Kan för mitt liv inte förstå varför jag ända fram tills nyligen (fredagen förra veckan) låtit bli att skaffa en kassett med vettig racer-betonad stigning.
Wawen har nämligen varit försedd med en 9-delad 11-oändligheten-MTB-kassett.
De (och flera andra velomobil-märken) har väl dylika kassetter fabriksmonterade. Tredelat fram och himalaya-utväxling bak är overkill i samma omfattning som USA's och Soviets atomprogram på 70-80-talen. Mellanklingan fram använder jag vid start från 0 km/h. Annars är det bara storklinga.
Igår kväll testade jag 11-23 för första gången. Det var magiskt. Plötsligt hade jag tillgång till exakt rätt växlar i hastigheter runt 44 - 55. För första gången hade jag en växel (57/12) som känns perfekt i 48-53 km/h. 57/13 och 57/11 har varit mina tidigare alternativ och den enas kadens driver upp pulsen för mycket pga. allt vevande och den andra gör bara att benen stumnar. Den korta (55 km) rundan var en fröjd.
Nu är det också mycket mindre och bättre steg i acceleration från 35 km/h och uppåt. Får ständigt hålla lämplig kadens.
Och inte behövde jag byta kedja heller. Kedjorna i velomobiler har större livslängd än på racercyklar. De slits och töjs helt enkelt inte lika snabbt.
Toe out (förra inlägget) var kvar och känslan är fortfarande att det är något som kunde rulla lite lättare. Ska se om känslan har rätt och ställa om till parallella framhjul samt därefter kolla vad känslan säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar