torsdag 20 oktober 2016

Nobelpris i litteratur för ett blogginlägg?

Det råder förvisso en överhängande risk att inläggsrubrikens fråga inte får ett positivt svar. Det här blogginlägget är nämligen i den smörigare halvan av all tänkbar skala - främst beroende på den myckna mängden bildmaterial av högromantisk prägel. Men en bild lär ju säga mer än de där tusen orden, så man ska aldrig skriva aldrig. Priskommittén har som bekant töjt sina vyer en smula. I alla fall om man ser det från ett lite annat håll än kommittén själv. En eloge till Svenska akademien!

För att ytterligare öka den kulturella biodiversiteten och kraften i detta inlägg, avslutar jag med en mastodontfilm vars berättelse, dramaturgi och karaktär penetrerar ditt medvetande som ett djupverkande och helande schampo.

Semesterveckans stadiga molntäcke verkade tappa orken på onsdagen. Efter ett par dagar vid och under en stockvägg, tänkte jag som så att det gäller att smida medan båten är varm. Snart ska den antagligen upp ur vattnet. På tal om vatten ja... I helgen tömde jag bort vattnet ur kylaren och blandade nytt. Det som hälldes i efter renoveringen var för vattenstarkt. Visserligen hade jag i lite glykol men eftersom blandningen sannolikt blev alldeles för klen ville jag göra om och göra rätt. Blandade så att den ska tåla rejält med kyla. Efter bartendersysslan körde jag en timme för att blanda groggen. Men det var då det.

Idag åkte jag ut och blandade ordentligt. Det blev ett antal timmar. 
Sydvinden var lite ojämn. Den var liksom obefintlig på flera ställen och mer tydlig på andra. När jag närmade mig Stubben på yttersidan var det i och för sig inga stora vågor, men de var ganska nya och relativt höga i förhållande till längden. Det är den typen av vågor - höga och korta - som är riktigt bra på att stänka rätt över hela flytetyget. Båten hinner ju inte gunga med, utan kör bara rätt igenom. När vinden dessutom ligger på, får stänket sin givna riktning. Fick lov att dra ner huvudet ur takluckan, snällt sätta mig och trycka igång den roterande vindruteskivan. Tro inte att jag klagar på vattenstänk. Tvärtom! Men riktigt genomvåt runt huvudknopp och nacke ville jag ändå inte bli. Det är trots allt inte högsommar och 20°C.


Det är tomt på vattnet just nu. Förstås är det också mitt i veckan och alla har väl inte semester. Såg hela två båtar ute. Den ena var en fiskebåt.

Passerade Stubben och girade in på farleden till Monåfjärden. Därefter noterade jag att skymning och hemkomst kunde bli hyfsat synkroniserade ifall jag svängde av norrut igen. Sålunda svängde jag i nämnda riktning och brummade sakteliga hemåt.

I övrigt var det väl inte så mycket mer att orda om detta...


Stubben långt borta i horisonten.

Styr in mot Granskärssundet (bilden ovan). Solen börjar bränna grantopparna vid Frösön.



Blir det fler gånger den här säsongen?



söndag 9 oktober 2016

Mera båkrundning

Jag har rundat Hällgrund och jag har rundat Stubben. I dag skulle jag runda Mässkär.
Sagt och gjort. Jag rundade Mässkär. Båkrundning är nämligen det nya svarta när man kör båt.

Men innan dess - alltså innan jag lade ut - konstaterade jag att vattenståndet var lågt. Minus 40 stycken centimetrar enligt ett finländskt institut. Det var faktiskt inte långt från att båten skulle ha legat och skavt kölen mot stenarna vid bryggan. Men nära klämmer ju ingen hare.

Reservbatteriet stendött. Det orkade starta båten hela en gång - nämligen förra gången (se förra inlägget). Men jag hade ytterligare ett reservbatteri. Hur det var med elektricitet i det visste jag dock inte. Så jag plockade inga grejer ner i båten innan jag hade bytt batteri och vridit om nyckeln. Majoren hostade igång utan bekymmer. Den där motorn ska ha eloge för sin startvillighet, ja den ska ha en eloge för allt möjligt. Den känns verkligen liksom helgjutet bra, om jag ska tillåtas bedöma den efter så få sjömil och timmar som jag kört.

Minus 40 cm betyder att farleden utanför åmynningen knappast bjöd på så mycket mer än 30 cm vatten mellan köl och bottenslam. Det är kring 1,2 meter på de torraste ställena (enligt ekolodet). Men givaren sitter väl kanske de där 30 centimetrarna under vattenytan så faktiska djupet torde ändå vara där kring 1,5. Således var det ställvis kanske runt 1,1 meter idag. För att jag ska känna mig helt säker vill jag nog ha minst en meter att köra i. Båten ligger väl kanske 80 cm, men jag har aldrig mätt. Det är bara en uppskattning. Att det är grunt just där mot Sandörsfjärden beror dock inte på stenar i första hand. Det är säkerligen bara gegga som älven slängt ut. Mjukt och lent att köra ner i. Men det vill man ju ändå inte. Så jag körde sakta för att undvika nergrävd akter och onödigt uppvirvlande av bottenslam.

Från Torsöfjärden tog jag bara sikte norrut. Höll maklig takt. Gasreglaget halvvägs framskjutet och runt 8 knop enligt ett nymodigt positioneringssystem. I "höjd" med Hällgrund måste jag bara prova köra en kort stund på full gas. Den där gps:en visade siffror mellan 9,5 och 10,2 knop då. Men det känns bara ansträngt och dumt att köra i brant uppförsbacke och med stress. Ner till deplacementvänligare hastigheter och varvtal igen. Så småningom var jag inne på farledsraksträckan mellan Hällgrundsbåken och Mässkärsbåken.

Egentligen skulle jag gärna ha hoppat iland en stund på Mässkär. Men eftersom jag inte har ett fjärde reservbatteri så nöjde jag mig med att köra runt holmen medsols och sedan ta sikte ytter om Hällgrund. Den här vändan ut på det blå hade trots allt fortfarande lite karaktär av provkörning. 

Efter "ytter-om-Hällgrund" blev det logiskt nog ytter om Torsön. Därefter kände jag mig klar med dagen och vände in mot Granskärssundet. En större motorbåt med aningen mera fartresurser än min körde före mellan slalomportarna. När jag själv sakteliga hade tuffat genom sundet noterade jag att de (med motorbåten) hade stannat ute på fjärden. Men det såg aningen märkligt ut. Genom kikaren syntes ett par vevande och viftande armar så jag justerade kursen och jagade ikapp den drivande båten för att kolla läget. Läget var motorstopp. De väntade redan på en båt men jag tog dem på släp en bit i riktning mot Andrasjön tills deras beställda bogserbåt mötte upp och kom till undsättning.

Min båtsjuka brukar lustigt nog vara som absolut svårast och mest akut på höstarna. Nu när jag äntligen har den där båten finns förstås sjukan logiskt nog inte kvar. Jag har ju fått min medicin. Och jag får väl dosera dubbelt nu på hösten. Det är helt enkelt någonting lockande med hösthav. Måhända är det kanske luften. Men om två veckor tror jag ändå att båten ska få börja leta sig upp ur vattnet så att den värsta fukten får en liten chans att i någon mån hinna krypa ut ur de små krackeleringarna och sprickorna i ytan innan frosten blir för grym. Eller så är det redan för sent. Men ett par rundor till blir det allt ännu. Om inte annat så måste jag i alla fall köra ner mera glykol i kylvattnet. Om en dryg vecka är det ändå lite höstsemester...

Bilderna i det här inlägget är liksom helt lösryckta från allt vad innehåll i detta inlägg beträffar. Jo bilderna är tagna i dag - men ingenstans finns bilder av de båkar, holmar och sund jag nämner i texten. Därför får ni googla på typ Mässkär och Hällgrund.