Redan i Purmo (jag körde medsols) började högra knäet krångla och det blev aktuellt att verkligen ta det lugnt. Svängde trots allt inte om. Förutom gnällande knä var egentligen kroppen i övrigt helt orkeslös - så det där med "att ta det lugnt" var oberoende både välkommet och oundvikligt. Jag borde egentligen ha haft medvind mot Kortesjärvi men om den fanns där så ville den inte hjälpa till.
Vad annat finns det att skriva om? Det var en cykelrunda med en Waw runt kroppen. Inget exceptionellt. Jag mötte ingen isbjörn, såg inga meteoriter, varje liten byhåla såg övergiven ut, det blev grått inåt land, mellan Voltti och Jeppo regnade det en smula, solen dök åter upp i Jeppo...
Nä... egentligen inget att skriva hem om.
Jag blev ju inte ens sjuk i skinkorna. Inte det minsta faktiskt (läs förra inlägget).
Och knäet upphörde krångla i Kortesjärvi - det är iofs lite konstigt.
... och jag var i det närmaste exakt en minut långsammare än förra gången.
... och pulsmätaren slutade samarbeta sista 50 minuterna.
... och det är just nu aggressiva asfaltskanter vid Falli i Bennäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar