Rondellwaw

Waw har tillverkats i över 200 exemplar. Ingen hisnande siffra á la VW-bubbla eller Toyota valfrimodell men ändå. 200 är ett antal - en siffra helt enkelt.
Jämfört med t.ex. Velomobiels Quest eller Strada är Waw inte riktigt lika "färdig" som produkt och tillverkningen lider absolut av diverse kvalitetsmissar. Färgen spricker på sina ställen, vissa bitar har inte perfekt passform och några detaljer är smått ogenomtänkta. En sådan detalj är vattenläckage på helt fel ställe - om det nu nödvändigtvis ska vara vattenläckage.
Den långa fronten har två längsgående åsar på ovansidan. Det handlar ju bl.a. om att frontytan ska vara liten men att knäna ändå ska få plats under skalet. Vid regnväder tenderar vatten samlas mellan de två åsarna. En liten sjö eller älv bildas således ovanpå nosen och utflödet råkar som av en händelse ske i nosens bakkant - alltså i skarvet till huven. Där rinner vattnet ner och landar rätt i famnen på den som sitter inuti. När det regnar är jag med andra ord blöt på bara ett ställe och det är inte vilket ställe som helst. Grundtanken är nog att man inte ska bli blöt alls. I alla fall inte av annat än svett.
Nåväl. I motsatts till annan typ av vätning på just det där stället så går temperaturväxlingen från kallt till behagligt tempererat. Det blir med andra ord bättre efter en stund.

I grunden är Waw ett ruggigt häftigt strykjärn. Jag hade ju sett en del YouTube-klipp med velomobiler som välter i kurvtagningar och kanar fram på sidan. I början var jag oerhört försiktig i rondeller och andra skarpa svängar. Att faktiskt välta i en kurva skulle kännas direkt fånigt men det kan givetvis också vara farligt. Dessutom vill man ju ogärna pryda velon med repor och skador.
Men vartefter jag har trampat mig fram har hastigheten i kurvorna också ökat. Jag är ändå fortfarande försiktig och i något skede bör jag nog luska ut ungefär var de fysiska gränserna för kurvtagning faktiskt finns. En stor parkeringsplats där jag med sakta ökande hastighet kunde cykla runt runt tills man börjar förnimma att innerhjulet tappar markkontakten vore något.
Erfarenheten är ändå den att Waw:en har en oerhört hög stabilitet och att den verkligen tar sig dit jag vill att den ska åka. Jag har dundrat genom rondeller utan att egentligen fatta hur fort jag körde förrän ögat snappade upp siffrorna på mätaren och jag har gjort hastiga manövrer för att undvika potthål utan att Waw:en hittills visat några som helst tendenser till att tappa fotfästet. En sak är dock säker. Någonstans finns den där gränsen och eftersom det krävs högre hastighet för att nå den blir det också farligare när den överskrids. Man bör följaktligen hålla sig på rätt sida.

Waw må ha sina brister men de kan jag leva med. De kompenseras med råge av den häftiga körupplevelsen. Men samtidigt har jag läst om Waw-ägare som har verkliga bekymmer med de där kvalitets-problemen. Produktionen tycks vara lite ojämn och vissa drabbas värre än andra. Dessutom har det uppenbarligen varit dålig garantiservice och assistans från tillverkaren - dvs. Fietser. 
Den saken är dock något som borde vara på väg att förbättras. 
Min Waw har tillverkningsnummer 137 och är två år gammal. Den har därför några extra småblessyrer men har samtidigt gått igenom vissa smärre justeringar och funktionen är överlag bra. Jag har ju inte heller köpt direkt från Fietser utan från Velocraft.fi vilket känns som en viss trygghet.