tisdag 18 mars 2014

There ain't no cure for the summerdäck blues

Ny jobbdag och ny Wawpendlardag. 
När jag äntligen - lite halvt försenad - slingrade ner i den gula epoxybaljan insåg jag att jag glömt en grej som jag var tvungen att ha med mig - och som försenade mig med ytterligare 6-7 minuter.
Så när jag för andra gången - än mer försenad - lirkade mig ner i trampomobilen och stängde huven lossnade ett av de tarraband som ska hålla huven på plats. Fick tidvis hålla lite i huven medan jag cyklade.
Ute på Jakobstadsvägen noterade jag att kroppen definitivt kastat in handduken och vägrar samarbeta. Gårdagens mediokra prestation upprepades och jag får inse att något illasinnat just nu suger musten ur min lekamen. En latent förkylning? Allergi? Sak samma. Något är det allt.
Som grädde på laxen (eller var det lök på moset?) växlade jag inte ner ordentligt (eller färdigt) vid rödljusen i Jeppis. Så när jag skulle riva igång släppte kedjan så att högerfoten lossnade och knät slog hårt i insidan av motorhuven (eller vad det nu heter).
Tänkte aldrig få i någon växel och rullade lamt genom korsningen men till slut hittade bakväxeln i alla fall fattningen och slängde fast kedjan på något drev.
En riktig sk*tmorgon.

Sedan började det snöa.
Därefter fortsatte det snöa.

Och när jag skulle hem snöade det fortfarande.
Genom samma rödljuskorsning som ovan körde jag nu med bakhjulet slirandes och sladdandes som om jag var värsta tonåringen i en Ford Cortina (Googla, ni som är småglin).
Därefter började dansen i snöyran. Så länge jag fick hålla tempot och asfaltskontakten i bil-hjulspåren gick det ganska prima. Men snön längs kanten blev jag tvungen att undvika. Den hade helt klart övertaget gentemot en liten Waw med tunna små sommardäck. 
I socklotbacken girade jag in på en utfart eftersom en långtradare med många bilar efter sig inte vågade sig förbi. Tänkte att jag skulle vara hänsynsfull och snäll. Kom mig sedan inte tillbaka ut på vägen igen utan att stiga ur och knuffa fram velon. 
Precis innan jag kom fram till Nykofrys noterade jag lampor, något mörkt och ett stort oroväckande moln i backspegeln. Plogbilen!
Jag hann dock kasta mig in vid den ena infarten till Nykofrys. Annars hade jag nog blåst till skogs med snölavinen. Från Nykofrys kom jag mig givetvis inte heller utan att stiga ur och knuffa upp velon på vägen.

Nu följer två dagar med möten i Vasa och det lär bli med något annan slags fordon.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar