Förresten är ju tempocyklar - min åtminstone - helt fruktansvärt skoningslösa. Jag inbillar mig att det är som att kliva in i någon asketisk och synnerligen oergonomisk cockpit på något metallmonster som skakande ska rusa över en saltöken i en halv miljon km/h, något obekvämt jaktplan från 1943 eller annan typ av järnmaskin som folk i läderhuva brukar dö heroiskt i. Skillnaden är väl att motorn på min tempocykel bjuder på allt annat än hisnande hastigheter så jag har bara den där obekväma delen kvar av upplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar