Cykelvägen från Ytteresse till Esse använder jag aldrig mera. Aldrig! Aldrig! Aldrig!
Jag flög omkring som en vante inuti velomobilen och slog i huvud, axlar, knän och tår (det där sista stämmer inte men det lät bra. Huvud, axlar, knän och tår, knän och tår. Ni vet...)
I Esse lättade hela velomobilen och tappade för ett ögonblick markkontakten helt och hållet - oskojat alltså. Vet inte varför det ska finnas fartgupp på cykelbanan men något sådant fanns där i alla fall.
Jag är glad att jag har kvar tungan och jag är glad att velomobilen överhuvudtaget är hel. Den blev verkligen brutalt behandlad idag. Det har den inte förtjänat och från och med nu ska den hållas på vägar som inte är fullt så elaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar