torsdag 30 juli 2015

Genrep

Helgen kommer rusande rakt emot i hisnande hastighet. Här står jag och bara glor dumt. Typ.

Den senaste veckan har jag gjort precis allt möjligt, allt möjligt utom just cykla. Senaste helg borde jag förstås ha varit ute på en riktig långlänk. Men nej. Då var jag involverad i ett projekt som höll mig borta från vägarna. I och för sig ägnade jag lördagen åt att till fots försöka forcera sanslöst svår skogsterräng. Det blev 10 kilometer och sex timmar. Kroppen var fullständigt mör efteråt. Så det får välan gälla som långlänk då.

Inne i den här veckan har det varit väggarbete och kalas.

Men idag... idag! ... monterade jag ultremo-däcken fram, hjulkåporna utanpå och drog iväg på en runda för att kolla så att de sista detaljerna var något så när på plats.
Jag slog sällskap med en kvartett cyklister som hade tänkt sig till [Ala]Härmä på en kopp kaffe.
Helst hade jag faktiskt deltagit med vanlig racer, men jag var ju ändå tvungen att genrepa med Wawen. Så jag höll mig en bit bakom de övriga fram till Jeppo där jag försökte varva ur lite och körde två korta knyckar med lite halvhögt tempo fram till Holmankangas där jag väntade in de övriga.

Därefter kaffe och gris.

Hemresan tog jag ännu mer inkognito. De andra tog gamla vägen på östra sidan ån och jag körde Seinäjokivägen. Försökte hålla tempo hela vägen och det fungerade ganska bra.
Mellan Jeppo och Riksåttan kom jag i kontakt med ett skyfall. Har klippt upp en liten bit av huvens visir så att jag ska kunna köra med huven helt fast (bättre aerodynamik) - men ändå ha luftintag (syre) och vädring. Det betyder förstås att det alltid är en öppning och att regn letar sig in. Det letade sig in med rejäl kraft. Jag höll kring 50 och vattendropporna var stora. Det gjorde ont i ögonen. Glasögonen kunde jag inte använda. Såg nada genom dem. Men vid Juthas avtog det och jag kunde konstatera att jag hade kört helt rätt trots grava siktbekymmer.

Nu får jag dunka ner kolhydrater i mängd och massor för att lura kroppen att den är vältränad inför helgens ansträngningar.

Edit: Tro inte på höjdkurvan. Garmin måste ha fått helfnatt i ösregnet (det rinner ned en hel del vatten just där Garmin är belägen).

... eller så körde jag ändå allt annat än rätt. Jag vet inte. Jag såg ju inget.

Edit 2: Eller så var det inte regn. Jag körde kanske ner i ån där mot slutet. Det skulle förklara höjdkurvan och vattnet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar