tisdag 11 juli 2017

Säsongspremiär

I slutet av förra inlägget kunde läsaren notera att en ny propeller var redo för montering.

Det blev dock en smärre miss och inledningsvis var det lite för mycket material i det nya godset. Inte ens ett uns av gänga på axeln stack ut bakom propellern. Propellern åkte tillbaka till Steelcraft Propellers för justering. Det tog en halv dag (men jag hämtade den följande dag) och därefter satt den som ett smäck. Någon försening av sjösättning bidrog det ändå inte till. Jag hade en del annat smågöra på båten ändå.

Nästa frågetecken var offeranoder. Eftersom båten gått i Näsijärvi har förra ägaren inte brytt sig i några sådana. Rodret var inga bekymmer. Det var ju bara att borra och smälla fast zinkklumparna. Lade dem högt upp för att få bort dem ur propellerströmmen.

Propelleraxeln var däremot en annan femma. Avståndet mellan lagret och propellern är för litet för en normal axelanod. Så lösningen blev att fixa med en som sitter på muttern. Den befintliga muttern var förstås inte gjord för någon anod. Det finns koniska anoder med gängor som ska passa olika axlar men sådana fanns inte att tillgå i några lokala butiker. Det hade då handlat om att beställa med väntetid och risk för fel. Så nej tack. 

Lösningen blev en Biltema-anod som egentligen inte passar på den befintliga propellermuttern. Så jag modifierade min mutter genom att slipa bort material från den runda änden och borra hål. Jag grävde också ur anoden på insidan. Insexbulten (från muttersidan) som kom med roderanoderna passade perfekt med en lång mutter jag råkade ha i en låda. Den långa muttern var nästan en nödvändighet för den stack ut bakom anodens bakre ända så att jag kom åt med en vanlig nyckel. Hålet är för trångt för en hylsnyckel. Lite silikon på gängorna ska väl förhindra att den skruvar upp sig samt eventuellt hålla den kvar en dag extra när zinken äts upp.

Simsalabim. Nya rosetten är riktigt tjusig!

Filade vidare på anodens utsida så att den hydrodynamiskt smälter bättre ihop med mutterns sex platta ytor.

Sedan ägnade jag ett par dagar åt att pumpa några fler bar i högerdäcket.

Därefter filade jag ytterligare. Anodens bakre ända var inte riktigt ordentligt minutiöst exakt precist fulländat centrerad. 

Och ja!!... Båtens skrov (yta) är en estetisk styggelse. Fläckig, skitig, smutsig, och you name it. Den tvättades en gång i våras men skiten ville inte lossna. Så nu tänker jag som så att det löser (upp) sig när den kommer ner i vattnet. Livlig fantasi ska inte föraktas.

Söndag 9.7. På kvällen bar det av.

Trailern backades ut och ner längs rampen vid Bådahamnen.

Motorn startade så som önskat, sjövattenpumpen drog omgående vatten genom värmeväxlaren och spottade ut det i aktern. Allt verkade vara i ordning.

När båten började få flytkraft slog jag i backen (to state the obvious). Motorn skakade till när propellern började vispa vatten och båten baxade sig loss och ut på det blå. Snabb koll ner mot kölskarpen längst bak där eventuellt inträngande vatten samlas. Torrt! Inga oförklarliga läckor stod således att finna.

Givetvis måste jag dra ut på fjärden för att testa, kolla och känna. Kylningen fungerar som den ska. Annat var det förra året när jag var på jungfrutur och det blev ångbastu efter en sjömil. Det var ångest-skapande (förlåt) och jag har numera alltid ett öga på tempmätaren.

Eftersom allt - läs motorn - fungerade gjorde jag en Hällgrund-Torsön-runt-runda. Kändes som en passlig första testvända. Svårt att avgöra den nya propellerns betydelse eller effekt på tingens tillstånd. Jag har ju ingen varvräknare i båten. Men känslan är i alla fall att teorin tycks stämma någorlunda. Dvs. att marschfarten/skrovfarten uppnås med mindre gaspådrag. Förhoppningsvis ska det ge en liten, liten bränsleinbesparing och något längre räckvidd per tank.

Utanför Torsöfjärden stannade jag och testade propellervandringen (skovelhjulseffekten). Orkade göra en halv piruett med korta rusningar framåt och bakåt med rodret konstant babord innan jag ansåg att jag hade fullständig och oklanderligt perfekt kontroll. Hade väntat mig lite mera - kanske t.o.m. önskat mig lite mera - propellervandring. Nåväl, Jag kommer helt säkert att börja krångla mig in i toktrånga hamnar när det blåser mer än 10 sekundmeter.

Text som fyller utrymmet mellan bilderna.

Hög lägsta fart är ett litet... nja ordet problem är något för stort... men ändå. Granskärssundet (längre fram i bilden ovan) bjuder på smalt farled och specialslalom. På sådana ställen ska man krypa fram. Men den här båten vill inte riktigt ner under 6,5 knop utan att man slår ur växeln lite nu som då. Gör man det blir styrförmågan samtidigt lite sämre (ingen propellerström över rodret). Det där med "lägsta hastighet" är ju något som inte blev bättre med ny propeller - surprise, surprise!

Äntligen tillbaka vid bryggplats nr 6. Rätt in i vassen bara.

Jag har också ett namn på lut. Men det är inte Moses.