Episk vändning

Med 0-3 efter första halvlek såg det onekligen mörkt ut. Spelet fungerade bra fram till avslut och där var vi hopplöst snett ute. De sista avgörande skotten - när bollen bara behövde placeras i mål - blev fruktansvärda tåfjuttar och bomullstjafs som oftast dessutom gick bredvid de gånger bollen orkade fram så långt. 
Studerandegänget spelade stabilt och säkert.
Vid halvtid tog vår lagledare på sig armbindeln och då blev det genast andra bullar bollar. 
Vi behövde en första halvlek för att bli varma i kläderna och komma upp i arbetstemperatur. Vår målvakt "Spindeln" spikade igen målet och defensiven fungerade klockrent. Samspelet var inte Barcelona hela tiden men vi sågade oss fram genom deras mittfält. 
Vårt spel blev väl egentligen inte bättre - möjligen en aning grisigare - men med stenhårt, heroiskt slit lyckades vi jobba oss in i matchen och plötsligt spräckte vår grafiska formgivare nollan efter en intensiv press. Därefter blev det två hårt injobbade musikermål och några minuter innan slutsignalen fick jag äntligen (efter 25 år) bollen rätt framför fötterna och hann känna hur träffen blev perfekt. Det var den enda halvsekunden på hela matchen som kändes bra i mitt spel. Deras svåröverlistade målvakt hann lyckligtvis inte upp till krysset och vändningen var ett underbart faktum. Det viktigaste målet i mitt liv. Jag lever länge på den fullträffen och familjen har fått alla detaljerna. De var djupt imponerade. 
Blir troligen både målning och film.
Men nej. Jag kommer inte att göra fotbollskarriär. Min kropp är inte byggd för korta rusningar i olika riktningar på ytterst kort tid.

Pengar löser kriser

Köpte ett par fotbollsstrumpor. Gula och svarta som sig bör.
Blir nog bra det här...

Strumpkris

Kan omöjligt hitta mina underbart vackra gulsvarta fotbollsstrumpor. Resten av munderingen är i princip klar. Fotbollsskorna, benskydden, shorts och tröja (även om jag inte vet vad vi lärare ska ha för tröjor i morgon).
Men utan strumpor är det stora bekymmer. Har ett par ställen kvar att leta på.
Inledde volleybollsäsongen idag och låren känns som om jag låtit dem ligga två timmar i en myrstack.
Synnerligen uselt val av aktivitet dagen innan fotbollen. Benen kommer att vara blötstumma stockar tre minuter efter avspark.
Dessutom vet jag inte varför jag är med och spelar volleyboll. Det är enormt kul men jag är lika bra på sporten som ett enögt marsvin med balanssvårigheter skulle vara. Stackars medspelare.

Gulsvarta strumpor? NIK tänker givetvis alla men nej, nej.
IF Kvarken! Spelade som junior och var lika bra på det som jag är bra i volleyboll.

Rätt låt vann

Ja det tycker jag. Cyklister som den där Philippe ska få ta hem tävlingar som t.ex. VM.
Speciellt när det görs på ett så lysande sätt. Bra också att Vos äntligen fick ta tillbaka titeln.
Bra när de som verkligen förtjänar mästartröjan också lyckas ta den. På herrsidan har det iofs varit så i flera år nu och de har dessutom sopat bort mästartröjespöket som härjade under ett antal år och gjorde så att formen flög all världens väg.

Fortsatt väskångest och tektonisk aktivitet.

Sugen på en sådan.

Månne den inhyser sådant jag vill transportera mellan hem och jobb. Något liten men jag vill inte släpa på onödig luft. Först måste jag bara återhämta mig från byte av bilens vindruta.

Undrar förresten om en pendlarväska är avdragbar i beskattningen?

- Landhöjningen i Jakobstad var 36 m på 7 timmar i fredags.

- Kompenseras dock av att det var 49 m landsänkning dagen innan

- Men det var iofs 47 m landhöjning på onsdagen.

Körde den yngre arvingen till en polare i Monäs tidigare idag. Lyssnade på den här plattan i bilen. Det blir så när fransk gas-fjädring skapar lugn i själ och kropp dagen efter misstaget att  cykla med tempohojen.

Skoningslös cykel

Förresten är ju tempocyklar - min åtminstone - helt fruktansvärt skoningslösa. Jag inbillar mig att det är som att kliva in i någon asketisk och synnerligen oergonomisk cockpit på något metallmonster som skakande ska rusa över en saltöken i en halv miljon km/h, något obekvämt jaktplan från 1943 eller annan typ av järnmaskin som folk i läderhuva brukar dö heroiskt i. Skillnaden är väl att motorn på min tempocykel bjuder på allt annat än hisnande hastigheter så jag har bara den där obekväma delen kvar av upplevelsen.

Fredagsform

Dagens jobbresa skedde på tempocykeln. Solen sken måleriskt under mörka regnskyar när jag startade i Nykarleby på morgonen. Jag kom halvvägs innan jag cyklade in bland regndropparna.
Åter igen envis motvind på hemresan. Benen slutade samarbeta och nacken ville inte tillåta visuell kontroll framåt så det var bara att sätta sig upp en aning och inte ligga nere i tempostyret. Jag ger dagsformen 3,73 pedaler på en skala.
Tur att helgen kommer emot så jag inte behöver cykla. Nästa vecka blir "två dagar lång" och det är sannolikt bil båda dagarna eller åtminstone på tisdag. Bileländet ska besiktigas och på tisdagkväll har vi lärare fotbollsmatch mot våra studerande. Med andra ord en rejäl möjlighet att skada sig innan Islandsresan på onsdag.
Den beställda ryggsäcken är alldeles för stor. Kommer endast att använda den som kameraryggsäck. Som sådan verkar den vara kanonbra. Det blev alltså barnskolväska på ryggen idag igen.

Långa berg, lovande cyklister och Matkahuolto

Vem behöver Alper, Ventoux eller annat krafs när det finns motvind? 
Snittade drygt 26 på hemvägen från jobbet idag men det kändes faktiskt riktigt fint och absolut inte som den evighet det egentligen var. Man ställer in sig på att sitta bekvämt, slappna av och bara trampa sig fram i den takt man mäktar med. Ingen tid att passa och man är hemma när man är hemma. Solen lyste och det var rena Strömsöidyllen.

Det var så himla kul att jag bara slängde in ryggsäcken där hemma och fortsatte iväg mot Munsala med samma härliga motvind i plytet. Lite förbi grustaget på Munsalavägen noterade jag en liten svart prick långt borta i fjärran. Svårt att låta bli att jaga så takten pressades upp. Då var plötsligt inte motvinden lika kul längre. Än värre var att den svarta pricken växte oroväckande långsamt. Jag gick nära max och det gav inte resultat. Ska det få vara så?
Men med tungans undersida full av skavsår från framhjulet blev pricken till slut en fläck och efter Lojlax var jag äntligen upp jämsides. Det visade sig vara Rasmus - ytterligare en ytterst lovande ung cyklist - som trampade lätt och fint i motvinden och som hade planerat ta sig mot Oravais och Jeppohållet (tror jag han sade). Killen har ju cyklat tusentals och åter tusentals kilometer denna sommar. Femsiffriga tal på mätaren.

Jag stannade i Munsala. Den verkliga orsaken till min förlängning av cykeldagen fanns nämligen på Nykarlebys Matkahuolto - som alltså finns vid Berras i Munsala. 
Ett stort paket.
Jaha? Tänker den uppmärksamme läsaren. Hur hade han tänkt ta hem ett stort paket på racercykeln?
Jo paketet innehöll en ryggsäck så jag öppnade helt enkelt paketet på plats, lämnade kvar den fina lådan, hängde väskan på ryggen och trampade hem.
Har försökt slå två flugor i en smäll. Jag har varit i behov av en kameraryggsäck som kan svälja en hel del utrustning + lite annat och jag behöver en bättre ryggsäck för jobbpendlandet. Hittills har jag kört med pojkarnas gamla skolväskor och det är lite nötta prylar med halvsöndriga, slängande remmar och gulliga reflex. Den kameraryggsäck jag beställde kan även användas som normal ryggsäck då själva kamera-avdelningen kan plockas ut som en helhet. Dessutom följer regnskydd med och det är ju positivt för de dagar jag ska cykla till jobbet i ösregn. Däremot visade sig väskan vara större än jag trodde så den kanske är lite otymplig för pendlandet ändå.

Tyskland

Landet finns precis där det fanns förra gången jag var där.
Kassel också.

En länk

Bloggarkris och cykelframgång

Vad är meningen med bloggandet?

...Sitta här och skriva trams då det egentligen finns viktigare saker att göra - och skriva för den delen också. Jag har ju någon slags yrkesblogg men den är sorgligt sällan uppdaterad.

Men, men. 

Jag tar väl ändå och meddelar alla oerhört intresserade att jag cyklat idag. 

Vissa andra (som Petter och Lars) har varit på Åland och hämtat hem SFI-medaljer. Grattis!

Men jag grattar mig själv också. Jag grattar mig själv över två saker faktiskt.

Dels att jag gjorde en Nådjärvrunda och dels att jag inte förlängde via Bäckby. Hade aldrig orkat hem i motvinden med Bäckby i benen. Nådjärvrundan i sig var mer än nog med min cykelhistoria den här säsongen.

Varför är det föresten så förtvivlat länge sedan jag kört via Nybränn? Måste ju vara mer än ett år sedan sist och det är obegripligt eftersom sträckan är en av de finaste i nejden.

Eftersom jag länkat till en hel massa Bowie den senaste tiden så byter jag till Lill Lindfors nu istället

37 000 €

I grova drag är det ungefär vad föregående inlägg skulle gå lös på.

Men jag gillar cyklar och andra gillar bilar. Bilar är dyrare. Räkna själv på några Land Rovers och Lamborghinisar.

Mitt cykelgillande är också centralt i mitt cyklande. 

Träna är långt bakom sekundärt men att bli fysiskt trött är rätt kul så någonstans möts olika intressen i "träning".

Om man som jag vill ha en racercykel (eller två) så blir det ju lite underligt ifall man inte får fart på härket. Det är ju det de är gjorda för och då har man inget annat val än att försöka bli snabbare.

Den processen kallas väl träning.

Efter ett toklångt uppehåll i denna "träning" måste jag ändå konstatera att formen inte är helt kass. Visserligen har jag nu bara pendlat och visserligen är det jobbigt att hålla trycket uppe i motvinden på eftermiddagarna och andnöden kommer ganska snabbt men ändå har uppehållet inte varit någon katastrof.

Nästa vecka är det cykelfritt igen. Då blir det World-leading-edge-konst för hela slanten i tyska Kassel. Documenta 13 - förmodligen en av de historiskt sett viktigaste konsthändelserna i inledningen av detta århundrade.

Därefter har jag en dryg vecka med cykelpendling igen och därefter blir det ytterligare en jobbresa. Då till Island. Det ser jag också fram emot. En veckas workshop i Akureyri handlar det om.

iLand

Kära tomten,
Det är kanske några dagar kvar till jul men jag tänkte att det är bra att ha lite framförhållning.
Då underlättar det också för dig att hinna med min lista.
1. Surly Pugsley
2. Surly Moonlander (för dagar då jag tycker att Puggen har för små däck)
3. Salsa Beargrease (för dagar då de två föregående känns för tunga)
4. Dolan's CX-ram i kolfiber. (skulle vara perfekt för en gammal Recordgrupp som skräpar här hemma)
5. BMC Fourstroke FS01 29 (Ganska självklart. Eller hur tomten?)
6. Christiania med H-box
7. Fietser WAW eller Trisled Avatar (Jag överlåter valet till dig)
8. Colnago C59 Italia (Håll med om att alla övriga är mycket sämre val om man ska till glasskiosken)
9. Gammal stål-MTB med Bikes at Work-64AW-trailer.
10. Cervélo S5VWD (Kunde inte hålla mig)
Om du har en uppsättning Crud Roadracer mk2 så skulle de sitta fint på min RS och då skulle pendling i blött väder kännas bättre.
Så... Tror listan inför lillajul härmed borde vara ganska klar. Återkommer det där julaftonsbestyret senare.
Hälsningar
Robert
12år 14å.. 8... 11år ...eller något sånt.

Bättre samvete och valkött

...Nej hon lär inte cykla...
Men något slags månadskort eller liknande är på gång beträffande bussen.
Då svänger kalkylen till bilens nackdel.
Skönt!
Skönt var det också i morse när jag cykelpendlade för tredje jobbdagen i rad (torsdag, måndag, tisdag - jobbade i Nkby i fredags). Underbart väder!
Hemåt var det väl mindre prima men desto mer motvind. Benen började också kännas ofräscha trots att det bara var andra dagen på raken och sträckan är lång som Pozzovivo.
Men efter en dryg månad av ocyklat leverne har väl låren fått för sig att klaga en aning men de ska få vad de tål den här veckan. 
Nästa vecka ser det ut att bli weissen på lämpligt hak i Kassel och i månadsskiftet ska jag till Island och äta valkött i vetenskapligt syfte. Att döda valar i vetenskapligt syfte är nämligen bra för... ja... vetenskapen alltså. Man lär sig bl.a. att de - valarna - tycks dö av harpuner. Det kan vara bra att veta ifall någon val någon gång skulle råka träffas av en harpun.

Bilen är billigast

Jag borde nästan ha dåligt samvete för att jag vill pendla med cykel till jobbet.
Grejen är ju nämligen den att sambon också ska till samma kvarter - samma tider dessutom.
Om jag cyklar tar hon buss.
Har nyss räknat ut att bilen är billigare än bussen (om jag nu inte räknat tokfel).
Det betyder att familje-ekonomin mår bättre om vi kör bil än om jag cyklar och hon åker buss.
Det är ju t.o.m. billigare om man åker ensam i en bil men hon har inget körkort så det blir ju bussen.
Nu har jag iofs. inte räknat med bilens övriga extraslitage men ändå. Ganska slött alltså.
Man bör tydligen betala extra för att slita mindre på miljön (= hon åker buss, jag cyklar)
Dessutom skjuts "pendelräkningen" över från mig (dyr bensin bensin) till henne (dubbelt så dyra bussbiljetter).
Så hade jag ju inte tänkt det hela. Det här är inte smurfigt. Det är rent av helt jädra osmurfigt

Järnet

När jag var yngre lyssnade jag ibland på Norrbottens Järn även om min ungdom inte sammanföll med deras verksamma år. 

I någon slags nostalgi har jag nyss införskaffat bandets två LP-skivor.

Vinyl är helt underbart.

Idag lyssnade jag på deras andra skiva "Järnet" medan jag stekte biff.

Äntligen!!!!!!!

Hei rakas,

 Olen ilmoittaa sinulle keskinдisen liiketoimen merkitsee siirto dollaria 21,5 miljoonaa (Twenty-One Million Five Hundred Thousand Yhdysvaltain dollaria) minun pankki Kiina sinulle edunsaaja. Tдmд kauppa tehdддn 100% riskitцntд on Financial Officer kuolleen asiakkaan.

 Ota yhteyttд minun yksityinen email alla kysyttдvдд ja lisдselvityksiд.

 Ystдvдllisin terveisin,

 Sang Chin

 Sдhkцposti: håller jag hemligt för jag vill ju vara ensam om detta