Härdsmälta

- Som att ha druckit tre flaskor Liebfraumilch på raken utan det där upplevt roliga innan systemet slår bakut.

- Som att strypa kylvattentillförseln i kärnkraftverket.

- Som kokande salpetersyra mot jungfrulig tarmludd.

- Som Ove Markström.

Men jag backar bandet en bit.

Tour de France. 

Dagens etapp har ca tre mil kvar och en av mina gamla favoriter Moncoutie sliter i utbrytartrojkan.

Jag får för mig att äta några smörgåsar och fixar ihop lite sådant plock. Hittar en blå tub med flinande gulhårig gosse som etikett och klämmer små tunna strängar av dess innehåll över ostskivorna.

Hunter voltar, Cavendish spräcker hjälmen, Greipel segrar och jag gör mig redo för en första träningsrunda på minst två år.

Pumpar däck, smörjer kedjan och justerar bakväxeln som av någon anledning slutade tillåta 11-drevet mitt under brinnande drypande Vätternrunda.

Fyller vattenflaskan och plockar grejer jag behöver under rundan. 

Då fallerar kroppen. Inälvorna bryter samman och jag får trona på något helt annat än Selle Italia.

Svetten och tårarna rinner till.

Plötsligt adderar jag två och två. Samma brinnande mage fick jag precis innan Vätternrundan och det kom precis  efter att jag ätit den där romkrämen.

Nu är jag bara glad att jag inte hann ta mig iväg. Kållby hade inte varit rätta platsen för sammanbrottet.

Dessutom hann jag läsa lite extra på den biografi jag för närvarande slukar helt okritiskt. Mer om den senare.