Den ön borde man cykla runt, på, i och genom!

Det skulle också bli ganska långt och ta många, många dygn.
Jag tänker på Island.
Problemet är bilarna i kombination med vägarna i kombination med trafikkulturen.
Islänningar tenderar nämligen köra bil en aning offensivt - åtminstone om man ska tro dem själva.
Jag noterade egentligen inget exceptionellt ute på vägarna men så ägnades ju inte heller mycket tid åt just trafikobservationer ute på landsvägarna.
Cykelkulturen verkar annars vara på stenåldersnivå förutom i Reykjaviktrakten där man såg en del pendlare.

Cykla runt på landsvägarna:
Vägarna är smala - tom. huvudvägen (nr 1) runt ön - så det är inte mycket plats ens för en cyklist men det är iofs inte heller särskilt hård trafik om man kommer bort en bit från Reykjavik. Dessutom är det ju väldigt öppet landskap så man skulle vara väl synlig som cyklist.
Sköna backar på sina ställen. Helt klart klättringar som skulle börja kännas i låren efter ett tag. Tror ändå att huvudmotståndet skulle komma från blåsten och även om vi österbottningar är motvindstränade lär man möta en helt annan blåskaliber uppe på högplatåerna.
Sedan är det bara att ligga och jäsa i ett varmt bad med jämna mellanrum så är cykelsemestern i hamn.

Cykla genom ön:
Garanterat ett tufft projekt. På min karta visades tecknet 4x4 på de flesta vägarna som gick inåt landet. Dvs. att man ska ha fyrhjulsdrift för att köra längs de vägarna. 4x4 blir givetvis svårt att ro iland på en cykel men tankarna går till en Surley Pugsley eller kanske en Moonlander. Lastad med tält, pinnar och annat man lär ska behöva vore det mumma för den äventyrslystne. 
Räkna bort mig från den kategorin (äventyrslystna). I teorin känner jag att det skulle vara hur  kul som helst men i praktiken skulle jag förmodligen begära fyrhjulsdriven, terränggående husföljebil.
Det får jag inse efter att inte ens ha klarat av att cykla runt en sjö i lite regn. Låt vara att jag inte alls var utrustad för vädret men ändå.

Min dryga vecka på Island var annars helt kanon.
Merparten tillbringades i Akureyri. Där har Tintin också varit. De två första dagarna var Turism Deluxe med utfärd till Myvatn-området med alla sina vattenfall, bubblande leror, lavaformationer och varma bad. Följande dag var båtutfärd till Hjalteyri - en by norr om Akureyri - och den gamla, numera nedlagda sillfabriken.
Jäpp! Fabrik! De använde det ordet. Man tillverkade sillarna förr men sedan kom den stora sillkrashen 68 då det blev omöjligt att få tag på komponenter och tillverkningen upphörde.

Men det var jobb också. Vi var ett flertal konstutbildningar som samlades och genomförde en workshop. Jag försökte göra mig populär genom att använda valfångstbilder i mitt arbete. De lär tycka om valfångst på Island har jag hört.
Av logistiska orsaker hade jag en extra dag i Reykjavik under hemfärden. Där träffade jag en fd. studerande från "Konstskolan". Hon var i Akureyri som utbytesstudent för många år sedan och gillade landet så pass att hon senare flyttat dit. Sedan drog jag iväg med en bunt holländare, tyskar och amerikanare på valsafari. Det var bara att svälja stoltheten och den korkade egna föreställningen om att man inte är som andra turister men/för jag ville ju se valar. 
Några av de större exemplaren ville inte visa sig (de hade bl.a. sett blåval två dagar tidigare) men tumlare och vitnosdelfiner blev det i alla fall. Det var blåsigt och gropigt på sjön så spanandet försvårades avsevärt av vågorna.

Summa summarum är Island ett ställe jag ytterst gärna återbesöker. Att åka dit har varit en gammal dröm och att åka tillbaka är nu en ny dröm.