söndag 8 juli 2012

På den trettonde dagen

Minsann! Jag hafver velocipedat!
Och det vad gott!
Med både suveränt sällskap och väder blev dagens dryga 75 kilometrar synnerligen trevliga och njutsamma.
Men ett fåtal busrusningar på sina ställen visade helt klart på bristande kondition.
Det är med smärtsam medvetenhet jag noterar att jag absolut borde intervallträna ifall jag skulle ha någon som helst ambition/möjlighet att göra mig gällande på... låt oss säga en "tävling" om jag nu ska ta ett exempel helt ur luften.
Minsta lilla försök att köra med nästan-full-gas resulterar omgående i tunnelseende. Tröskeln är låg och redan några sekunder över den är några sekunder för mycket.
Det positiva är att det egentligen bara kan bli bättre från nuvarande nivå.

Får för mig att slänga in följande. Här finns jättedjupa kopplingar till ett sinne som inte fått uppleva sin lekamen cykla på tolv dagar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar