Vättern 2012. Den låååånga rapporten del 2

Lämade in cykeln bland miljoner andra köldskadade cyklisters miljoner cyklar.
Cyklisterna själva stod och väntade på bussen som skulle komma efter en dryg timme - en dryg timme!!
Skocken cyklister påminde om Kejsarpingvinerna som vaggar tätt omkring varandra ruvandes sina ägg ovanpå fötterna i värsta Antarktis-klimatet.
En dryg timme ute i regnet och kylan var en helt omöjlig tanke. Men tack och lov hade en allmän toalett öppnats precis intill "busshållplatsen" bredvid den lilla strandpromenaden. Dit gick jag och träffade fem huttrande cyklister som i tur och ordning värmde sig under varmblåstorken. 
Bussen kom och svalde en bråkdel av alla pingvinerna. Vätternorganisatörerna jobbade under högtryck med att få tag på flera bussar och chaufförer till alla stirriga cyklister. Det var nästan slagsmål om bussplatserna och sådant orkade inte jag med. Vi höll ut på toaletten och insåg att det skulle bli en lång dag i Hjo. Efter en timme slutade regnet falla. En timme senare bröt även solen fram mellan molnen. Mina kläder hade i tur och ordning torkats under varmblåset så jag släntrade tillbaka till cykelinlämningen och funderade på att avbryta mitt avbrott men cykeln hade givetvis redan åkt iväg till Motala. Den ena cyklisten hade ringt sin son som var på väg till Motala med bil för att hämta honom. Så sonen körde runt och kom till Hjo istället varpå vi kvarvarande tre alltså åkte bil sista biten.


Kändes fullständigt surrealistiskt att stå i det strålande solskenet och ha avbrutit pga. regn och kyla. Varför pausade jag inte bara och inväntade det där vädret jag visste skulle komma?
Troligen för att jag är för mycket man - med andra ord enkelriktad och trög.
Hade jag inte tänkt ha pauser längs rutten så ska det inte vara det heller. Annars blir det ju helt ofokuserat och förvirrat. Så kan man inte ha det.
Dessutom en tvåtimmarspaus? 
Sådant är helt otänkbart. Nej DNF låter mycket tuffare på något envist, korkat och löjligt sätt.


Vädret var OK på fredagen, det var OK på natten till lördagen, det var uselt några timmar under den tidiga lördagsmorgonen, det var OK resten av lördagen och det var fint på söndagen.
Antilottovinst!
Men nu tänker jag inte älta det här svåra personliga nederlaget i evighet. Det räcker väl att säga att jag aldrig någonsin ska cykla mer och än mindre cykla vätternrundan.


Några plus:
- Resan var kul och det var riktigt trevligt att träffa folk jag inte kände sedan tidigare.
- Cykeln blev ren på något sätt. Speciellt bakväxeln och trissorna.