måndag 7 april 2014

40-vallen och 60-vallen

Rubriken för tankarna till olika former av ålderskriser och manliga tönterier. I något slags hänseende är det säkert också exakt just så, men det ger vi blanka katten i just nu.
Hur som helst. Det är ju viktigt oberoende.
Idag spräckte jag äntligen 40-strecket vad snittfarten anbelangar - på pendelsträckan då alltså, som ju inbegriper några ganska långsamma bitar. Sträckan gäller alltså från starten hemma, till dörren vid jobbet och åter till dörren hemma. Mätaren måste knappas igång direkt vid start och inte stängas förrän jag stannar. Snittet till jobbet blev 37,4 och jag kände mig inte alls i form för att jaga siffran 40 i morse. Men så hände något under dagen och hemfärden gick med sådan hast att morgonens lite veka siffra kompenserades så att totalsnittet drog iväg över det magiska talet. Ska tillägga att jag hade tur med trafikljuset båda vägarna. 40,01 km på 59 minuter och 43 sekunder.

På hemvägen uppnådde jag för första gången också 60 km/h men det var med nöd och näppe. Vissa kolibri-trampare skulle väl inte ha problem med kadensen vid utväxling 52/11 i den hastigheten men det har jag - speciellt i den där liggcykeln. Waw:en skuttade hit och dit som värsta Fred Astaire medan jag vevade på för att hålla farten över 60 så länge som möjligt. Har tjatat om större klinga tidigare och kommer att fortsätta tjata tills någon köper en sådan till mig.

Paketbilar som har tydlig företagstejpning på sidorna är kännspaka. När dessa framförs som om det vore en testosteronstinn vattenbuffel bakom ratten så är det lätt att veta vart man ska gå och häva ur sig salivmarinerade okvädesord den dagen man blivit ordentligt less.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar