Deffar mig

Tisdagskvällen - feber
Onsdagen - Krasslig, dålig aptit, feber.
Torsdagen - Hade biljett till dagsprogrammet på Pori Jazz. Kände mig halvhyfsad på morgonsidan och beslöt åka. Fel beslut. Men när barn och barns flickvän var med ville jag ju inte bara helt kallt abryta det hela och dra hem. Låg mest i skuggan, pimplade vatten, halsade burana, besökte bajamaja och försökte få en gnutta behållning av John Nemeth, Larry Carlton, Bettye LaVette, Suzanne Vega och gamle geten Bob. Turligt nog hade jag möjlighet att få sova på hemresan. En rent helvetisk dag på Skrivarholmen.
Fredag - Knockad, hög feber och täta toalettbesök.
Lördag - Samma visa. Kravlade mig till läkare. CRP-prov. Labbet stängt på helgerna så läkaren gjorde en kvalificerad gissning och ordinerade medicin.
Söndag - Ganska trögt ännu på morgonen. Rapportering vid Hvc och nytt CRP-prov. Värdet bättre. Orkar nu också vara uppe. Den kvalificerade gissningen var gissningsvis korrekt. Bra!
Bältet är dock för långt.

Så... Dylan eller Osmosal?
Jag försökte vila upp mig och skärpa till mig inför Dylans spelning. Kom mig ganska långt fram i publiken när det ännu bara var en kvart kvar till konsert-start. Gubben ville ha ytterligare en akademisk kvart innan han drog igång och varje minut av väntan tärde hårt på krafterna. I slutet av andra låten blev jag tvungen att ge upp och söka mig bakåt för att få sittplats... utan fri sikt mot scen och med lite halvdämpat ljud.
Nåväl. Gubben gjorde en spelning som överraskade positivt. Jag hade väntat mig en jämntjock pliktfylld genomkörare men det var hyfsad variation, även om jag (tyvärr) ändå gång på gång får konstatera att de senaste årens material är förhållandevis fantasilöst. Nu åker man ju kanske inte för att liksom se&höra Dylan leva upp till fornstora dagar eller dra till med en musikalisk publikfriarshow heller. Inget smörande från den gubbens håll - även om han ju faktiskt verkade vara på något slags uppåt-humör enligt Dylan-skalan. 

Så här efteråt är det väl ändå OK - Jag menar bara att jag kom levande från Skrivarholmens bajamajor och lyckades ta del av hela Bobs spelning trots allt.
Osmosal ger en rätt fin känsla efteråt - när glaset är tömt. Medan det dricks känns det mer som Dylans spelning i Hfors 2003 - grått, vämjeligt, ljummet, tungt och svårforcerat.

Idag försöker jag äta ordentligt för första gången på...