Har äntligen krånglat mig ner i den gula aramiden och trampat mig själv till och från jobbet. De senaste två dagarna har jag cykelpendlat till 100 procent men efter två veckor av kontinuerligt lungutvrängande hosta var det inte Le Tour-form i benen. Klenheten till trots kändes det ändå suveränt att äntligen låta påkarna veva pedal. Arbetsdagen är en mental dans över blomsterängar de dagar man cyklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar