Vitt igen. Hurra!!

Allt gnäll över hur det är att cykla i nollgradigt regn är härmed onödigt tönteri.
För det första cyklade vi inte mer än en och en halv timme. Jag kände mig bedrövlig bara de sista 15 minuterna och det är uthärdligt - egentligen. Med lite distans till dylika rundor minns man dem dessutom med ett flin.
I jämförelse med en 200km-runda jag och samma cykelkompis gjorde 29.5 2010 var gårdagen rena fredagsmyset. Den gången 2010 blev det jobbigt på allvar.
Men den klart avgörande faktorn för att jag nu endast ser positivt på gårdagens eskapader är att jag idag upptäckte att cykelns styrlindor åter är vita. Innan rundan hade de nämligen antagit en ofräsch brunaktig ton. 
Snart kommer jag förresten även att presentera det stora exklusiva fotoreportaget jag lovade för någon dag sedan.