Kände att det var dags för ett slumpmässigt pass med lilla iPodden som enväldig diktator.
Grundidén var att inte toppa pulsen upp mot max idag. Hellre köra ganska jämnt och hålla mig mellan 70 och 90%. Låtarna skulle få påverka kadens, motstånd, sittande och stående helt enligt vad som kändes rätt i ögonblicket.
Så här blev det med spelaren ställd på slumpvis uppspelning ur dess innehåll:
1. Alex Harvey. The Ballad of JFK. 3:58
Konstig låt att värma upp med men lite politisk agitation kanske är på sin plats innan tänderna börjar gnissla och underläppen spänns i en ful båge mot hakan.
2. Neil Young. Cinamon Girl. 3:22
Motståndet fortfarande lätt. Ökar takten.
3. Jarvis Cocker. Fat Children. 3:24
En suverän träningslåt. Innan den är slut har kadensen nått astronomiska, jag upprepar astronomiska, siffror.
4. Nina Simone. Just Like Tom Thumb's Blues
Nu blev det tungt motstånd. Måste stå. Låten är nästan 5 minuter men vad gör det när det är världens näst bästa Dylantolkning.
5. Terry Reid. Speak Now or Forever Hold Your Peace. 4:26
Direkt efter den sega klättringen är det med denna låt raskt ner i tempoställning och veva på av bara katten. Höll hyfsat lätt motstånd. Man tror låten slutar men så drar den igång igen.
Kadensen når astrologiska, jag upprepar astrologiska, siffror
6. Mudhoney. Mudride
"Take you down to the dirt, Drag you through the mud..." sjunger Mark Arm och klart som korvspad att det blev sittande med svänghjulet nersänkt i tjock sirap. Låten är 5:43 så det kändes mot slutet.
7. Faces. Debris. 4:37
Världens vackraste sång. Försökte återhämta mig men utan att släppa pulsen för lågt.
8. Mountain. Don't Look Around. 3:45
En "ställa sig upp och grina illa-låt". Körde med inte allt för jobbigt motstånd men försökte istället hålla tempo. Gris-cykling av ädlaste form.
9. Pink Floyd. Have a Cigar
Samma som föregående men sittande. Drygt 5 minuter fortsatt grisande.
10. Bruce Springsteen. Ramrod.
Ner i tempoställning och mata på av tusan. Drygt 4 minuter
11. Rival Sons. Get What's Coming
Upp och stå på nytt. Ganska tungt motstånd men med fokus på tempo. Drygt 4 minuter. Mera grisande. Kanske rent av vårtsvin.
12. Ten Years After. Circles. 4 minuter
En låt från någon bortglömd källare. Idag blev det stående med tuuuunnnngt motstånd. i slutet av låten sjungs "...Does it matter if I die?" som sista ord och precis i det ögonblicket lyckades jag få några rejäla svettdroppar på svänghjulet som närapå skar fast.
13. Hank III. Cecil Brown. 3:32
"I've travelled up and down som many
Kind of lonesome roads
I once took the high road
And it took me straight to hell"
... sjungs det men jag valde att ta det lite lugnt för att undvika helvetet efter nära-döden-upplevelsen från föregående låt.
14. Rod Stewart. Maggie May. 5:50
Ställde mig upp och jobbade med ganska tungt motstånd.
15. Steve Bedunah. Down to This River. 3:46.
En rätt töntig sång av en typ som verkar vara väldigt... amerikansk. Men jag gillar den på något märkligt sätt - knappast av den orsak han själv skulle föredra. men vad vet jag.
Försökte varva ner till den i alla fall.
