WAW vs. SLC

Håll i hattarna där ute! 
Här följer nämligen ett forskningsinlägg som gjort att jag redan bokat frack och skrivit tal inför kommande Nobelfest.

*Trumvirvel*... Fietser/Katanga Waw vs. Cervélo Soloist Carbon

Waw 137

- Årsmodell 2012

- Ca 30 kg.

- Blandad Shimano växelgrupp. 3 x 9. Största växel: 57/11

- 20" framhjul med Schwalbe Durano, 26" bakhjul med Schwalbe Marathon Supreme

- Gul

- Dragkrok

Cervelo SLC

- Årsmodell 2006

- Ca 7,5 kg.

- Campagnolo Chorus 11. Största växel: 53/11

- Campagnolo Bullet Ultra 80, Michelin Pro 4.

- Röd och svart... och lite vit + lite rosa på sadeln.

Sträcka: Nykarleby -> Östra åvägen -> Jeppo -> Pensala -> Jussila -> Munsala -> Nykarleby = 48,8 km.

Förhållanden: Finsk sommar - plusgrader. Vind - ja - både med och mot.

Förberedelser och förutsättningar: Har nästan enbart kört Waw sedan mars och har totalt hela 80 km på Soloisten i år. Sträckan kördes på helt olika dagar och utan specifika förberedelser. Försökte dock köra med en känsla av samma ansträngning när sträckan (efteråt) cyklades med Soloisten.

Batteriet på pulsmätaren är slut. Har inte skaffat nytt. Wattmätare? Pfffft...

Överraskning: Vägen var avgrävd vid Lojlaxviken vilket innebar extra omväg på grus under andra rundan - och således endast på rundan gjord med Soloisten. Ca 800 m längre. Har försökt synkronisera kurvorna nedan men pga. omvägen stämmer de inte exakt.

Viktig hastighetsgraf. Waw: Gul kurva, SLC: Blå kurva.

Resultat:

Waw: Tid:  01:01:43, snittfart: 47,5 km/h, toppfart: 57,6 km/h

SLC: Tid: 01:25:49, Snittfart: 34,7 km/h, toppfart: 43,3 km/h

Skillnad: 12,8 km/h

Hög toppfart (sprint) var inte prioriterad - bara att hålla högt, konstant tryck på pedalerna.

Vetenskaplig utvärdering: 

Nyhjälplösheten med racercykeln resulterade i en komplett helkroppströtthet redan efter halva sträckan. Armarna tog stryk. De långa vevarmarna och kroppens position med mycket snävare höftvinkel resulterade i känningar som i sin tur orsakade ältande om vad det är för dumheter man egentligen håller på med. Detta ältande kulminerade mellan Jussila och Munsala då jag insåg att jag redan skulle ha varit framme i Nykarleby om jag kört Waw istället. Jämfört med tidigare års Pensalarundor gick racercykelrundan nu något långsammare. Gamla rekordet (ensam) är 38,5 km/h i snitt.

Med racercykeln blev jag tvungen att jobba 24 minuter längre tid än i Wawen - detta på en knappt 50 km lång (kort) sträcka. På racercykeln genomförs alltså slutet av rundan med större trötthet och mer slitna muskler. Något som ökar skillnaden är dessutom att man i liggcykeln kan slappna av med mycket större del av överkroppen. Mer energi kan sparas för benens arbete.

Omvägen med grus tog sannolikt bort en liten aning av snittfarten med Soloisten. Vi kan väl säga typ 0,2 km/h. Vetenskapligt uppskattat mellan tummen och pekfingret.

Upplevelsemässigt konstaterande:

Soloisten går mycket fortare. Man upplever att vägen och landskapet susar förbi med hög hastighet. Luftdraget ökar känslan. Friheten kittlar euforiskt. Ord som "stark" och "snabb" trycks fram i min inre Dymo Label Maker. Sedan ser man på hastighetsmätaren, väcks upp till en brutal verklighet och blir deprimerad.

Konklusion:
Det här var ett synnerligen lärorikt test.