Denna lördag skulle vara vigd för cykel. Men vartefter det närmade sig med förberedelserna meddelade magen att den helst inte ville befinna sig allt för långt från en toalett. 

Huvudet, som är kopplat till nämnda mage, beslöt därmed skjuta fram cykelaktiviteten till morgondagen. 

I huset finns en jycke som behöver tröttas både fysiskt och mental. Så småningom kände jag mig ändå relativt säker på att en utflykt trots allt skulle vara möjlig och med jycken i åtanke fick det bli en lite längre hundpromenad i stället. Segt före här och var. Skoterleden som nyttjades på vägen hem bjöd på semilöspackad snö av tungvandrad sort.

Just nu har jag aningen svårt att få någon cykling till stånd inne i veckorna men Vätternrundan är ju lång och det blir mycket sittande på cykeln. Mitt myckna sittande på vardagarna ser jag av den anledningen som synnerligen lämplig träning. 

Snart är det ändå ett sk. sportlov och då kanske jag får några kilometer.

Magen höll.

126 dagar kvar.