Det är söndag och min senaste cykelrunda (velomobil) utfördes i en förgången tid. Cykeldagboken är dammig.
Idag skulle det bli ändring. Jag pumpade däck, putsade kedja, bytte till racerpedaler och började veva mig framåt. De hjultäckande sidokåporna (förra inlägget) hade jag inte på idag. Det är helt enkelt opraktiskt ifall man får punktering. Bråttom hade jag heller inte tänkt ha. Eftersom jag effektivt slarvat bort möjligheten att försöka bibehålla något av formen som uppstod efter Vätternrundan, så handlade det idag om tid och tid och tid. Helst uppemot 4 - 5 timmar. Om jag alls ska ha något att göra på 6h-loppet på FM så får jag väl så lov att samla timmar också.
Jag är glad att det inte blev mer än tre och en halv timme. Sista timmen var outhärdligt, djävulskt smärtsam. Efter två timmar började den kännspaka tåbrännan. Därefter blev det allt mer sjukt i vänstra hålfoten och när jag äntligen kom hem gick det inte alls att stödja på vänsterfoten. De ugnsbakade Bont-skorna är sköna på racern. Jag hade inga problem under t.ex Vätterns dryga åtta timmar. Men belastningen och vinklarna är förstås annorlunda i Velomobilen. Trots att skorna har perfekt passform så halkar fötterna ner mot skons häl och den lilla förskjutningen blir bekymmer - antagligen just för att skorna har perfekt passform. Det finns heller inget som "ger efter" och anpassas efter fötterna i skorna. Det är stenskarp kolfiber runtom. Dessutom är det något med vänstra fotens vinkel mot pedalen som inte stämmer. Tidvis knäpper det till i närheten av den inre fotknölen och det gör något så infernaliskt ont.
Så nu får jag undersöka saken. Ska börja med att testa mina gamla racerskor. De är inte tiptop på racern (för mjuka) men kanske fungerar de hyfsat i Velon istället. Ett är dock säkert. Jag kan under inga omständigheter genomleva 6h-loppet om en lösning inte hittas.
Fram till Härmä var allt ändå ganska fint. Vädret var perfekt och trafiken relativt gles. Kortesjärvi - Kauhava är en tjusig velomobil-sträcka och bara fot-uslingen kan skärpa till sig så blir det nog en förlängning av samma runda så att Jakobstad och Evijärvi införlivas. Rakt från Evijärvi till Alajärvi och därefter till Lappo, kunde också vara något att bita i. Den som cyklar får se. Tack vare smärtorna blev det inte mycket till ansträngning från Härmä och hem. Så benen och orken stannade på rätt fräsch nivå i alla fall. Det är inte så illa - om man nu ska dra något positivt ur det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar