Mest av allt ville jag skida idag. Det där med att cykla lockade inte alls. På måndag söker jag hjälp.
Med all nysnö som fallit misstänkte jag att en skidrunda trots allt skulle resultera i bedrövelse och tårar så jag svalde olusten, klädde upp mig för cykling och drog iväg. En av orsakerna till skepticismen kring cyklandet var självfallet också knäeländet från tidigare i vinter.
Egentligen var nog en cykelrunda precis vad jag behövde och det visste jag redan på förhand.
Grundträning med kontrollerad pulsnivå har jag åstadkommit i samma omfattning som Moberg petade in gränslös munterhet i sina utvandrarböcker.
Rundan blev prima. I Munsala träffade jag på två cyklister som var mitt inne i en rysk intervallträning. Jag cyklade med dem en liten bit och deltog i en fem-minutare innan vi svängde åt olika håll.
Därefter höll jag mig på mattan och gjorde kort-korta rusningar var tionde minut.
Dricka hade jag glömt hemma så rundan blev inte riktigt så lång som jag egentligen ville men det känns OK ändå.
Bäst av allt var att knäet höll. Det gav mig lite extra inspiration och möjligen är lite jobbpendling inte helt ute ur bilden heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar