110 dagar och 225 km kvar

Orubblig disciplin. Det är mitt signum det!

Den orubbliga disciplinen till trots kom jag mig aldrig ut på cykeln i helgen. 

Vädret såg på tok för bedrövligt ut där på andra sidan ytterdörren. Fuktigt liksom.

Disciplinen sattes disciplinerat åt sidan.

Jag jobbade, ägnade mig åt moms-deklarering och spelade rinkbandy i stället.

Med facit på hand var vägarna troligen bättre både på lördag och söndag. I dag (måndag) var det rena menföret efter den senaste tidens plusgrader. Jag borde alltså inte ha sparat till morgondagen vad som kunde sparas till morgondagen.

Men jag inledde ju sportlovs-semester och har en Vätternrunda att våndas över... se fram emot. 

Därmed fann jag det bäst att heroiskt ta mig i kragen och söka mig ut bland blåst, väta, is och...

... uppenbarligen redan nu alldeles genommjuka och ruggigt tungcyklade vägsträckor. Den här typen av före ska det inte vara förrän mot slutet av april. I motvinden på Bonäsvägen förlustade jag mig med att räkna dubbarna på framdäcket vartefter de sakta passerade under styrröret.

Fantasifullt körde jag exakt samma sträcka som jag gjort de senaste två rundorna. Fortfarande var principen att inte bli andfådd. Mot slutet av rundan släppte jag ändå disciplinerat (vad annars) på principen och spontanfrijazzade spralligt fram lite mjölksyra i några uppförsbackar. Benen var aningen trögmöra efter gårdagskvällens rinkbandy och det kändes riktigt bra att väcka dem med några ryck.

Nu har jag cyklat totalt 90 km i år.

Vätternrundan är 315 km. 

Jag utgår från att jag således bör ha förberett mig genom att cykla typ 315 km. 

I nuläget har jag alltså 225 km kvar. Tufft men det måste gå!