Touren bjuder på tråkunderhållning (lite som sagan om ringen-filmerna) med ett litet undantag i tävlingen om vem som får bära röda prickar - en tävling som ju iofs är klar nu.
Därför har jag roat mig med att istället bedöma vilka cyklar som är snyggast.
Här kommer en helt obestridlig 5-bästalista utan modellspecifika detaljer:
1. Colnago. Klar vinnare. Enkelt, stramt, stilfullt och sakligt. Attityd.
2. Look. Fräck och elegant.
3. Lapierre. Gör sig fint i TV.
4. Time. Gör sig också fint på TV men något fulare i verkligheten.
5. Kommer inte på en femte som når över ful-fingränsen.
Designüberpåvarna på Pinarello körde över sig själva för 5 år sedan och resten av Cykeltillverkarna är ingenjörsestetik med låtsasparametrar från någon vindtunnel (med undantag av ett märke vilket inte nämns eftersom jag ändå inte får betalt av dem. De tillverkar förresten den allra fulaste ramen).
När Tour (den tyska cykeltidningen) testar ramarna på min lista kommer förmodligen dessa lika högt på resultatlistorna som betong flyter. Gissar på att de alla är gjorda i kolfiber/mjukost-komposit, att de väger mycket för att mjukost väger mycket och att de bara allmänt är usla.
Fula ingenjörsestetik-cyklar är oftast bäst.
Nu har jag idag förvisso sett, känt på, sågat i och provcyklat en av dessa fula men väldigt bra cyklar. Den är nog egentligen också snygg... men på ett annat sätt.
En lätt manlig avundsjuka känner jag allt.
Därför är det sannolikt att jag en dag löper linan fullt ut och skaffar en riktigt ful cykel istället för att hålla mig med de 75%-fula jag har nu. Men det blir ett annat år. Nu ska jag köpa plankor, bräder, lister, ribbor och en plåtslagare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar