tisdag 14 juli 2015

Om att accelerera med en Waw

Hur gör man?
Fråga inte mig. Jag vet inte - än i alla fall. Just nu är det ganska klent.

Jag tycker inte om - nej jag rent av avskyr - intervallträning. 
Märkligt. 
För jag har inget emot att plåga mig timme ut och timme in (om jag bara skulle orka hålla på så länge) men att ta typ två intensiva stressminuter med maximal ansträngning - nej det smakar inte.
Om jag gjorde en något så när lugn insats i söndags, så var det idag läge för någonting mer jobbigt. Jag tänkte alltså i termer av någon slags intervaller.

Sagt och gjort.
Först 30 minuter uppvärmning med lämpligt tempo samt kadens som låg lite över min normala bekvämlighetszon. Den uppvärmningen tog mig en bit förbi Jeppo.
Planen var att hålla 40 km/h och sedan accelerera till 60. Detta skulle jag göra var femte minut. Dels behöver jag träna lite sådant och dels vill jag försöka kolla vilka växlar som är bäst att använda och hur länge jag bör stanna i en växel innan det är läge att trycka i nästa.
På väg mot sydost var det inga större bekymmer med 60. Den lilla vind som blåste hjälpte till.
Jag hann med två sådana intervaller innan jag svängde vid Holmankangas.
5 st accelerationer blev det innan jag var tillbaka vid riksåttan. Därefter tog jag ytterligare en i Ytterjeppo innan jag varvade ner in mot stan.
De sex st intervallerna på hemresan var betydligt jobbigare och jag nådde inte 60 en enda gång. Skyller på den lilla motvinden och veka ben som är ovana med den här typen av tilltag.

Jag kan konstatera att jag just idag behövde ungefär 900 meter för accelerationen mellan 40 och 60. I runda slängar är det en minut. Det är en avvägning mellan att accelerera långsamt eller snabbt. Ska nu fortsätta testa vidare. Körde utan huv och utan hjulkåpor. Ska givetvis också göra samma med dem monterade.
Och varför gör jag på detta viset då? Jo för att det finns ett tävlingsmoment på FM som inbegriper motsvarande övning - 200 meter sprint med flygande start.
Nådde någonting på 68 förra året men det vore ju kul att knäcka 70 trots att mina ben (muskler) inte är konstruerade för ändamålet.

Velomobilpremiäranvände även mina gamla Diadora-skor. Kändes sköna och bra. Rundan var förstås kort och det är för tidigt att säga hur de fungerar under flera timmar.
För mina skor - se detta gamla och ingående inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar