fredag 19 oktober 2012
Dopning skapar förtroendekriser
Hela Lance-härvan river upp svårläkta sår och ett av de värsta drabbar filmvärlden.
Den underbara rullen Dodgeball dras med i smutsen pga. en ynka liten men ack så avgörande scen då Peter La Fleur ballat ur den stora turneringsfinalen och på flygfältet råkar möta Lance som med sitt "komma tillbaka-snack" får Peter på andra tankar. Lance spelar sig själv - givetvis.
Att Peter La Fleur tar sig i kragen och i slutet återvänder till sitt lag är väl ingen avgörande filmspoiler-kommentar. Så pass välbevandrad i dramaturgiska klichéer är varje kotte.
Att Ben Stiller och Lance varit polare har inte varit någon hemlighet. Stiller figurerade bl.a. en hel del på touren.
På vilket plan deras bekantskap varit/är har jag inte koll på men jag upptäcker plötsligt att det känns en smula konstigt att se en Stiller-film. En gnagande känsla infinner sig.
Visste Stiller om den enorma fuskorganisationen, var han en del av den?
Nja. Faktum är att ja fortfarande kommer att bli barnsligt förtjust i "nötskåls-scenen" i Along came Polly där Reuben Feffer berättar varför man inte äter nötter på baren, jag kommer fortsätta njuta av Blue Magnum i Zoolander och Chaz Tenenbaums brandövning.
Framförallt kommer mungiporna att dras uppåt av White Goodman och hans kontor med den fina målningen av Boris Vallejo.
Avslutningsvis:
Det pratas om att Lance ska ta något lögndetektortest. Kan vara tomt snack men ändå.
Han får lov att skärpa sig rejält med tanke på rollprestationen som sig själv i nämnda Dodgeball.
Den underbara rullen Dodgeball dras med i smutsen pga. en ynka liten men ack så avgörande scen då Peter La Fleur ballat ur den stora turneringsfinalen och på flygfältet råkar möta Lance som med sitt "komma tillbaka-snack" får Peter på andra tankar. Lance spelar sig själv - givetvis.
Att Peter La Fleur tar sig i kragen och i slutet återvänder till sitt lag är väl ingen avgörande filmspoiler-kommentar. Så pass välbevandrad i dramaturgiska klichéer är varje kotte.
En annan liten Stiller/Lance-detalj är mer långsökt. I Starsky & Hutch förklär sig Starsky (Stiller) till "Maury Finkle" (founder of Finkle Fixtures, biggest lighting fixture chain in the Southland) och upprepar så småningom uppmaningen "Do it" vid ett otal tillfällen. Galet bra!
Nike, gammal (numera fd.) partner med Lance har ju också kört sin "Just Do It"-grej. Hmmm?
Att Ben Stiller och Lance varit polare har inte varit någon hemlighet. Stiller figurerade bl.a. en hel del på touren.
På vilket plan deras bekantskap varit/är har jag inte koll på men jag upptäcker plötsligt att det känns en smula konstigt att se en Stiller-film. En gnagande känsla infinner sig.
Visste Stiller om den enorma fuskorganisationen, var han en del av den?
Nja. Faktum är att ja fortfarande kommer att bli barnsligt förtjust i "nötskåls-scenen" i Along came Polly där Reuben Feffer berättar varför man inte äter nötter på baren, jag kommer fortsätta njuta av Blue Magnum i Zoolander och Chaz Tenenbaums brandövning.
Framförallt kommer mungiporna att dras uppåt av White Goodman och hans kontor med den fina målningen av Boris Vallejo.
Avslutningsvis:
Det pratas om att Lance ska ta något lögndetektortest. Kan vara tomt snack men ändå.
Han får lov att skärpa sig rejält med tanke på rollprestationen som sig själv i nämnda Dodgeball.
Harmoniskt bilägande
En sådan rubrik är en galen människas önsketänkande och total science fiction.
Halvljuslamporna på min bil håller ungefär ett år, lite drygt kanske.
De ska med andra ord bytas med jämna mellanrum.
Jag skulle behöva mental terapi ett halvår innan och efter dessa byten för ingenjörerna som konstruerat bilskrället har gjort sitt allra bästa för att en simpel sak - som ett lampbyte - ska bli en utdragen ångestladdad process med tårar och blod.
Dessa ingenjörer borde egentligen straffas genom att själva åka land och rike runt för att själva byta alla lampor i sina egna konstruktioner.
Nåja. Vänstra strålkastaren går väl något så när efter att batteriet plockats bort. Då kommer man ju åt rätt hyfsat. Att hålen i ljusinsatserna är av ett format så att händerna ryms in men att fingrarna tappar styrförmåga och kraft är en annan. Till slut lyckas man ändå byta.
Högra sidan är en annan visa. Det är en visa skriven av något gammalt tyckasyndomsigsjälv-band fullt av slynglar i långa pannluggar år 1984. Så uppåt på en skala blir man.
Utrymmet mellan lampan och bakomvarande mojäng är litet, vasst och tillåter ingen som helst fri sikt inne i utrymmet där lamporna (brännarna) skall monteras.
Bygeln som håller fast halvljuset orkar man inte lyfta av eftersom fingrarna inte når den ur rätt riktning.
Till slut vrider man handen i en vinkel där man kommer åt bygeln men samtidigt orsakar blodvite.
När adrenalinnivån nått kritiska höjder lossnar bygeln.
Därefter ska man ha in nya lampor. De ska med hjälp av fingerspetsarna styras in i en labyrint av plåt och plastkanter samtidigt som man är livrädd att tappa ner dem (både lampor och fingrar) någonstans där man inte kommer åt dem längre. Parkeringsljuset på vänstra sidan är i princip omöjligt att få in i sockeln på rätt sätt.
Det är nog tur att ingenjörerna befinner sig på tryggt avstånd...
Halvljuslamporna på min bil håller ungefär ett år, lite drygt kanske.
De ska med andra ord bytas med jämna mellanrum.
Jag skulle behöva mental terapi ett halvår innan och efter dessa byten för ingenjörerna som konstruerat bilskrället har gjort sitt allra bästa för att en simpel sak - som ett lampbyte - ska bli en utdragen ångestladdad process med tårar och blod.
Dessa ingenjörer borde egentligen straffas genom att själva åka land och rike runt för att själva byta alla lampor i sina egna konstruktioner.
Nåja. Vänstra strålkastaren går väl något så när efter att batteriet plockats bort. Då kommer man ju åt rätt hyfsat. Att hålen i ljusinsatserna är av ett format så att händerna ryms in men att fingrarna tappar styrförmåga och kraft är en annan. Till slut lyckas man ändå byta.
Högra sidan är en annan visa. Det är en visa skriven av något gammalt tyckasyndomsigsjälv-band fullt av slynglar i långa pannluggar år 1984. Så uppåt på en skala blir man.
Utrymmet mellan lampan och bakomvarande mojäng är litet, vasst och tillåter ingen som helst fri sikt inne i utrymmet där lamporna (brännarna) skall monteras.
Bygeln som håller fast halvljuset orkar man inte lyfta av eftersom fingrarna inte når den ur rätt riktning.
Till slut vrider man handen i en vinkel där man kommer åt bygeln men samtidigt orsakar blodvite.
När adrenalinnivån nått kritiska höjder lossnar bygeln.
Därefter ska man ha in nya lampor. De ska med hjälp av fingerspetsarna styras in i en labyrint av plåt och plastkanter samtidigt som man är livrädd att tappa ner dem (både lampor och fingrar) någonstans där man inte kommer åt dem längre. Parkeringsljuset på vänstra sidan är i princip omöjligt att få in i sockeln på rätt sätt.
Det är nog tur att ingenjörerna befinner sig på tryggt avstånd...
torsdag 18 oktober 2012
Två av världens bästa låtar
Sitter och jobbar med bilder. Det är riktigt jobb/arbete/projekt och inget sorterande av turistfoton.
Samtidigt matar iTunes slumpvis ut låtar från "biblioteket".
Många har jag inte hört på väldigt länge.
Bl.a. har följande två fantastiska alster gett mervärde åt arbetet.
Först detta underbart nervdrypande, vackra och inlevelserikt framförda mästerverk:
Och därefter ännu ett högvattenmärke av bandet som platsar på alla fembästalistor i alla kategorier - även i områden som inte har med musik att göra.
onsdag 17 oktober 2012
Företag! Se hit!
Titta så mycket sponsorplats här finns!
Den behöver inte alls vara vit och jag har inte bestämt mig om framhjulen ska vara intäckta eller ej.
Vad säger ni?
Sökorden är Velomobil, Fietser och RAW... eller WAW
Kvällsfakta
På Island får bergen bara byggas upp till en viss höjd.
Om någon fuskar bränner myndigheterna ner berget.
Om någon fuskar bränner myndigheterna ner berget.
tisdag 16 oktober 2012
Nere i höstdjupet
Har gått igenom en samling märkliga dagar den senaste tiden.
Förra torsdagen blev fel. Hela dagen var märkvärdigt konstig och stora delar av knasigheterna producerades av att min hjärnsubstans vägrade samarbeta. Det var tankspriddhet, felbeslut och mystiska omständigheter för hela slanten.
Dessutom gick jag omkring med bajs under ena skon.
Helgen och måndagen var lugnare men samtidigt på något sätt dämpade dygn. Svårt att få fart på saker och ting. Trögt.
Idag har det åter varit feldag. Överlag har jag varit trött, riktigt trött. Tror något illasinnat virus gömmer sig bakom gomseglet.
Renoveringen vi håller på med skulle idag få sig en knuff framåt genom ett första lager färg på den panel som kommer på väggens utsida.
Panelen är fortfarande omålad.
Först krävde arbetsrummet en rejäl städning. Jag har ägnat timmar åt arbetsuppgifter jag borde ha semester från. Sedan upptäckte vi att vi hade köpt fel typ av panel. Plankorna skaffade vi för några månader sedan och de har legat inplastade här hemma. Vi hann nätt och jämnt åka och skaffa rätt sort innan stängning. För att få in plankorna till arbetsrummet/måleriet behövde de kapas. Vi räknade och räknade för att både ha dem i lämplig längd för väggen och för att minimera spill. Så småningom kom vi fram till att vi hade två plankor för lite. Får alltså lov att hämta mer imorgon.
När första plankan sågades hade vi tänkt fel och sågade alltså fel. Då stirrade vi på varandra och brast ut i något slags uppgivet skratt. OK. Det ordnade upp sig och blev ingen större katastrof.
Dessutom tär det här ständiga regnet på både förstånd och presenning. Tänker på den presenning vi har på det plåtbefriade taket. En hel del hinkar står på golvet och samlar vatten. De nya takplankorna har mögel på sig.
Imorgon åker jag och hyr en riktig och vattentät duk fram tills vi får plåtslagarna på taket.
Gaskar upp mig med en bild från Myvatn:
måndag 15 oktober 2012
Trädgårdssällskap
Dagens trädgårdsarbete skedde med sällskap. Nötkråkorna besöker oss ofta eftersom vi har en jättestor cembratall. Det är ett frenetiskt och fokuserat kottjobb de pysslar med.
Nötkråkorna hos oss är den sk. smalnäbbade varianten (Nucifraga caryocatactes macrorhynchos) som är specialiserad på just cembrafrön
Nötkråkorna hos oss är den sk. smalnäbbade varianten (Nucifraga caryocatactes macrorhynchos) som är specialiserad på just cembrafrön
Tog bilen
Det torde säga något om mitt cykeltillstånd.
Men!
- F29:an har däck som övergår till trasiga gummiremsor vilken sekund som helst.
- Jag har inte monterat lamphållare.
Där hade ni två orsaker till att jag avstod cykeln.
Mötet i sig bjöd på suveräna nyheter och en mycket spännande klubb-satsning inför nästa år.
Så småningom kommer NCK att släppa information om vad det handlar om. Något att både se fram emot och jobba inför... Den här låten handlar om precis det - att jobba för något alltså.
Cykelmåndag - På något sätt
Nej, jag har inte cyklat idag heller.
Plockade in Cannåndeijlen i bakluckan på bilen i morse men det hade bara att göra med att bilen behöver på service. De tog inte in den - bilen - idag så jag cyklade inte heller hem därifrån.
Två ärenden på stan sköttes till fots.
Ikväll är ska jag på NCK-möte och dit cyklar jag troligen. Risk för cykel-överdos men jag ska försöka ta det varligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
+1.jpg)
+2.jpg)




