Puh!

Nästan en månad utan inlägg. Det har sina orsaker men jag kan öppna en annan blogg ägnad åt bortförklaringar av olika slag.
Steg upp kl. 5. 
Satt tre timmar i kall blåst.
Åkte hem och bytte om för en cykelrunda.
Var på Nykarlebytorget kl. 11
Ingen dök upp.
Ringde till någon som visste bättre.
Jag hade läst fel inlägg i NCK's gästbok.
Träffen skulle vara kl. 13.
Jag åkte hem och halvslumrade i soffan med Snooker-VM (O'Sullivan - Bingham) på burken.
Var tillbaka på torget kl. 13.
Då var där en hel del cyklister.
Vi åkte (cyklade) till Jakobstad.
Där fanns jättemånga cyklister på torget.
De (någon av dem i alla fall) har ett träningsläger.
De ville cykla en Nådjärvare.
Det tyckte några av oss skulle bli för kort.
Vi några valde Kortesjärvi istället.
Till Kortesjärvi var det fina förhållanden.
Till Voltti var det 175 sekundmeter motvind.
Till Jeppo var det 174 sekundmeter kantvind.
I Jeppo bestämde jag mig för att det skulle vara synnerligen hälsosamt att ta det lugnt.
Flåset var OK men benen var då två döda ålar.
Steget mellan lite jobbpendling (20 km en väg) och 130 km var kanske onödigt stort.
Så med militant pondus deklarerade jag att jag tänkte cykla sakta sista biten.
Jag vill hävda att det är nyttigt för benen att få rulla lätt i slutet av ett långpass.
Vill ju bygga upp och inte slita ner.
De andra var pigga och starka som en korsning mellan något väldigt piggt och något väldigt starkt. 
De rullade säkert lätt i alldeles för höga farter.
När jag kom hem halvslumrade jag i soffan med Snooker-VM (Trump - Murphy) på burken.
En vacker dag kanske jag cyklar igen.