Viktiga män i viktiga bilar gör viktiga saker

Äntligen jobb och möjlighet att cykla. Med pågående och tidskrävande extra-projekt så måste mitt cyklistliv begränsas till ren nytto-cykling.

Benen sprudlade av orkeslöshet idag. Sommardäck och solsken hjälpte nada. Skinkorna värkte efter 10 km och låren var rena vispgröten. Det betydde att jag gav upp.

Om man alls kan luta sig mer tillbaka i en WAW än vad man redan gör, så gjorde jag det.

Benen fick bestämma tempot och jag försökte för ovanlighetens skull inte trotsa dem.

Det ledde, hör och häpna, till en ganska behaglig, lugn och harmonisk morgonfärd till jobbet.

På hemvägen fungerade påkarna något bättre men det fick ändå gå rätt lugnt till. Någonstans där ute i vida världen finns väl vissa obskyra träningsgurus som påstår att lugnare träningspass också är bra.

OK. Jag har gjort ett sådant nu. Bara att vända blad och gå vidare till kommande mjölkyrafester och väggar.

Vid Sandåsen passerades jag av en vit VW Transporter. 

Han (jag skriver "han" därför att kvinnor inte lider av samma trafikrelaterade beteendestörningar) behövde köra förbi med ytterst snäv marginal. När han kommit förbi girade han direkt in mot kanten och ut över vägrenen där allt det fina dammet nu ligger. Tror han njöt över att få bjuda mig på ett rejält moln.