fredag 15 mars 2013

En fråga jag inte fått

Finns det någon genväg för att bli en bra cyklist trots att träningen tidvis kan bli minimal?

Kort svar:
Självklart!

Långt svar:
Det handlar helt om attityd och bild utåt. En bra grej är t.ex. att starta en blogg kring sitt cyklande. Det inger respekt och du har möjlighet att bygga dimridåer av bibliska mått samt sinnrikt lyckas antyda något som inte alls existerar - nämligen att du är supertrimmad och slimmad. Allt skrivande om hur man inte tränar och hur dålig formen är kommer nämligen i själva verket att uppfattas som ren mörkläggning. Så trots att du skriver sanningsenligt - alltså att du är dålig - så tolkas det tvärtom. När du sedan dessutom varvar detta med rapporter om intervallpass eller skriver om watt och något obegripligt om G1, AT+ och 92% så knäcker du läsaren slutgiltigt. Om läsaren dessutom också är cyklist så är segern således redan given. Genom ett par idiot-ryck tidigt (medan du orkar) under en gemensam runda stadfäster du bilden av din stenhårda form. Om farten trissas upp mot slutet av långa mastodont-rundor och orken tryter så bör du givetvis skylla på att det för tillfället inte alls passar in i ditt träningsprogram. Spela korten väl så kommer dimridån att bli verklighet när motcykl... medcyklisternas mentala tillstånd inte låter dem se hur svag du egentligen är. Då försöker de inte ens utmana.

torsdag 14 mars 2013

Ack du kära gamla härke

Sitter fortfarande med mungiporna till knäna i självömkan. Men kroppen känns i alla fall en aning bättre nu. Tröttheten har dock varit monumental under andra halvan av dagen.
Plockade i några bilder för ett PR-material och hittade denna från min session som fotograf under förra årets Nykarlebylopp.
Den gav lite inspiration. Imorgon måste jag gå ett extra varv förbi cykeln och prata lite med den.


tisdag 12 mars 2013

Fortsatt skröplighet

Balanserar ännu på gränsen mellan halvkrasslig och helkrasslig. Ingen träning idag heller.
Fortsätter fira, jubla och kasta konfetti i sann schlager-anda...


söndag 10 mars 2013

Trillat boll

Med en kropp på gränsen till någon slags ohälsa har jag hållit mig lugn i helgen men drog trots allt iväg till kvällens bollsporter och det fungerade förvånansvärt fint. Tyckte jag orkade bra även på rinkbandyn och det känns fint nu efteråt också. Månne man kan börja ty sig till lite skidor och cykel igen...?

lördag 9 mars 2013

Underbart och helt perfekt väder för en alldeles fantastisk skidrunda

Stannar hemma med en kropp som klart och tydligt signalerar bräcklighet. 
Muntert, Synnerligen muntert.




fredag 8 mars 2013

Luften ur

Skidrundan tog mig 40 minuter och medelpulsen 91 trots ytterst försiktigt skidande. Har därefter varit utslagen i soffan med både Paris - Nice och Tirreno - Adriatico i ett suddigt töcken någonstans i närheten. Undrar om jag borde fixa chorizo med ost och ta en isglass som efterrätt?

Genomklappad pannkaka

Det är fredag. 
Solen skiner. 
Jag pynjar på med småsysslor. 
Vänster knä känns prima. 
Jag gör mig redo för en skidrunda och tänker att det får bli en ganska lång sådan. 
Varför inte närmare 30 km - vilket är jättelångt i min skidverklighet.
Ombytt och klar kliver jag ut genom ytterdörren
Snön vräker ner och vinden ylar runt stugknuten. 
Fullständigt väderomslag på 0,5 sekunder. 
Men jag åkte iväg ändå. 
Lugnt och långt skulle det alltså vara. 
Jag skidade verkligen också lugnt men efter en dryg minut skenade pumpen kapitalt.
Tog det ännu lugnare - dvs. stannade nästan.
Masade mig vidare men pulsen gick på nytt genast i taket.
Ett par kilometer senare börjar lungorna bli sprickfärdiga.
På något sätt tog jag mig i någon slags envishet runt 10km-spåret
- det spår jag tänkt skida tre varv.
Precis innan jag kom tillbaka till stjärnhallen förvärrades vädret riktigt ordentligt.
Snöpisk.
Vid det här laget var huvudet nära detonation.
Tack och hej, leverpastej.
Gårdagens gnäll över trötthet var uppenbarligen mer än bara inbillning.
Jag fortsätter den här dagen med att gå omkring i mjuka byxor och vattna krukväxter.
Kanske med Ten Years After i stereon. 
Alvin gick ju bort i förrgår.



torsdag 7 mars 2013

Rapport från självömkans högborg

- Konstant trötthet i stil med något influensalikt som inte vill bryta ut i full blom.
- Normalt brukar jag trotsa sånt och få det att antingen slå till eller ge upp genom ett tufft pass.
- Men nu trilskas vänstra knät. Det gör ont utan redan utan belastning.
- Jag hostar lite ibland.
- Kanske lite lätt ömmande hals - om jag känner efter riktigt ordentligt.
- Faktiskt en smula huvudvärk också när jag nu tänker efter.
- Ögonen skelar nog också lite mer än normalt. Svårt att fokusera.
Ja det är ömkansvärt.



måndag 4 mars 2013

Äntligen motion

Sportlovet är över så nu får man äntligen börja sporta igen. Det var sådan där aggressiv snö (som expertkommentatorerna brukar prata om) i spåren idag. Det gick lite långsammare än det långsamma jag normalt skidar och benen berättade ganska snabbt att de inte tänkte hålla på lika länge som skallen ville. Skallen hade inget val utan följde snällt med när benen åkte hem. Armarna var stumma och sade alltså ingenting. Annars lika kul som vanligt - dvs. jättekul. Jag ger kvällens runda 170 på en Hb-skala.

fredag 1 mars 2013

Sportlov? Helt säkert!

Under den här vintern har jag idrottat som allra minst under sportlovet. Det känns dessutom bra!
Planen var en helt annan - alltså att sporta extra - men... pjah... typ... äh...
Jag hinner ju än... lite i alla fall...
Idag har jag häckat i Alajoki, Lappo: