måndag 23 december 2013

2014

Mitt cykel-liv får för närvarande bara sporadisk hjärt-/lung-massage genom bollsporter på söndagskvällarna.
... ja, egentligen är det inte heller "för närvarande" eftersom dessa verksamheter nu har jullov.
Jag har inte cyklat (tränat) en meter sedan i mitten av oktober. 
Antalet pass på motionscykel vid gymmet ryms på ena handens fingrar.

Så hur ser då säsongen 2014 ut?
Vilka målsättningar har jag?
Varför äger jag två räsers, en tempocykel och en gammal mojntinbajk?

Jo, jag ska givetvis köra ruggigt hårt nästa sommar.
Något annat alternativ finns inte.
Borde jag börja cykla på nytt redan nu?
Pjah, tids nog...


lördag 12 oktober 2013

Tjugosjunde augusti

Enligt min cykeldagbok är datumet i rubriken den dag jag senast satt på en cykel. Efter SFIM hade jag tydligen tre st jobb-pendlar-rundor och därefter har det varit öken.
Det är med andra ord sju år av träningstorka - och himmel vad det märktes när jag idag hängde på med Cay och Lars. 
"Hängde på". Det var exakt vad jag i alla fall försökte. Trots att jag låg på rulle så skrek hela kroppen "sluta" redan efter tre kilometer. Jag gick på rött hela vägen till Oravais och ställvis slog det över till lila.
Att det dessutom var lite svag kantvind här och var hjälpte föga - speciellt på riksåttan där vägrenen är dålig och det är svårt att positionera sig rätt. Lite tröst i bedrövelsen var det ju ändå att snittet till Oravais låg på 36,5. Hade det varit 32 så skulle jag redan ha cyklarna på findit.

Men som kontrast till de knappa två timmarna av plåga så måste jag ändå tillstå att det var en alldeles fantastiskt fin runda. Nu är nog formen på topp igen.

söndag 6 oktober 2013

Syrebrist i en rink

Det har varit alldeles för många veckor med alldeles för mycket annat än fysisk ansträngning. 
Inte bra - rentav obra faktiskt.
Arbetsdagarna har blivit långa och ledig tid har oftast inneburit annat arbete eller helt enkelt bara desperat vila.
Cykelpendling - för att lyckas få in åtminstone en gnutta grundträning - har också bara förblivit en avlägsen tanke. 

Men idag blev det i alla fall rinkbandypremiär. Skulle ha varit innebandy också men jag tog fel på tiden och hann inte dit. Tur det för med bortblåst flås blev rinkbandyn en enda lång kippa-efter-andan-tillställning. Båda bollsporterna på samma kväll hade varit en totalflopp.
Men kul var det och lite fart tyckte jag ändå att jag fick upp vid ett par tillfällen. Varje rusning efterföljdes dock av minuter med försämrat synfält och insikt att lungorna är stora som vindruvor.
Vilken kväll som helst är jag nog på gymmet också.
Cyklarna är inte till salu heller - än i alla fall. Ska nog försöka nyttja dem i något skede.


fredag 4 oktober 2013

Och vad har vi här då?

Uppenbarligen en blogg! Den hade jag glömt!

Verkar som om den mestadels handlade om cykel... pom pom pom... Finns det något nytt att skriva om?
Njä, men Velodrome shop har förresten återbetalat den icke anlända hjälmen. Det är väl cykelrelaterat i någon mån. Kursen hade ändrat mellan betalning och återbetalning så jag gick nästan 10 € på plus. Härliga saker!


torsdag 29 augusti 2013

Postgångsklagan II

Min nya hjälm kommer säkert lagom till SFIM 2014


The pendelman

De senaste två veckorna blev det en hel del cykel till jobbet. Varje dag var det motvind på eftermiddagen och i tisdags cyklade jag hemåt som en strandad manet. Det blev bil på onsdag.
Inget cyklande idag heller - inte tid.
Inget cyklande i helgen - Umeå.
Snart åker väl vinterdäcken på mojntinbajken igen och det betyder att jag inte cyklat mer än totalt tre km med de för sommaren införskaffade racer-ralf-däcken.
Har dessutom annat på G den där helgen då det ska maratontävlas i spenaten.
Vilken cykelsommar! Nästa säsong! Då!


måndag 19 augusti 2013

Taggad. Riktigt taggad!

Besynnerligt, men efter helgens urlakning är jag oerhört inspirerad att cykla - ja till och med återuppta träningen.
Dessutom har jag spridit navelludd via den här bloggen på nytt. Något har uppenbarligen hänt.

Men den här måndagskvällen har jag pynjat med ett plank.
Tänkte cykla till jobbet imorgon men inser att jag måste ta bilen pga. att några grejer måste transporteras.
Imorgon kväll kan det bli mera husarbete.

Så ja, jag är taggad och vill cykla men...

söndag 18 augusti 2013

SFIM

Jahapp. Vad ska man säga?
I en helt egen blogg får man väl svamla om sitt eget cyklande. 
Jag, mig själv och Robert.

Planen var enkel: Gör ett ryckförsök och gör det tidigt. Helst direkt.
Planen lyckades.
När motorcykeln släppte fri fart vid Andrasjövägen segade jag mig iväg.
Inget tokryck med 100 meter stående spurt utan ett lite försiktigare och smygande ryck så det inte skulle märkas. Lucka blev det.

Varför ville jag rycka så tidigt?
Därför att jag cyklat så lite under sommaren och inte har någon riktigt frän kapacitet (+ att jag är taktiskt obegåvad och inte kan inse vad jag utsätter mig för).
Möjligen en motstridig tanke (att rycka när jag vet att jag inte orkar alltså) men jag vet redan från början att jag inte vill blanda mig i någon klungspurt. Att sitta i klungan och vänta och hoppas att det blir en klungspurt är alltså otänkbart.
Ett lyckat ryck kan bjuda på många presumtiva fördelar - förutom lidandet då alltså.
1. En liten men bra (läs rätt) utbrytningsgrupp bildas.
2. ... Som dessutom gör att klungan inte har så stort intresse av att jobba.
3. Den lilla utbrytargruppen håller = framskjuten placering.
4. Lagkompisar bak i klungan behöver inte jobba vilket betyder att de är fräschare mot slutet ifall utbrytningen hämtas in.

Dagens utbrytning hade väl kanske någon av de ovan nämnda ingredienserna. För min del var det tyvärr punkt 5 men NCK vann både i H30 (Anders) och H40 (läs nedan). Därför tar jag ödmjukt precis all tänkbar ära åt mig.

Utbrytningen då?
Längs Munsalavägen gick det hyfsat fint trots motvinden. Ensam och fågelfri. Det var ju egentligen något jag inte var särskilt intresserad av att vara men man kunde ju alltid hoppas att den där perfekta lilla utbrytargruppen skulle vara på kommande. En ensam Gif-cyklist såg jag. Det visade sig vara Toni Klemola och han han anslöt precis innan Lojlaxviken.

Klemola och jag växeldrog ut till Vexala, in mot Munsala och ut mot Hirvlax. 
Längs Hirvlaxvägen kunde vi se att ytterligare en ensam cyklist var på väg. En bit in på Monäsvägen kom han upp oss och det var Ralf Sundstedt (Gif). Därefter gick vi runt på tre.
I motvinden från Monäs (tillbaka till Hirvlax) kände jag en analkande vissenhet. Klemola fick släppa och gick ner till klungan. Kände mig alltså inte överdrivet fräsch själv heller men vad annat fanns det att göra än att stå sitt kast och göra vad man kunde? Klungan verkade dessutom inte närma sig.

In på andra varvet (slingan vid sjöbyarna) började tröttheten ta nya dimensioner. Det gick inte längre att  få ordentlig fart på påkarna. Hirvlaxvägen gick väl an men ut mot Monäs domnade benen allt mer. När det åter blev motvind upp från Monäs tog det tvärstopp i mina lår och då var klungan så nära att jag gav upp.

Beslöt mig redan då att jag bara ligger i slutet av klungan och tar mig i mål. Man kunde ju i och för sig hoppas på att ett (eller två) mirakel skulle få igång benen på nytt men märkligt nog hände inget sådant.
Spurten var jag ointresserad av att blanda mig i.

Sundstedt var dock stark mot slutet igen. Han kom iväg tillsammans med Parkkinen som sedan tog hem segern.

Jag är nöjd trots allt. Ger mig själv 23 kannor mjölksyra på en skala och för helgens båda lopp blir det totalt 13 tunnelseenden (på en annan skala).

lördag 17 augusti 2013

Nej fler strutar blir det! ...Eller ett skrytinlägg helt enkelt.

...För med hisnande 1500 km cykel på hela säsongen (ett rekord på sitt sätt) hittills måste jag faktiskt  ge mig själv hela 11 tempostrutar på en skala. Aldrig har jag åstadkommit så mycket av så lite - och då tänker jag inte på placering utan bara på insatsen i sig.
När jag blir stor ska jag börja träna igen.


Efter SFIM-tempot

Har någon slags hatkärlek till tempo. Att träna på tempocykeln är i sina bästa stunder som ljuv musik. Man sitter skönt och avslappnat med armarna bekvämt i bågarna och trampar på.
Tävling är sällan ljuv musik. Med motvinden ut till riksåttan och vändplatsen så blev det snarast Einstürzende Neubauten i hela kroppen och ju närmare vändplatsen jag kom spelades deras låt Kollaps i internradion. Medvinden kom sedan som Östen Warnerbring och jag hittade lite nytt mod.
Lars kom förbi vid Lojlaxviken och eftersom jag var lite förberedd på att han skulle ta in på mig så knäcktes inte motivationen. Istället hade jag hans rygg att fokusera på och tappade inte överdrivet mycket sista biten.

Jag ger mig själv 7,5 tempostrutar på en skala. Hurra!


fredag 16 augusti 2013

Postgångsklagan

1, 2, 3, 4, 5-7 vardagar säger Velodrome Shop att det ska för ett paket de skickar till Finland.
De får addera lite på det där för något paket har inte anlänt idag - denna åttonde dag.
Men jag borde ha vetat bättre och beställt tidigare. Det som skulle ha gett mig en enkel seger på morgondagens tempo ligger säkert i någon sorteringshall ute i obygderna. 
Morgondagens jobb blir därmed att slita ont för att inte bli utklassad och tvärsist.

Söndagens linjelopp ser jag fram emot med entusiasm grå som asfalt.


torsdag 8 augusti 2013

Träningsmängden ger resultat

Och eftersom jag inte tränat (cyklat) under våren och sommaren så undrar jag om det ens blir resultat om en och en halv vecka. Det sägs nämligen vara något mästerskap här i trakten då. Får helt enkelt lita på min obefintliga talang och kriminellt dåliga taktik + ett par inköp.


fredag 5 juli 2013

Leker tempo

Har nu vimsat omkring lite på mitt ebay-tempo-bygge. På den hade jag monterat en väldans aero bidon (flaska) tillverkad av det stora Specialized-bolaget. 
När jag närmade mig rondellen i Kivilös kände jag mig en smula torr i halsen och ville åtgärda detta.
Ingen flaska i hållaren.
Nähe?! Gissade att den ramlat av hemma på gården då jag lyfte cykeln över en grind.
Kom hem och letade... Nähe?!
Då slog det mig att jag drattade ner i lite borthyvlad vägbeläggning ute vid S-market.
Och minsann, där låg flaskan mitt på vägen.
Givetvis sönderkörd.
1. Kunde inte flaskj*veln ha haft förstånd att flyga ner i diket?
2. Jag brukar undvika att låta hjulen köra över föremål som ligger på vägen.
3. Antingen hade någon kört över flaskan i misstag - konstigt - eller så...
4. ...gjorde någon det med flit. Jättekul och helt nödvändigt!
5. Orka beställa ny... stön. Har ju precis beställt däck.
6. Tempocykeln körs ändå så pass korta sträckor att man egentligen inte behöver dricka.

söndag 30 juni 2013

Förresten...

Som kommentar till föregående inlägg.
Det är ju så himla kul att det blir åka av även på små lokala motionslopp. Det finns många starka cyklister i nejden och det trissar saker och ting upp på ett fantastiskt skojigt sätt. När vissa dessutom gör sitt bästa för att plåga andra genom olika Jens Voigt-manövrar blir loppet en fullträff.
Dessutom är det fortsättningsvis kul att se hur den egna klubben faktiskt har så många cyklister - och starka och aktiva dessutom.


lördag 29 juni 2013

Jamen det där motionsloppet var ju jättekul

När telefonen tutade till igår var det en förfrågan kring medverkan i Arvon kuntoajo. Eftersom frågeställaren hade Vätternrundan färsk i sin benhistorik föreslog han 140 km-varianten istället för den längre sträckan på 210 km.
Jag spontansvarade ja. Det är ju "bara" ett motionslopp och med min icke existerande träningsmängd tänkte jag att jag i alla fall kan ligga på rulle hela vägen runt ifall det krävs. "Ha en trevlig förmiddag på cykeln" helt enkelt.
Tre st KäTa-cyklister var direkt långt framme och drog upp tempo. De t.o.m. gjorde några små gemensamma ryck tidigt i "loppet". I huvudsak blev det ändå så att de och en hel hoper NCK-cyklister gick runt och höll ett hyfsat tempo. Kände mig ganka OK i början - lite (men bara lite) av en kalv på vårbete - så jag gick med runt. Så småningom kom ändå någon slags monumental vissenhet in i bilden. Benen fungerade egentligen men skallen fokuserade mest bara på hur jobbigt det är att cykla och då blev även benen sega. Kilometrarna avverkades plågsamt långsamt trots att vi ofta höll hastigheter närmare 40. Det blev enformigt helt enkelt. Man gick runt, runt och runt i den lilla grupp som drog tåget och vid halva sträckan (mellan Toholampi och Kannus) blev jag riktigt mentalt sur-trött på allt jädra cyklande. Men ganska direkt efter vi vände söderut från Kannus sprakade det till i täten och rycken började komma. Det är märkligt hur man glömmer hur jobbigt det är när det faktiskt blir jobbigt.

Så småningom var en av KäTa-cyklisterna lös och ledig. Han fick snabbt 100 meter och jag hamnade på något sätt först i klungan. Bakom mig hade jag en annan KäTa-cyklist. Vi inledde då en yster dans eftersom han vägrade släppa hjulet. Jag vinglade av och an på vägen, slog av på takten, ökade lite försiktigt, slog av igen men ingen annan kom bakifrån heller. Då tänkte jag att om jag nödvändigt måste sitta först så ska det inte heller vara hur lätt som helst bakom mig. Så jag gjorde en hel hoper fartökningar och cyklade fort och långsamt om vartannat. I några av rycken tog jag i vad tygen höll och andra gånger var det bara allmänt lösa fartökningar. Med sådant cyklande gynnade vi ju KäTa-cyklisten framför oss men jag tänkte ju heller inte dra ikapp den karln ensam. Dessutom gissade jag att det ändå skulle smälla till bakifrån och det gjorde det. Lars och bröderna Keituri dånade pötsligt förbi men övriga cyklister var beredda så de sydde ihop rycket. Jag gjorde ett par halvmatta ryck innan Lars och Johan åter kom förbi och nu med bättre lycka. De fick snabbt ganska många metrar och Anders gick sedan också iväg. Han lyckades ansluta till Lars och Johan varpå de tog sig upp till KäTa-cyklisten. Nu behövde jag i alla fall inte dra längre.

Men då började den KäTa-cyklist som precis innan legat klistrad vid mitt bakhjul föreslå att vi också skulle överbrygga. Jag var allt annat än pigg i benen efter mitt eget ryckande och knyckande men iväg for vi. Ytterligare två cyklister anslöt till oss men den ena orkade inte hjälpa till särskilt mycket.
Vi närmade oss täten långsamt men det var med mjölksyrasprängda ögon och käften full av styrlinda som jag mäktade vara till någon hjälp. När vi kom ikapp täten stannade de nästan av och det blev aldrig något samarbete. Då stack Lars och de två KäTa-cyklisterna fick ta allt ansvar (ja det är ju så det är på motionslopp). Men det var nästan 30 km kvar och vinden var inte riktigt nådig. Käta-cyklisterna fick slita ont och med ca 15 km kvar hade de fångat Lars. Jag gjorde iofs ett litet ryck precis innan och hann komma upp till Lars men sedan blev jag lite villrådig och inhämtad. En stund senare for Johan och Anders. De fick sällskap av en av de två cyklister som anslöt till oss när vi jagade ikapp täten tidigare.
Den trion höll till målet. Jag laddade inför en rejäl urladdning (spurt. Viktigt på motionslopp!) och Lars lovade dra upp åt mig men plötsligt "svängde vi vänster" och kom till mål utan att jag fattade ett barr.

Jag kan i alla fall sammanfatta dagen med att de första 7 milen var en mental kräftgång och att de 7 sista var rena cykelfesten med läskande mjölksyra och mättande styrlinda. Det slutade med andra ord perfekt och jag är så lycklig att jag bestämde mig för att åka på det där loppet.
Jag är också lycklig över att kroppen trots allt fungerar när det blir lite åka av. Visserligen är det långt till den där vettiga tävlingskapaciteten men ändå. Inte helt pjåkigt med tanke på senaste tidens träningsbrist.

Dessutom blev det ju ett himla långt blogg-inlägg. Nästan så att det kompenserar för all inaktivitet de senaste månaderna. Hurra!


söndag 23 juni 2013

Söndagstur inåt landet

Fick igår något meddelande om att det skulle cyklas idag. 
Låter spännande det där - tänkte jag.
Så jag drog Commedia dell'arte-kläderna på mig, kollade luften i cykeldäcken och letade mig till torget.
Typ fyra cyklister kom rullande från Jakobstad och vi var tre Nykarleby-cyklister som anslöt.

Sedan var det som det brukar. Vi cyklade till Voltti, till Kortesjärvi, till Evijärvi (där vi stannade och mumsade gott), till Esse, till Kållby, till Bennäs (där Jakobstadsborna svängde hem), Via Hummeljutvägen och hem till Nykarleby. Det blev 142 km. Det är ungefär lika långt som jag cyklat totalt hittills den här säsongen.

Några i gänget sprallade till här och var. Jag var inte beredd på sådant varje gång men försökte i alla fall spralla med vid några tillfällen. Gick inte så bra då tungan trasslade in sig i framhjulsekrarna när det skulle rusas i en backe. Det var rappa gossar jag cyklade med idag.  Bra för dem! De håller ju på med sådant där tävlande.

Men kul! Jag får väl trots allt konstatera att kapaciteten inte är helt bortblåst även om min träning kapsejsat under våren.


måndag 3 juni 2013

Pendelrekord

För att inspirera mig själv att överhuvudtaget cykla har jag under jobbpendlandet bytt upp mig från förnuftscykeln RS till oförnuftsSLC'n. Men idag drog jag loss tempocykeln ur spindelväven och nyttjade det härket istället. Det var ju jättekul på den berömda skalan. Hade inte suttit på den fakirmaskinen på evigheter så jag förväntade mig trötthet och smärta i hela kroppen efter 500 meter. Något sådant bekymmer kom aldrig. Jag satt skönt och avslappnat. Kunde trampa på förhållandevis bra och sprängde gamla rekordet med sju minuter tur-retur. Inte för att jag jagat rekord varje gång men det har hänt sig att jag klämt i vad jag orkat ett par, tre, fyra, fem gånger.
Det enda som nu behövs för ett hyfsat SFIM-tempo är ytterligare 5 km/h i snitt.
Bit av kaka - som man säger.


söndag 2 juni 2013

En månad obloggat, en vecka ocyklat

Söndagscyklare Back har cruisat (skriver man så?) runt merparten av Nkbyloppet-banan. Sedan den gemensamma rundan till Karleby förra söndagen har jag inte ens sett mina cyklar. Däremot försökte jag spela fotboll i tisdags. Det måste ha varit en patetisk syn men jag är inte precis någon prestigejägare heller så det får gå till historien som ännu ett kapitel i kategorin estetiska haverier.
Mitt cyklande håller på att bli lika patetiskt men likt fotboll är det ändå kul så jag fortsätter veva. Önskar nog att jag skulle lyckas ägna mig åt det lite oftare. Men jag ska inte sitta här och gnälla över krympande fysisk kapacitet. Det är helt självförvållat och troligen eget fel så vitt jag kan förstå.
Lite måste jag ändå skylla på jobbet. Det har blivit alldeles för många utdragna arbetsdagar som gjort att jag inte hunnit med då övriga trimmat sig under vardagskvällarna.
Fortfarande fantiserar jag ändå om att åtminstone köra tempot på SFIM. Under dagens runda toppade jag tillfälligt (i medvind) nästan de hastigheter man borde snitta på tempot. 
Det lovar gott!


måndag 6 maj 2013

Med fulla segel i passadvinden

Gick och tänkte "fy på mig själv" över att jag åter låtit dagarna gå utan träning. Helgen gick åt till annat så senast jag satt på en cykel var distans-överdosen på första maj.
Därför måste jag straffa mig själv och ta en Pensalarunda (50km) efter jobbet. Sms'ade runt lite och fick sällskap av Cay. Av någon anledning fick jag för mig att plocka ut soloisten istället för att harva runt med RS vars däck numera saknar slityta. Det är en himla massa trådar som både syns och sticker ut ut Pro3'orna. Speciellt på framhjulet.
Alltså... Cay och jag begav oss i riktning mot Munsala med styv kuling på högra kinden. Campagnolos 80mm-fälgar är spännande i blåst, synnerligen spännande. Men efter 45 minuter, 362 ofrivilliga kast med framhjulet, 493 extra vingelmetrar och näsan sned av motvinden kom vi fram till Pensala och fick idka myscykling till Jeppo. Därefter fick man åter hålla ordentligt i styret då det svängde till nästan rak sidvind in mot Nykarleby.
Med tanke på att jag än en gång slutat cykla kändes det trots allt rätt prima. Benen fick smisk men var ändå förvånansvärt pigga.
49 km, tid 1:25, snittpuls 87%


onsdag 1 maj 2013

Puh!

Nästan en månad utan inlägg. Det har sina orsaker men jag kan öppna en annan blogg ägnad åt bortförklaringar av olika slag.
Steg upp kl. 5. 
Satt tre timmar i kall blåst.
Åkte hem och bytte om för en cykelrunda.
Var på Nykarlebytorget kl. 11
Ingen dök upp.
Ringde till någon som visste bättre.
Jag hade läst fel inlägg i NCK's gästbok.
Träffen skulle vara kl. 13.
Jag åkte hem och halvslumrade i soffan med Snooker-VM (O'Sullivan - Bingham) på burken.
Var tillbaka på torget kl. 13.
Då var där en hel del cyklister.
Vi åkte (cyklade) till Jakobstad.
Där fanns jättemånga cyklister på torget.
De (någon av dem i alla fall) har ett träningsläger.
De ville cykla en Nådjärvare.
Det tyckte några av oss skulle bli för kort.
Vi några valde Kortesjärvi istället.
Till Kortesjärvi var det fina förhållanden.
Till Voltti var det 175 sekundmeter motvind.
Till Jeppo var det 174 sekundmeter kantvind.
I Jeppo bestämde jag mig för att det skulle vara synnerligen hälsosamt att ta det lugnt.
Flåset var OK men benen var då två döda ålar.
Steget mellan lite jobbpendling (20 km en väg) och 130 km var kanske onödigt stort.
Så med militant pondus deklarerade jag att jag tänkte cykla sakta sista biten.
Jag vill hävda att det är nyttigt för benen att få rulla lätt i slutet av ett långpass.
Vill ju bygga upp och inte slita ner.
De andra var pigga och starka som en korsning mellan något väldigt piggt och något väldigt starkt. 
De rullade säkert lätt i alldeles för höga farter.
När jag kom hem halvslumrade jag i soffan med Snooker-VM (Trump - Murphy) på burken.
En vacker dag kanske jag cyklar igen.


fredag 5 april 2013

Som Karelin

Min cykel fick idag heta Tomas Johansson. Jag tog ett omvänt livtag (alltså symboliskt) på Cervélon, smällde i några rejäla växlar och lät kraft och teknik tala i en sällsam harmoni av rå, brutal elegans.
Ja det är ju så jag cykelpendlar...

Som Finnjet

Jäpp! Precis som Finnjet. Så kände jag mig i morse på väg till jobbet. Det var med majestätisk kraft, pondus och stänkskärmar jag formligen krossade luften framför mig och samtidigt drog upp en sandstorm Sundbyborna kommer att tala om i generationer. 

torsdag 4 april 2013

Stänkskärmar

Stänkskärmarna är monterade på RS. Snyggt som tusan! Nu blir det åka av!

tisdag 2 april 2013

En vecka bloggöken

Alltså blogg-öken, inte blog-göken. Eller kanske det senare trots allt. Jag vet inte så bry er inte om att fråga.
Har inte alls tid att blogga på den här sidan. Jag gör så många viktiga saker hela tiden så jag hinner inte träna och följaktligen inte heller skriva om det jag inte gör. Men idag har jag tränat "tränat" så då får jag ju något att skriva om också.
Inga långa cykelrundor i det fantastiska påskvädret? - hör jag någon fråga.
Svaret är nej. Påsken har inte ägnats åt träning. Inte alls faktiskt. Jag har rört på mig men inte tränat.
Var i Umeå de två senaste dagarna och när jag kom hem idag på eftermiddagen fick jag helt plötsligt för mig att dra iväg och skida.
Ljuvligt väder, fina spår, underbara förhållanden och katastrofalt dålig form. Staplade ihop 14 km. Det krävdes en timme och 89% i snittpuls. Sedan slutade ögonen se åt samma håll.

tisdag 26 mars 2013

Den perfekta lågintensiva grundträningen

Både på lördag och söndag vinglade jag planlöst omkring på cykeln. Nästan full vinterklädsel - och nu snackar jag inte cykelklädsel. Nej riktig vinterklädsel plus att jag hade totalt ca 15kg kamerautrustning i diverse väskor hängandes från kroppen. Lördagen blev väl totalt nästan 6 timmar,  30 km cykling varav en hel del ute på isen där det ställvis var ganska tungt. Utöver det vandrade jag en hel del ute i (eller inne i...) skogen med samma packning. På sina ställen blev det rena styrketräningen i snön.
Under söndagen gjorde jag samma sak men inte fullt lika långt och länge. F29'an är inte den optimala cykeln när man har behängt sig med packning. Droppet jag har på hojen resulterar i smärta. Det gjorde så småningom avsaknaden av cykelbyxor också.
Men jag tror/inbillar/lurar mig själv/intalar mig själv/anar/hoppas/och tror igen - att det var bra kontrast till min annars fatalt dåliga förmåga att faktiskt hålla pulsen i styr när jag tränar normalt.
På söndagskvällen fick jag ju ändå låta hjärtat rusa då bollsporterna skulle fixas. Inga avbytare i rinkbandyn så mjölksyran flödade och isaggregatet jobbade på högvarv.

Idag har jag cyklat till jobbet. Jag var stark som en oxe på morgonen men när jag tog mig hem via Pörkenäs var det mera harkranks-karaktär på cyklandet. Lunchen blev på gränsen till klen så på hemvägen blev det ökenvandring efter Socklot. Kort sträcka - ja - men idag var den längst i hela världen.

torsdag 21 mars 2013

Tempohjälmar säljes

Bell Meteor II. 50€



















Spiuk Kronos. 100€

Lite smuts på Spiuken men det putsar jag ju bort.
Ingendera har varit med om någon krasch, aldrig tappade i marken och båda är rökfria.

onsdag 20 mars 2013

Köksbordsdiskussion ger cykelsoundtrack

Det ena ger det andra. Min sambo hade hört "Titanic" av och med Wiehe ur högtalarna på Wasa Express för ett par veckor sedan. Det skapade viss munterhet. Yngre sonen återupptog ämnet vid köksbordet idag och diskussionen girade sakteliga över mot gamla svenska proggband. Via Norrbottens Järn slutade snacket i Ted Ströms "Vintersaga". 
När alla andra - ja, alla andra - lattjar på Mallorca ska jag ha vintersaga som ledmotiv under varje cykelpass fram tills värmen kommer i juli.
Monica Törnells version sparas givetvis till slutspurten i slakmotan upp mot Nykofrys.
Kom ihåg att kadensen inte får gå över 65 och att Mallorca bara är för krisande strandraggare.






tisdag 19 mars 2013

Nytt mjölksyrabad

... och mera sprattelgubbe i skidspåret. Jag har alltså skidat. Nu vet ni det och kan sova lugnt i natt.

söndag 17 mars 2013

Solbränt och snöblint mjölksyrafyllo

Vad gör man efter en lång (alltså en riktigt lång) paus i träningen. Jo man kan kasta sig ut på skidorna och få för sig att det ska skidas längst i hela världen. Kunde jag har valt en riktigt lugn och saklig runda på cykeln för att gynna grundträning och inte chocka kroppen med för mycket för snabbt? Ja det kunde jag men vädret var underbart, det finns snö kvar, spåren är fina och jag äger ett par skidor. Det blev tre ggr 10 km. Första varvet var en busenkel dans i fulländad rörelse-estetik värdig en nyfödd gnukalv. Början av andra varvet var en magnifik kraftuppvisning i klass med vilket tal som helst av George W Bush. Andra halvan av andra varvet var som en skakning på nedre däck och slagsidan var ett faktum. Tredje varvet var dömt att misslyckas men då hade jag inga hjärnceller kvar och fattade inte vad jag pysslade med. Varje motlut - och det finns 5000 sådana - borde ha innehållit minst fyra basläger med tillgänglig syrgasmask. Sista tre kilometrarna var... jag har ingen aning om vad de var...



fredag 15 mars 2013

En fråga jag inte fått

Finns det någon genväg för att bli en bra cyklist trots att träningen tidvis kan bli minimal?

Kort svar:
Självklart!

Långt svar:
Det handlar helt om attityd och bild utåt. En bra grej är t.ex. att starta en blogg kring sitt cyklande. Det inger respekt och du har möjlighet att bygga dimridåer av bibliska mått samt sinnrikt lyckas antyda något som inte alls existerar - nämligen att du är supertrimmad och slimmad. Allt skrivande om hur man inte tränar och hur dålig formen är kommer nämligen i själva verket att uppfattas som ren mörkläggning. Så trots att du skriver sanningsenligt - alltså att du är dålig - så tolkas det tvärtom. När du sedan dessutom varvar detta med rapporter om intervallpass eller skriver om watt och något obegripligt om G1, AT+ och 92% så knäcker du läsaren slutgiltigt. Om läsaren dessutom också är cyklist så är segern således redan given. Genom ett par idiot-ryck tidigt (medan du orkar) under en gemensam runda stadfäster du bilden av din stenhårda form. Om farten trissas upp mot slutet av långa mastodont-rundor och orken tryter så bör du givetvis skylla på att det för tillfället inte alls passar in i ditt träningsprogram. Spela korten väl så kommer dimridån att bli verklighet när motcykl... medcyklisternas mentala tillstånd inte låter dem se hur svag du egentligen är. Då försöker de inte ens utmana.

torsdag 14 mars 2013

Ack du kära gamla härke

Sitter fortfarande med mungiporna till knäna i självömkan. Men kroppen känns i alla fall en aning bättre nu. Tröttheten har dock varit monumental under andra halvan av dagen.
Plockade i några bilder för ett PR-material och hittade denna från min session som fotograf under förra årets Nykarlebylopp.
Den gav lite inspiration. Imorgon måste jag gå ett extra varv förbi cykeln och prata lite med den.


tisdag 12 mars 2013

Fortsatt skröplighet

Balanserar ännu på gränsen mellan halvkrasslig och helkrasslig. Ingen träning idag heller.
Fortsätter fira, jubla och kasta konfetti i sann schlager-anda...


söndag 10 mars 2013

Trillat boll

Med en kropp på gränsen till någon slags ohälsa har jag hållit mig lugn i helgen men drog trots allt iväg till kvällens bollsporter och det fungerade förvånansvärt fint. Tyckte jag orkade bra även på rinkbandyn och det känns fint nu efteråt också. Månne man kan börja ty sig till lite skidor och cykel igen...?

lördag 9 mars 2013

Underbart och helt perfekt väder för en alldeles fantastisk skidrunda

Stannar hemma med en kropp som klart och tydligt signalerar bräcklighet. 
Muntert, Synnerligen muntert.




fredag 8 mars 2013

Luften ur

Skidrundan tog mig 40 minuter och medelpulsen 91 trots ytterst försiktigt skidande. Har därefter varit utslagen i soffan med både Paris - Nice och Tirreno - Adriatico i ett suddigt töcken någonstans i närheten. Undrar om jag borde fixa chorizo med ost och ta en isglass som efterrätt?

Genomklappad pannkaka

Det är fredag. 
Solen skiner. 
Jag pynjar på med småsysslor. 
Vänster knä känns prima. 
Jag gör mig redo för en skidrunda och tänker att det får bli en ganska lång sådan. 
Varför inte närmare 30 km - vilket är jättelångt i min skidverklighet.
Ombytt och klar kliver jag ut genom ytterdörren
Snön vräker ner och vinden ylar runt stugknuten. 
Fullständigt väderomslag på 0,5 sekunder. 
Men jag åkte iväg ändå. 
Lugnt och långt skulle det alltså vara. 
Jag skidade verkligen också lugnt men efter en dryg minut skenade pumpen kapitalt.
Tog det ännu lugnare - dvs. stannade nästan.
Masade mig vidare men pulsen gick på nytt genast i taket.
Ett par kilometer senare börjar lungorna bli sprickfärdiga.
På något sätt tog jag mig i någon slags envishet runt 10km-spåret
- det spår jag tänkt skida tre varv.
Precis innan jag kom tillbaka till stjärnhallen förvärrades vädret riktigt ordentligt.
Snöpisk.
Vid det här laget var huvudet nära detonation.
Tack och hej, leverpastej.
Gårdagens gnäll över trötthet var uppenbarligen mer än bara inbillning.
Jag fortsätter den här dagen med att gå omkring i mjuka byxor och vattna krukväxter.
Kanske med Ten Years After i stereon. 
Alvin gick ju bort i förrgår.



torsdag 7 mars 2013

Rapport från självömkans högborg

- Konstant trötthet i stil med något influensalikt som inte vill bryta ut i full blom.
- Normalt brukar jag trotsa sånt och få det att antingen slå till eller ge upp genom ett tufft pass.
- Men nu trilskas vänstra knät. Det gör ont utan redan utan belastning.
- Jag hostar lite ibland.
- Kanske lite lätt ömmande hals - om jag känner efter riktigt ordentligt.
- Faktiskt en smula huvudvärk också när jag nu tänker efter.
- Ögonen skelar nog också lite mer än normalt. Svårt att fokusera.
Ja det är ömkansvärt.



måndag 4 mars 2013

Äntligen motion

Sportlovet är över så nu får man äntligen börja sporta igen. Det var sådan där aggressiv snö (som expertkommentatorerna brukar prata om) i spåren idag. Det gick lite långsammare än det långsamma jag normalt skidar och benen berättade ganska snabbt att de inte tänkte hålla på lika länge som skallen ville. Skallen hade inget val utan följde snällt med när benen åkte hem. Armarna var stumma och sade alltså ingenting. Annars lika kul som vanligt - dvs. jättekul. Jag ger kvällens runda 170 på en Hb-skala.

fredag 1 mars 2013

Sportlov? Helt säkert!

Under den här vintern har jag idrottat som allra minst under sportlovet. Det känns dessutom bra!
Planen var en helt annan - alltså att sporta extra - men... pjah... typ... äh...
Jag hinner ju än... lite i alla fall...
Idag har jag häckat i Alajoki, Lappo: 

onsdag 27 februari 2013

Jag skulle ha blivit bästa finländare på VM idag.

Jag var snabbare än Roponen och skulle ha gått en sekundstrid med Kalla om 7:de-platsen.
Hur vet jag detta? Jo för att jag också skidat idag. Visserligen var mitt "lopp" inte 10 km utan snarare 7,2 km men det är väl inte så stor skillnad? Dessutom skidade jag faktiskt den sträckan två gånger och båda gångerna med samma tid - alltså en tid som skulle ha gett framskjuten placering på dagens VM-sträcka.
Skulle jag bara ha skidat ett 7,2km-varv hade jag säkert klarat av att pressa tiden ytterligare och kanske nått upp till plats 5 eller 6. Det ni!

söndag 24 februari 2013

Supersöndagsresultat

Var jag pigg på innebandyn? Inte särskilt.
Var jag pigg på Rinkbandyn? Dum fråga.
Är jag pigg nu? Som om någon trätt en kanyl på vår Sodastreamer och pumpat mina ben fulla med kolsyra.

Supersöndag

Hatten av till de Jeppis-cyklister som drog ihop 160 km idag. Starkt på mtb (och cx) och dessutom med tanke på föret vi hade ställvis. För egen del blev det 110 och jag är mäkta nöjd med det. Skulle ogärna ha cyklat en meter ytterligare. Mest nöjd är jag att jag plötsligt fick sinnesnärvaro att hejda mig när farten trissades upp mellan Voltti och Jeppo. Insåg att pulsnivån inte var förenlig med min målsättning (grundträning) och att jag skulle ha varit som en rensad fisk vid hemkomsten. Så kan jag inte ha det, jag ska ju spela med boll i två och en halv timme än i kväll. Eftersom jag har semester inkommande vecka så är planen att försöka få lite mängd också. Behöver bibehålla en viss fräschör istället för att bränna allt krut redan första dagen. Slutligen skyller jag på knät. Det gjorde ont. Basil Fawlty brukar också få sjukt ben vid lämpliga tillfällen.
Så där! Där var alla förklaringarna för att jag släppte täten.

Rundan i sig var hur tjusig som helst. Stort tack för sällskapet!

fredag 22 februari 2013

Totalchill på formtopparfronten

...På bloggarfronten också. 
I alla fall på den här bloggen. 
Kanske inte på en annan blogg. 
Jag skapar nya.
Delar upp lite.
Det är slut med kryp, kräk och annat trams på den här sidan nu.
Hit kommer framledes bara träning och åter träning.
Lite cykelprylar blir det säkert också.
Det är här ni kommer att se mitt cyklande.
Sånt hinner ni nämligen inte med under kommande säsong.
Jag har redan cyklat ifrån er då.
Så fortsätt träna ni bara. Men tro inte att det hjälper.

torsdag 21 februari 2013

Har skidat. So what?

... igår alltså.
Men jag slowbloggar för tillfället så det blir träning en dag och rapport dagen därpå.
Och träning måste - jag upprepar - måste ju nämnas på nätet.
Det blev väl typ 15 km. Hade inte skidat på en vecka (stavfelet) och jag kände mig stadig som ett nyfött föl. Det kan väl också beskrivas i ord som teknikhaveri eller balanskollaps.
På andra varvet slutade vänsterbenet fungera och mitt skidande måste ha påmint om någon klichéfilms-zombie som hankar sig staplande fram med ett släpande (brutet) ben. Förmodligen hade mitt ansikte dessutom matchande uppsyn. 

Idag har jag inte rört på mig (jag bloggar ju).
Eller egentligen tyckte jag kvicksilverstrimman såg onödigt kort ut på en skala och så hade jag dessutom lite annat som måste åtgärdas här hemma.
Over and out.

söndag 17 februari 2013

Statusuppdatering

1. Skaffade nya stavar i fredags.
2. Var på ett mycket trevligt kalas i Vasa på lördagen.
3. Skulle skida idag (söndag) men började pyssla med ett sidojobb och pysslade för länge.
4. Var väldigt yr under innebandyn.
5. Fungerade bättre i rinkbandyn.
6. Konstaterar att det här inlägget inte kommer att vinna priser.

fredag 15 februari 2013

Jag fick ett handtag

Fick och fick. Fanns väl en viss ersättning inbegripen men här är det nu efter ett antal oroliga dagar medan försändelsen befann sig obehagligt länge i tomrummet mellan en liten tysk stad och en liten finsk stad.



















Objektivet är ett Canon FD 150-600 f/5.6 L och är tillverkat någon gång under 80-talet. Canons gamla FD-fattning passar inte på EOS-kamerorna så en adapter krävs. 
Jag valde en "glaslös" av märket Edmika.
På grund av olika avstånd mellan objektiv och film/sensor (FD/EOS) plus ännu en extra halv millmeter av adaptern kommer man inte åt fokus i "oändligheten" på kortare brännvidder men det är möjligt att sådant ännu går att justera med ett par smärre ingrepp. På andra stora Canon FD-objektiv kan man bla. plocka bort en stopper vid fokusvredet. Det finns adapter med korrigerande linser också men det är antingen billigt kinaskräp eller svårhittat och dyrt Canon-original. Fler linser innebär dessutom mindre ljus och en aning sämre kvalitet. 
Första fototesterna sker i helgen då jag kommer åt att vara hemma medan det är ljust om dagarna.
Objektivet är gammalt men i fantastiskt skick. Glasen/linserna är av bästa kvalitet och mekanismen är underbar. Zoom och fokus sköts genom vredet nere till vänster. Fram och tillbaka för in-/ut-zoomning och vrida för fokus. En dominoeffekt av anskaffningen är att jag borde ha större kameraryggsäck och ett stabilt videohuvud till stativet.


onsdag 13 februari 2013

Stora festligheter

Jamen hipp hipp hurra! 
Första inlägget petades in i denna www-avkrok för exakt ett år sedan.
Det är med glädje och stolthet jag kan konstatera att långt fler stora och djupa frågor än jag vågade hoppas på har avhandlats under detta inledande år.
Kommande blogg-år tänker jag bl.a. ta upp och fördjupa mig i ämnen som sadlar, styren, tempofakirer samt den ständigt aktuella frågan kring varför staden Hjo valt "I love Hjo" som sin slogan.

Lika seg som trött

Innan jag knäckte utrustningen (igår) märkte jag att allt gick mycket mera trögt än vanligt. Lite långfilskänsla över alltsammans. Idag brottas jag med ben pigga som igelkottar i vinterdvala och en skalle som är 20kg tyngre än normalt. Tror gymplanerna får ge plats till förmån för lite småplock i arbetsrummet istället.
Är det alls idé att träna när hela kroppen skriker "ta det lugnt"? 
Säkert! Det är nog där vägen till superkompensation och OS-guld finns men jag tar det en annan dag. 
Motivationen är det nämligen inget fel på så jag är inte orolig. Det snörvlas en del i familjen också så jag kan ju eventuellt ha något som ligger i kroppen och jäklas trots att jag inte har andra symptom.
Tröstar mig med att ett jätteskojigt paket dök upp igår. Jag skrattade hela vägen hem från posten.

tisdag 12 februari 2013

Stympad skidträning och fult ord

Min skidutveckling är på väg bakåt. Jag ramlade en (1) gång under vingelpremiären denna vinter men efter det gick allt bara bättre och bättre. Ända tills förra rundan då jag lyckades korsa skidorna och klämma fast vänster skida mellan högerfotens häl och skida. Vackert instansat märke i vänsterskidan.
Idag var glidet rejält mycket bättre nere i spåren och jag höll mig i dem nerför vissa backar. I en tvär vänstersväng tog det stopp då innerskidan inte ville svänga varpå jag lade mig till vänster och knäckte staven precis under handtaget. 

Nu vill jag bara spontanskrika något fult. Fybubblan!!!

måndag 11 februari 2013

Rörde inte en fena

Blev inget skidande ikväll. Min gubbröra till kropp lokaliserade en soffa och rann ner i den. 
Dessutom deppade jag ihop lite extra efter jobbet eftersom inget litet, trevligt paketmeddelande ramlat ner i brevlådan under dagen.

Måndag. Varje rörelse = full insats

Smällen efter idrottssöndagen kvitteras ut nu. Benen är fyllda av turkisk yoghurt, kroppen är ett våffelkex, armarna är salta pinnar och huvudet en konsert med Grateful Dead.
Tror det blir en skidrunda ikväll.

söndag 10 februari 2013

Färdig

Trots cykelrundan fungerade benen rätt hyfsat under kvällens bolljakt.
Nu är ändå låren som en klase övermogna bananer. En fin och vacker känsla.

Rutin. Gäsp. Men bra ändå.

- Tretimmarsrunda med gott sällskap. 
- Pörkenäs, Jeppis (kaffe på abc), Bennäs, Hummeljutan och hem. 
- 60km. 
- Värt att blogga om? 
- Egentligen inte men rundan var bra - om än tidvis lite ruggigt kylig.
Men så har jag heller inte tidigare gett mig in i politisk agitering, näthatsdebatt, jämställdhetsfrågor eller liknande angelägna ämnen. 
Nä jag fortsätter hålla min konflikträdda mesnivå på den här bloggen och hoppas att gårdagens alkohol-/tränings-inlägg snabbt faller in i glömskans dimmor. Skål gott folk!
Snart är det både innebandy och is-dito.

lördag 9 februari 2013

Ett riktigt lördagsinlägg

Andra bara tränar och tränar.
Jag har ägnat de senaste dagarna - inklusive denna lördag - åt annat än att försöka bättra på ork eller styrka. Idag har det t.ex. handlat om lite hushållarsysslor. Funderade nog ett tag på att glida ner till gymmet mot kvällssidan men återupptog ganska tidigt (under middagstillredningen) förtäringen av rödtjutet jag hade korkat i fredags. Tror inte på hälsa genom gym efter ett par glas rött.

Jahapp?! 
Här hyllar han alkoholhaltiga drycker mitt i något vi trodde var en seriös(?) träningsblogg!?
Flaskan går före träningen minsann?!
Där avslöjade han sig allt!

Kan hända.
Men det kändes prima att bara låta lördagen gå åt till hempynjande iförd smutsiga sportbrallor som enda idrottskoppling. Så även om jag tappat värdefull frisklufts-, tränings-, motions-, hurtbulle-, friskus-tid så lovar jag att ni ändå ska få slita ordentligt ont om ni vill cykla från mig den kommande säsongen.
Så träna på ni bara. Ni behöver det.


fredag 8 februari 2013

Mäh, kom igen nu DHL!

Var ni nödvändigtvis tvungna att ha mitt paket liggandes en hel vecka innan ni orkade fösa över det till vårt kära finska postbolag? Fattar ni inte att vuxna män vill få sina paket till helgen?
Förlåt posten!

Men ändå Hurra!

... för lokala postombudet som lovade rota bland paketen i lagret ifall försändelsen ändå kommit. Visserligen har de inte hittat något eftersom de inte ringt men viljan att hjälpa skall saluteras.


Mäh, kom igen nu posten!

Skärpning! 
Tyskarna forslar paket inom sitt folktäta (och förmodligen post-täta) land på nolltid och över helger dessutom men här ska vi inte skämmas bort med sån service. Nej nej..

tisdag 5 februari 2013

Nere i 87%

Läser man några tidigare inlägg i ämnet skidor så fattar man rubriken.
Dagens tre varv:

















måndag 4 februari 2013

Chips, glass och öl

Idag är det återhämtning på programmet.

Parstakningsmage

Nej det gick ju inte att skejta överallt på isen och nu känner jag tydligt att jag - för första gången på 30 år - parstakat en hel del. Vasaloppet nästa.

söndag 3 februari 2013

Bloggnyhet: Fotografi

Två rutinerade rävar tillsammans med en typ som inte vet hur han ska hålla händerna och stavarna när någon hötter med en kamera.




















© OÅ