torsdag 26 mars 2015

Klippt och segt

De senaste dagarna har det blivit nya irriterande pauser i cykelverksamheten. Under helgen drogs jag med någon form av svårdefinierad krasslighet. Monumental trötthet, huvudvärk och ömmande kropp. Samtidigt visade vädret att vi inte ska dra fram shortsen ur skåpet riktigt än. Så när måndagen, tisdagen och onsdagen kom emot, var pedaldriven cykelpendlig en rätt avlägsen företeelse.

Men igår kväll kände jag mig åter hyfsat kurant och drog dessutom igång med lite velomobil-skötsel. Bakdäcket byttes till sommarvariant, kedjan putsades och oljades. "Vinter-framdäcken" fick vara kvar. De är odubbade och passligt bekväma (läs o-stötiga). Dessutom är det en del grus kvar längs några småsträckor på min pendelväg, och jag vill inte utsätta sommarslicksen för onödig grusbehandling.
Utöver cykelskötseln hade jag dagen innan även ordnat med en praktisk och seriös frisyr. Föreställde mig således att det verkligen skulle bli åka av. Jag menar bara att det måste det bli, när man bytt ett däck, putsat kedjan och klippt sig seriös. Förväntade mig ett snitt över 40.

Nämnda trimnings-åtgärder tycks dock inte uppväga en lång vinter av ohälsosamt många timmar vid en dator. Benen surnade när jag passerade rondellen vid stans (Nykarlebys) norra utfart. Det är en kilometer hemifrån. Resterande 19 kilometrar blev den vanliga mentala holmgången mot trilskande pedalvevar-muskulatur. 
När ska jag lära mig att slappna av, att se på cyklandet som en behaglig och uppfriskande färd från A till Ö? När ska jag lyckas övertyga mig själv om att inte ständigt vingla av och an på mina tröskelvärden? När ska jag börja begripa att den formen av cykling inte heller är den absolut vettigaste träningen - ifall jag överhuvudtaget kopplar ihop mitt cyklande med träning. Och det gör jag ju inte. Jag tränar ju inte. För jag har väl inget jag borde träna inför? Eller?

Hemresan kändes ändå bättre och då lyckades jag peta ihop ett snitt på 37,8. Totalsnittet blev 36,5 km/h. Det är förvisso årsrekord men jag ligger "efter" fjolårs-resultaten. Undrar om det har med framdäcken eller klippningen att göra? 
Förra året spräcktes 40-vallen 7.4 efter att jag länge nosat på hastigheter precis under 40 ända sedan tolfte mars. Det är liksom svårt att begripa hur i hela fridens namn man ska kunna öka snittfarten med 15 km/h till sommaren (juli-augusti)... för det måste jag... av någon anledning.
Tycker förstås att detta är nyttig information för alla läsare. Det är ju självfallet därför jag skriver och berättar.

Bilden här ovan är förresten fotograferad av arbetskollega Leif. 
Platsen är Karby, klockan är 08:30 och en hänförd skara ungdomar jublar i extas - precis så entusiastiska som bara tonåringar kan vara.


2 kommentarer:

  1. Yay! På et igen bara! Mitt bästa i år är 30km/h i snitt på 5mil med vanlig racer. Har ej förmånen att ärga en Velomobil ännu. kanske i framtiden. Favoriten är DF Strada. Kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Jo det är bara att bita i.
      Är allt lite sugen på att varva velomobilandet med racern också. Speciellt vettigt vore det eftersom Vättern ingår i sommarens planer. Men efter en strålande början på våren har vi i natt fått några cm snö. Det lär bli annat än velomobil eller racer till jobbet idag.

      Strada DF är väldans fin... säger jag som bara sett dem på bild.

      Radera