onsdag 1 maj 2013

Puh!

Nästan en månad utan inlägg. Det har sina orsaker men jag kan öppna en annan blogg ägnad åt bortförklaringar av olika slag.
Steg upp kl. 5. 
Satt tre timmar i kall blåst.
Åkte hem och bytte om för en cykelrunda.
Var på Nykarlebytorget kl. 11
Ingen dök upp.
Ringde till någon som visste bättre.
Jag hade läst fel inlägg i NCK's gästbok.
Träffen skulle vara kl. 13.
Jag åkte hem och halvslumrade i soffan med Snooker-VM (O'Sullivan - Bingham) på burken.
Var tillbaka på torget kl. 13.
Då var där en hel del cyklister.
Vi åkte (cyklade) till Jakobstad.
Där fanns jättemånga cyklister på torget.
De (någon av dem i alla fall) har ett träningsläger.
De ville cykla en Nådjärvare.
Det tyckte några av oss skulle bli för kort.
Vi några valde Kortesjärvi istället.
Till Kortesjärvi var det fina förhållanden.
Till Voltti var det 175 sekundmeter motvind.
Till Jeppo var det 174 sekundmeter kantvind.
I Jeppo bestämde jag mig för att det skulle vara synnerligen hälsosamt att ta det lugnt.
Flåset var OK men benen var då två döda ålar.
Steget mellan lite jobbpendling (20 km en väg) och 130 km var kanske onödigt stort.
Så med militant pondus deklarerade jag att jag tänkte cykla sakta sista biten.
Jag vill hävda att det är nyttigt för benen att få rulla lätt i slutet av ett långpass.
Vill ju bygga upp och inte slita ner.
De andra var pigga och starka som en korsning mellan något väldigt piggt och något väldigt starkt. 
De rullade säkert lätt i alldeles för höga farter.
När jag kom hem halvslumrade jag i soffan med Snooker-VM (Trump - Murphy) på burken.
En vacker dag kanske jag cyklar igen.


fredag 5 april 2013

Som Karelin

Min cykel fick idag heta Tomas Johansson. Jag tog ett omvänt livtag (alltså symboliskt) på Cervélon, smällde i några rejäla växlar och lät kraft och teknik tala i en sällsam harmoni av rå, brutal elegans.
Ja det är ju så jag cykelpendlar...

Som Finnjet

Jäpp! Precis som Finnjet. Så kände jag mig i morse på väg till jobbet. Det var med majestätisk kraft, pondus och stänkskärmar jag formligen krossade luften framför mig och samtidigt drog upp en sandstorm Sundbyborna kommer att tala om i generationer. 

torsdag 4 april 2013

Stänkskärmar

Stänkskärmarna är monterade på RS. Snyggt som tusan! Nu blir det åka av!

tisdag 2 april 2013

En vecka bloggöken

Alltså blogg-öken, inte blog-göken. Eller kanske det senare trots allt. Jag vet inte så bry er inte om att fråga.
Har inte alls tid att blogga på den här sidan. Jag gör så många viktiga saker hela tiden så jag hinner inte träna och följaktligen inte heller skriva om det jag inte gör. Men idag har jag tränat "tränat" så då får jag ju något att skriva om också.
Inga långa cykelrundor i det fantastiska påskvädret? - hör jag någon fråga.
Svaret är nej. Påsken har inte ägnats åt träning. Inte alls faktiskt. Jag har rört på mig men inte tränat.
Var i Umeå de två senaste dagarna och när jag kom hem idag på eftermiddagen fick jag helt plötsligt för mig att dra iväg och skida.
Ljuvligt väder, fina spår, underbara förhållanden och katastrofalt dålig form. Staplade ihop 14 km. Det krävdes en timme och 89% i snittpuls. Sedan slutade ögonen se åt samma håll.

tisdag 26 mars 2013

Den perfekta lågintensiva grundträningen

Både på lördag och söndag vinglade jag planlöst omkring på cykeln. Nästan full vinterklädsel - och nu snackar jag inte cykelklädsel. Nej riktig vinterklädsel plus att jag hade totalt ca 15kg kamerautrustning i diverse väskor hängandes från kroppen. Lördagen blev väl totalt nästan 6 timmar,  30 km cykling varav en hel del ute på isen där det ställvis var ganska tungt. Utöver det vandrade jag en hel del ute i (eller inne i...) skogen med samma packning. På sina ställen blev det rena styrketräningen i snön.
Under söndagen gjorde jag samma sak men inte fullt lika långt och länge. F29'an är inte den optimala cykeln när man har behängt sig med packning. Droppet jag har på hojen resulterar i smärta. Det gjorde så småningom avsaknaden av cykelbyxor också.
Men jag tror/inbillar/lurar mig själv/intalar mig själv/anar/hoppas/och tror igen - att det var bra kontrast till min annars fatalt dåliga förmåga att faktiskt hålla pulsen i styr när jag tränar normalt.
På söndagskvällen fick jag ju ändå låta hjärtat rusa då bollsporterna skulle fixas. Inga avbytare i rinkbandyn så mjölksyran flödade och isaggregatet jobbade på högvarv.

Idag har jag cyklat till jobbet. Jag var stark som en oxe på morgonen men när jag tog mig hem via Pörkenäs var det mera harkranks-karaktär på cyklandet. Lunchen blev på gränsen till klen så på hemvägen blev det ökenvandring efter Socklot. Kort sträcka - ja - men idag var den längst i hela världen.

torsdag 21 mars 2013

Tempohjälmar säljes

Bell Meteor II. 50€



















Spiuk Kronos. 100€

Lite smuts på Spiuken men det putsar jag ju bort.
Ingendera har varit med om någon krasch, aldrig tappade i marken och båda är rökfria.

onsdag 20 mars 2013

Köksbordsdiskussion ger cykelsoundtrack

Det ena ger det andra. Min sambo hade hört "Titanic" av och med Wiehe ur högtalarna på Wasa Express för ett par veckor sedan. Det skapade viss munterhet. Yngre sonen återupptog ämnet vid köksbordet idag och diskussionen girade sakteliga över mot gamla svenska proggband. Via Norrbottens Järn slutade snacket i Ted Ströms "Vintersaga". 
När alla andra - ja, alla andra - lattjar på Mallorca ska jag ha vintersaga som ledmotiv under varje cykelpass fram tills värmen kommer i juli.
Monica Törnells version sparas givetvis till slutspurten i slakmotan upp mot Nykofrys.
Kom ihåg att kadensen inte får gå över 65 och att Mallorca bara är för krisande strandraggare.






tisdag 19 mars 2013

Nytt mjölksyrabad

... och mera sprattelgubbe i skidspåret. Jag har alltså skidat. Nu vet ni det och kan sova lugnt i natt.

söndag 17 mars 2013

Solbränt och snöblint mjölksyrafyllo

Vad gör man efter en lång (alltså en riktigt lång) paus i träningen. Jo man kan kasta sig ut på skidorna och få för sig att det ska skidas längst i hela världen. Kunde jag har valt en riktigt lugn och saklig runda på cykeln för att gynna grundträning och inte chocka kroppen med för mycket för snabbt? Ja det kunde jag men vädret var underbart, det finns snö kvar, spåren är fina och jag äger ett par skidor. Det blev tre ggr 10 km. Första varvet var en busenkel dans i fulländad rörelse-estetik värdig en nyfödd gnukalv. Början av andra varvet var en magnifik kraftuppvisning i klass med vilket tal som helst av George W Bush. Andra halvan av andra varvet var som en skakning på nedre däck och slagsidan var ett faktum. Tredje varvet var dömt att misslyckas men då hade jag inga hjärnceller kvar och fattade inte vad jag pysslade med. Varje motlut - och det finns 5000 sådana - borde ha innehållit minst fyra basläger med tillgänglig syrgasmask. Sista tre kilometrarna var... jag har ingen aning om vad de var...