Episk vändning

Med 0-3 efter första halvlek såg det onekligen mörkt ut. Spelet fungerade bra fram till avslut och där var vi hopplöst snett ute. De sista avgörande skotten - när bollen bara behövde placeras i mål - blev fruktansvärda tåfjuttar och bomullstjafs som oftast dessutom gick bredvid de gånger bollen orkade fram så långt. 
Studerandegänget spelade stabilt och säkert.
Vid halvtid tog vår lagledare på sig armbindeln och då blev det genast andra bullar bollar. 
Vi behövde en första halvlek för att bli varma i kläderna och komma upp i arbetstemperatur. Vår målvakt "Spindeln" spikade igen målet och defensiven fungerade klockrent. Samspelet var inte Barcelona hela tiden men vi sågade oss fram genom deras mittfält. 
Vårt spel blev väl egentligen inte bättre - möjligen en aning grisigare - men med stenhårt, heroiskt slit lyckades vi jobba oss in i matchen och plötsligt spräckte vår grafiska formgivare nollan efter en intensiv press. Därefter blev det två hårt injobbade musikermål och några minuter innan slutsignalen fick jag äntligen (efter 25 år) bollen rätt framför fötterna och hann känna hur träffen blev perfekt. Det var den enda halvsekunden på hela matchen som kändes bra i mitt spel. Deras svåröverlistade målvakt hann lyckligtvis inte upp till krysset och vändningen var ett underbart faktum. Det viktigaste målet i mitt liv. Jag lever länge på den fullträffen och familjen har fått alla detaljerna. De var djupt imponerade. 
Blir troligen både målning och film.
Men nej. Jag kommer inte att göra fotbollskarriär. Min kropp är inte byggd för korta rusningar i olika riktningar på ytterst kort tid.