Knäpptyst

En giganorm ansamling cyklister på torget i morse. Enligt uppgift 27 st.

Vi tog riktning mot Munsala och vidare till Hirvlax men i första backen på Hirvlaxvägen blev det en första gallring. 

Pang, krasch, skrammel, kras, knäck och mandelmassa.

Någon spräckt hjälm, en åtta som liknade ett framhjul, ett halvt styre som hängde i vajrarna, bucklig ram och sprickor på splitter(!)nytt kolfiberhjul.

Hur det är med fysiska skador vet jag inte. En ömmande höft och sjukt knä har nämnts.
Hoppas inga allvarliga saker upptäcktes när första chocken lade sig.

Sedan blev det belgiskt till Oravais. 

Paus för kaffe (men jag drack något annat).

Dagens andra punktering kom halvvägs till Pensala. Då smet ett par cyklister och sågs inte mer.

En bit utanför Jeppo (på väg mot Nykarleby) kom tredje punkteringen. Den bjöd jag på. Hittade mitt i ett potthål och då var det kört. Tyckte inte att gruppen behövde stanna än en gång och vänta på mig men Lars och Petter stannade och assisterade. Mitt reservdäck gick inte att fylla med luft så det blev två byten och därmed omöjligt att hinna upp gruppen men vi (tre) tuggade på med rätt skapligt tempo i motvinden ända fram till Jakobstad. Därifrån tog Lars och jag en avstickare till Kållby och Bennäs innan vi drog hem.

128 km. Nöjd och glad.

Men!!!

Mitt knäppande och knakande vevparti blev kommenterat i parti och minut. Vissa babblade något om märke och annat trams. 

Efter tempoökningen - då Lars, Petter och jag gick runt på tre och tryckte upp farten - har min cykel varit tyst. Helt klart krävdes tempo och rejäla tag. Det är väl så med vissa märken. De är inte byggda för sub 34,1.