Cykel och träning - i valet och kvalet

Ett himla långt och tråkigt inlägg blev detta. Har jag inget annat att göra en lördagskväll?

Äntligen ett cykelinlägg som handlar om eget cyklande.

Det är ju det jag har gjort idag - cyklat.

Dessutom "på riktigt" och inte bara någon jobbpendling eller annat som bara räknas halvt.

Jag insåg snabbt att jag absolut behövde ta mig ut idag. Annars skulle min mentala hälsa dala även om jag också egentligen borde ha ägnat dagen åt lite jobb ute på gården.

Själva rundan blev en traditionell Nådjärvare med instick i Kållby och Nybränn. Tjusigt väder, nästan ingen vind och på allt sätt perfekt. Härligt med andra ord.

Under själva rundan försökte jag ta mig en rejäl funderare över mitt eget cyklande och vad jag vill med det. De senaste två säsongerna har jag inte tävlat (förutom motionsloppen Botnia förra sommaren, PP i våras plus ett halvt sjövarv i juni - som ju egentligen inte ska räknas som tävling). Totala antalet tränade kilometrar har sjunkit rejält och den här sommaren har jag kommit ner i den lägsta träningsmängden sedan jag började.

- Ska jag låta det vara som det är och tillåta mig att njuta av det? 

Svaret på den frågan är att det är jättesvårt. Det märkte jag bl.a. idag. Jag vill ju nämligen att det ska gå fortare än det gjorde idag och fortare går det inte utan ökad träningsmängd. Att formen är borta är väl ganska självklart med alla uppehåll under andra halvan av sommaren men samtidigt har också grundkapaciteten blivit sämre.

- Kan jag motivera mig själv att träna bättre inför nästa säsong och varför?

Bättre träning är inte bara mer träning. I mitt fall måste det vara ett "paket" som bl.a innehåller olika moment och jag tror att jag behöver ha någon som läger upp det paketet åt mig. Det lustiga är att jag vet att jag tränar fel. Jag tränar faktiskt helt fel. Det beror på någon form av lättja.

Dessutom har jag aldrig tränat särskilt mycket. Låg nivå på både kvalitet och kvantitet.

Idag skulle väl intervaller ha varit helt fel och sådana pysslade jag ju inte heller med. Så idag gjorde jag rätt genom att "bara" cykla. Problemet är att jag alltid "bara" cyklar. Speciellt när jag drar ut ensam.

Då lägger jag mig direkt i ett tempo någonstans precis under tröskeln och matar på i det tempot tills jag är hemma igen. Samma sak sker under de tider på året då jag verkligen borde variera mig, ta olika intervaller osv. för att öka kapaciteten och kunna toppa formen.

Men nä... jag bara trampar. Inte för att jag är rädd att bli trött. Det blir jag alltid under en cykelrunda för jag försöker ju ändå köra maximalt på något sätt. Problemet är att jag kanske bara blir bra på att köra en viss sträcka i ett visst tempo men för tävling räcker inte det.

Kanske också en orsak till varför jag av någon anledning alltid hamnar (hamnade) i utbrytningar.

Jag vill liksom cykla i jämnt (hårt om jag orkar) tempo och känner mig mest bara stressad inne i en klunga. Faktum är att jag blir stressad redan om benen inte får dra runt pedalerna med ett visst tryck och det händer ofta i en cykelklunga.

Svaret på frågan är alltså nej! Jag kan inte motivera mig att träna bättre. Den oförmågan är helt tydlig nu. Däremot tror jag att motivationen skulle infinna sig om jag har någon som lägger upp ett program åt mig. Det räcker inte med att jag gör det på egen hand. Jag har inte rätt pondus över mig själv.

Let's face it:

- Jag började cykla sent. Visserligen cyklade jag mycket (och tyckte om det) som liten och en bra bit upp i tonåren men det var ju transportcykling.

- Nästa säsong är jag i en ålder som betyder svaret på universum, livet och allt. Stort i sig men att plötsligt börja lägga upp ett träningsprogram för en halvgammal gubbe som kört medelmåttligt i gärdsgårdsserien några säsonger är väl ändå overkill och närapå helt meningslöst - annat än att det ger den halvgamla gubben lite egocentriskt feelgood.

För att nu skrävla en smula så får jag trots allt vara nöjd med några lopp jag gjort - trots usel träning både kvalitativt och kvantitativt. Ålders-FM i Vanda för ett antal år sedan är jag tillfreds med. Kommer inte ihåg vad jag blev men tävlingen var stentuff med många elitcyklister i startgruppen. På slutvarvet  vibrerade fötterna av halvkrampande vader (jag krampar normalt inte) medan jag och en elitcyklist från Gif jagade ursinnigt efter några utbrytare. I en tävling utanför Åbo var jag med i en hård utbrytning efter att själv ha kört solo i omgångar. Vi kom ikapp elitklungan som startade före oss.

Mitt livs första tävling i Närpes gick jättebra och etapploppet Tulvaajot (tidpunkt och upplägg) passade mig uppenbarligen fint med flera goda resultat. Botniacyklingen har också gått prima och trots avsaknad av pallplats är jag ändå nöjd. Och jag ska vara nöjd trots att jag taktiskt kör som en kratta men det har som sagt att göra med den där oviljan att "vila" i klungan.

Nu ska jag väl inte klanka ner på träningen totalt.

Jag skulle inte ha resultat om inte någonting i träningen ändå har varit OK. Orsakerna till uppnådd kapacitet börjar på C och L. Gemensamma träningsrundor brukar bli rätt tuffa och det var en hård skola i början. Tävlingsfart i många (de flesta?) sammanhang och skoningslösa ryck och spurter.

Vad är jag "bra" på?

- Jag tror att min kroppskonstitution på något sätt passar för cykling (lvg då alltså). Kroppen är effektiv i förhållande till min kapacitet och jag får ut kraften på rätt sätt - på något sätt.

- Jag tror att jag sitter rätt i förhållande till vilken kroppsposition som är effektivast hos mig. Dessutom tenderar jag få mest kraft ut om jag sitter djupt med överkroppen ...och kanske lite mer aero då också...

- Jag håller spontant ständigt tryck i trampandet även om jag försöker/måste vila. Vilandet sker genom att försöka använda för tillfället utvilade muskler, nyttja växlarna och variera rundtrampet. Inget jag tänker aktivt på. Överkroppen är oftast väldigt avslappnad och torde alltså inte bränna särskilt mycket energi.

- Tror jag är bra på att hitta lä och spara energi när jag är på rulle. Har inte tänkt på det förrän i somras.

Vad är jag dålig på?

- Kondition. Ja faktiskt. Jag har för mig att konditionen är närmast usel. Ja den måste väl vara bättre än för icke motionerande personer men i jämförelse med i stort sett alla cykelaktiva är jag nog lågt, lågt på listan. Har faktiskt fått för mig att jag borde kolla detta. Att jag generellt drar rätt tunga växlar tyder också på vek kondition och dåligt "flås". Springa 2 km? Huh!

- Svag. Det syns väl? Benen kan alltså driva tunga växlar ibland men det beror nog mera på min fysionomi och på de tidigare nämnda orsakerna om att få ut den (lilla) kraft som finns.

Bål, rygg och... ja allt annat än benen har aldrig tränats specifikt och assisterar föga i cyklandet.

- Förmågan att uthärda långa stunder över tröskeln. En egenskap som förstås är mest viktig i tävling.

Att kunna grisköra avgörande länge i backar och hålla i ett stenhårt ryck för att sedan ändå orka trycka på när det värsta lagt sig. Som det är nu dör jag bara.

- Spurta. Samma här. Bra i tävlingssammanhang för att nå de där absoluta topp-placeringarna. Vad hjälper det om man malat på tillsammans med några andra i en utbrytning om man inte har ett vapen på slutet? Sedan är det en annan fråga om jag överhuvudtaget har möjlighet att bli ens en halvkass spurtare.

Kondition och styrka ska väl ändå inte vara så svårt att träna upp? Det är ju bara att lägga manken till och börja på. ...Typ

Men ska jag, orkar jag, är det värt det? Det står i tidskonkurrens med en massa andra saker också.

Jäpp. Jag är verkligen i valet och kvalet över hur jag ska göra inför kommande säsong.

Vad är alternativet? Sluta? För det känns samtidigt meningslöst att vingla omkring på vägarna varannan vecka också. Finns det ett mellanting?