Jag fick ett handtag

Fick och fick. Fanns väl en viss ersättning inbegripen men här är det nu efter ett antal oroliga dagar medan försändelsen befann sig obehagligt länge i tomrummet mellan en liten tysk stad och en liten finsk stad.

Objektivet är ett Canon FD 150-600 f/5.6 L och är tillverkat någon gång under 80-talet. Canons gamla FD-fattning passar inte på EOS-kamerorna så en adapter krävs. 

Jag valde en "glaslös" av märket Edmika.

På grund av olika avstånd mellan objektiv och film/sensor (FD/EOS) plus ännu en extra halv millmeter av adaptern kommer man inte åt fokus i "oändligheten" på kortare brännvidder men det är möjligt att sådant ännu går att justera med ett par smärre ingrepp. På andra stora Canon FD-objektiv kan man bla. plocka bort en stopper vid fokusvredet. Det finns adapter med korrigerande linser också men det är antingen billigt kinaskräp eller svårhittat och dyrt Canon-original. Fler linser innebär dessutom mindre ljus och en aning sämre kvalitet. 

Första fototesterna sker i helgen då jag kommer åt att vara hemma medan det är ljust om dagarna.

Objektivet är gammalt men i fantastiskt skick. Glasen/linserna är av bästa kvalitet och mekanismen är underbar. Zoom och fokus sköts genom vredet nere till vänster. Fram och tillbaka för in-/ut-zoomning och vrida för fokus. En dominoeffekt av anskaffningen är att jag borde ha större kameraryggsäck och ett stabilt videohuvud till stativet.

Hur kul är det utan bilder?

På en skala skulle jag säga 7,2 pixlar.

Den här bloggen håller på att bli så obildad att jag absolut måste göra bättring.

Men jag inleder med en väskrecension (delar av texten är återanvänd från annat håll):

---------------------------------------------

Kameraryggsäck.

Dörr Icebreaker. Storlek Medium

Precis innan Islandsresan inhandlade jag en kameraryggsäck. Den uppmärksamme läsaren kommer garanterat ihåg inlägget om när jag hämtade väskan från Munsala.

Icebreaker-väskan har hängt på ryggen åtskilliga timmar under de senaste tio dagarna på Island. 

All kamerautrustning jag ville ha med fanns iplockat. 

Hus: Canon EOS 60D

Objektiv:

Canon EFS 17-85/1:4-5,6 IS USM (mellanklass men hyfsat "standard-allt-i-allo-zoom-objektiv"

Canon EFS 70-300/4-5,6 IS USM (Mellanklass men OK upp till 200)

Canon EF 400 5,6L USM (Kräver bra ljusförhållande men då knivskarpt, supersnabb AF och stryktåligt

Ukrainskt objektiv från Sovjetiska glansdagar.

Gammal Canon-bälg

Några olika El-Nikkor-objektiv till bälgen.

Mellanringar, adapters och stepringar.

Kringutrustning som extra batteri, laddare, kort, linsrengöring, osv, osv...

9kg vägde hela rasket enligt Isländska inrikesflyget. 

Jag är överhuvudtaget ovan att kånka på ryggsäck så efter den tredje dagen var det ganska ömt i axlarna. Men övning ger färdighet och plötsligt gick det bättre. Nu mot slutet av resan kände jag ingen ömhet eller trötthet någonstans. Dels pga. vanan men även för att jag sakta men säkert hittat rätt längdinställningar på respektive remmar/bälte. 

Med två dragkedjor (den yttre är vattentät) innan man kommer till kamera-avdelningen är det lite bökigt så det blev mest att jag hade den inre dragkedjan konstant öppen i de lägen då jag visste att snabba objektivbyten var aktuella. Yttre dragkedjan + spännen gör ändå att locket med säkerhet inte öppnar sig medan man bär väskan på ryggen. 

Jag hade inte särskilt mycket andra grejer i väskan än några papper och ett par handskar. Fler grejer hade ändå lätt fått plats trots fullproppad kamera-avdelning. 

Ett par varma ytterbyxor klämde jag in under "överlocket" ett par gånger. De hade egentligen platsat fint i väskan men jag ville ha dem snabbåtkomliga. Regnskyddet fungerade fint och det behövdes verkligen ett par gånger. 

Ett lite halvbökigt (= tungt) Manfrotto 055 XPRO B med kulledshuvud var också medslarvat. Testade ens aldrig att hänga det på väskan. Kunde ev. ha fått remmarna runt men det kändes poänglöst att försöka. Borde ha ett mindre och lättare stativ. 

Den där plastbiten som dirigerar/låser vänstra midjebältets/remmens längd lyckades jag på något sätt få trätt över ett dörrhandtag när jag snabbt slängde väskan på ryggen och rusade ut genom en dörr. 

Resultatet var en spräckt och tudelad plastbit. Det ordnade sig ändå genom att remmen kunde dras genom själva spännet så att man fortfarande kan justera och låsa bältets längd. 

Den första erfarenheten är alltså att jag överlag är nöjd. Ryggsäcken gjorde det den skulle. 

Nu återstår att hänga väskan på ryggen under en rejäl cykelrunda också. 

---------------------------------------------

Bälgen - dvs. makrokrafset använde jag ytterst lite men för att rättfärdiga den extra vikten (bälgen är tung) så inleder jag med några bilder på en liten ormstjärna som låg bland stenarna på stranden i Hjalteyri - ett gammalt fiskesamhälle halvvägs ut ur Eyjafjörður.

Bilderna har inget med jobbet/projektet att göra.