PP-Runt

Jag är en ren fegis. Det står ju klart eftersom jag deltog i PP-runt med Waw:en. 
Deltog och deltog...?
Pjah, jag skrev ju in mig och cyklade runt så nog deltog jag väl. Men jag var förstås inte riktigt med i det gäng som liksom tävlar runt banan. Jag startade dock samtidigt och kom "i mål" ungefär samtidigt som täten i den där "tävlingsgruppen". 

Man kan ju inte ligga mitt i en cyklistklunga med en trampomobil. Stackarn som ska ha rulle på velomobilen lär nog börja svära och gnälla. Därför försökte jag hålla mig lite ur vägen. Danke och Tuukkanen hade ryckt direkt efter start. Det hade jag inte sett. Jag startade sist och körde förbi klungan längs cykelvägen ner mot E8 för att inte drälla galet och ställa till problem vid tunneln under vägen. Råkade då få korn på utbrytarna och körde ikapp dem varpå jag lade mig bakom dem en stund. De körde på i riktigt bra tempo.

Egentligen hade jag planerat ta med en kamera och försöka dokumentera loppet på plats "där det händer" ur grodperspektiv. Men kameran hade jag typiskt nog glömt. Lite villrådig med vad jag skulle göra av mig själv när jag ändå inte skulle kunna fotografera så ökade jag farten i Skutnabba och planerade köra resten av banan enligt min nuvarande kapacitet. 

På Nådjärvvägen kom jag på andra tankar. I Trullkärrsbacken(?) tog jag en liten paus med besök bakom en trädstam och när jag därefter rullade in mot Purmo beslöt jag stanna vid saftkontrollen och invänta täten. Kände mig sugen på att se händelseförloppet de sista kilometrarna.

Så småningom dök Mas, Petter, Maku och Tuukkanen upp på backen så jag kastade mig ut i kölvattnet och fick se dem hålla på med sådana där ryck som segertörstande cyklister ibland ägnar sig åt. De ryckte om vartannat men det bidde till ingenting. Den enda som inte verkade rycka var Maku. Faktum är att han såg ut att ha lite besvär med att täppa luckor och han låg långa tider sist med ett par meter fram till närmaste rulle. Jag trodde han var rökt. Men han var kanske bara kylig (cool alltså).

När farten bedarrade i backen in mot skogen mellan Purmo och Forsby gjorde Maku ett försök och ingen hakade på. Denna ingen skulle då alltså ha varit Tuukkanen eftersom varken Petter eller Mas brydde sig om att fånga Maku. Tuukkanen tycktes ge sig och Maku fick köra den sista sträckan i ensamt majestät. Tuukkanen blev tvåa i spurten och Mas kom in på tredje plats. Petter sparade sig för en kommande tävling dagen efter.

I Velomobilen kunde jag lugnt cykla bredvid täten. Det kändes som om de inte alls hade någon riktig fart. Men jag vet också att jag med racern skulle ha fått tungan intrasslad i framhjulets ekrar eller alternativt kvävts av styrlinda - om jag överhuvudtaget hade hängt med - vilket jag starkt betvivlar. Däremot fick jag en liten gnutta inspiration och kanske, men bara kanske, borstar jag spindelväven av Cervélon och visar den lite asfalt någon dag.

pånyttfödd men trött

Har äntligen krånglat mig ner i den gula aramiden och trampat mig själv till och från jobbet. De senaste två dagarna har jag cykelpendlat till 100 procent men efter två veckor av kontinuerligt lungutvrängande hosta var det inte Le Tour-form i benen. Klenheten till trots kändes det ändå suveränt att äntligen låta påkarna veva pedal. Arbetsdagen är en mental dans över blomsterängar de dagar man cyklar.

Amen hallå alltså?!

...Girot har ju dragit igång!!!
När har det hänt?

Jag har nu hostat i snart två veckor. Under samma tidsperiod har jag heller inte cyklat - vare sig på en sån där cykel byggd av rör eller en man sitter inne i.
Men imorgon tänker jag ändå göra ett försök i samband med att jag ska åka till jobbet. Jag är redan andfådd. Influensahostluftrörskatarrswhatever och pollenallergi är en deprimerande kombination ("combo" som trendtyperna slänger sig med). Det får helt enkelt vara slut med självömkan nu.

Snakebite. Hankar fram på fälgen

Cykel är inte att tänka på just nu - inte ens mitt normala icke-cyklande. En manligt mäktig influensa i kombination med allergi har tömt kropp och psyke. Punkteringen sitter i halsen och reparationskitet har hittills inte hjälpt. Snart inne på sjätte dagen av självömkan.