Få av mig strumporna. 
- Få av mig tröjan. 
- Få av mig benvärmarna. 
Några saker som var lätta:
- Få av mig byxorna. När hängslena väl var av axlarna ramlade de i princip ner, tunga av vatten.
- Duscha länge. Riktigt länge.


Men i övrigt kändes det faktiskt riktigt bra. Jag var inte genom-mör, hade inte bränt all energi, kunde gå och kände mig rent allmänt i prima skick. Dessutom hade jag inte laddat så hårt inför rundan så med normal Vättern-uppladdning (mat & dryck) borde det gå prima. Visserligen körde vi lugnt och under VR kommer nog energin att förbrännas snabbare men ändå känns den biten ganska trygg.


Kan konstatera:
- Att jag sitter bra på cykeln. Får kraften dit den ska och inga andra problem än ömmande nacke. På VR blir det ändå mer rulle än under gårdagen så då får jag sitta lite högre också. Låg mest över styret och nere i bocken igår. Då blir nacken mer ansträngd.
- Att jag ska byta flaskhållare. De små nätta och lätta jag har nu håller inte.
- Att formen inte är så eländig som jag kan tycka efter en Grisselören-torsdag. Det är diesel som gäller i år. Orkade mata på hela vägen utan problem och det fanns mer att ta av.


Garmin

lördag 9 juni 2012

Fredagsmys

Denna Fjortonfläckiga nyckelpiga (Propylea quatuordecimpunctata) tog ingen notis om mitt gräsklippande i torsdags. Det får man förstå. Bladlöss är mums.


Idag fredag (teoretiskt sett igår) hade han träffat en vän. De hoppade bock ovanpå en pionknopp


fredag 8 juni 2012

Gnisselröventempo

Ursäkta den låga nivån på gnällrubriken men det där tempot går bara sämre, sämre och sämre.
Idag var jag en hel minut långsammare än vad jag borde vara så här års. 
- En hel lång minut på ynka 7 km. Stackars jag.
Körde en gång extra för att straffa mig själv. 
Efter tempot blev det roligare för då agerade jag vagn då loket Petter drog i medvinden mot Jakobstad. Det var perfekt fartträning i helt perfekt tempo - typ 46 plus/minus. Någon större lust att gå upp och dra hade jag inte men jag behövde heller inte slita ont för att hänga med så det var... ja alltså perfekt. Hem rullade jag i så lätt takt som möjligt i motvinden. Lite orolig över vänster vadmuskel som ömmat i en vecka. Det hämmar inte när jag anstränger mig och tar i men när jag låter benen rulla med lätt och lite högre kadens (läs 85) så smärtar det i vaden ganska högt upp mot knävecket. Stackars mig.
Tror jag vilar imorgon. Måste ändå göra andra saker.
Till helgen blir det generalrepetition för VR. Hela jag behöver förberedas inför många timmar av cykling.
Slutligen. En snabbt gjord experimentbild:



tisdag 5 juni 2012

Backintervall

Den rubriken kan man göra sig lustig över i mitt fall men när kroppen liksom kliar invärtes och desperat skriker "SYYYYYRE!!!" över krönet så är det allt annat än lustigt. 
Cay och Harry var dagens sällskap.
Vi rullade i fin fart fram till backarna på Hirvlaxvägen där vi spände vaderna och rusade i varje motlut.
Därefter tog vi en lugn vända till Monäs innan vi åter lät ansiktsdragen förvrängas i backarna längs Kanäsvägen.
Den här veckan försöker jag köra flera rundor och även flika in lite hårdare partier eller intervaller.
Under helgen borde det bli en +200-runda och sedan handlar det om att cykla ganska lätt i veckan innan VR.
Hur jag gör på VR är ännu öppet. Skulle gärna försöka köra i ett gott tempo tillsammans med andra NCK:are men det snackas på sina håll också om eventuellt startgruppsbyte. Vi får se. Byter flera så kanske jag gör det också. Någon sub8-grupp skulle kännas rätt bra i så fall. 

Österbottnisk trött-pandemi bland cykelbloggare?

Plötsligt upptäcker jag följande:
Trött 1
Trött 2
Trött 3

måndag 4 juni 2012

Back in the Saddle

Nu! Efter sju dagar av cykelfri tillvaro...
Från att innan ha varit sömnig bytte jag till fysisk trötthet.
Helt klart bör man undvika veckolånga uppehåll för jag hade glömt hur man andas och tappade flåset efter 10 minuter.
Så här såg rundan ut. En alldeles extraordinärt vanlig sådan.

Trötter

Åter igen trött. Måste vara gårdagens blodtappning som spökar. 
Eftersom jag inte har annat att bjuda på blir det en 1,5 mm lång spindel med ett ännu mindre kvalster i sidan. Fotot är som de tidigare "skrått-bilderna" bara lite löst experimenterande. Jag behöver ännu en annan blixt och objektivet behöver tas isär och putsas. Dammigt inuti.
Men nu tänker jag ändå ta mig i kragen och köra en liten runda.



Doping

En hel vecka utan en enda cyklad meter. Då är det läge för alternativa träningsmetoder. Doping är ett sådant alternativ. Den här söndagskvällen testar jag bloddoping. Hur jag sedan gör för att återfå blodet är ett kommande bekymmer.



fredag 1 juni 2012

Microchrysa polita

Ögonlocken ramlar ner. En intensiv vecka är till ända och jag är episkt trött.
Orkar inte skriva... mycket.
Men jag slänger in en liten fluga. Den - eller han (faktiskt) - heter samma som rubriken och är 5 mm lång.
Lekte en kväll med nyinförskaffad (ebayad) makroutrusting (bl.a. gammal bälg). Riktigt dåliga ljusförhållanden och inte helt intrimmade inställningar gjorde att resultatet blev halvkasst men det var också bara ett första experimenterande.