lördag 19 maj 2012

PP-runt

Jahapp. Det var det.
PP-runt är en riktigt härlig tillställning och det är allt som oftast kanonväder. En smula småkyligt i luften innan start men den kylan försvinner fort när man börjar veva med benen.
I cykel händer alltid smått oförväntade småsaker som kan betyda en del i förlängningen. Det är ofta lite kaosteori med fjärilar och orkaner inblandade.
Direkt efter start i Bennäs var jag rätt långt bak i fältet men trampade framåt förbi raden av cyklister och råkade komma in på andra rulle bakom Mattias. Planen var att ta det lugnt och att göra det länge. Bara cirkulera i klungan.
Mattias låg som sagt längst fram och klev åt sidan en bit efter tunneln under riksåttan. Jag trampade på i "bekväm" fart och tänkte att jag bra kan göra det en halvannan kilometer. Men av någon anledning fanns plötsligt ingen bakom mig. Klungan var väl sisådär 50 meter efter när jag noterade luckan. Nåväl. Farten kändes perfekt så jag trampade vidare i samma takt och "väntade" på att de skulle komma ikapp.
Men inget hände och jag tyckte inte att jag ville sakta farten och vänta in dem heller så jag försökte bara hålla det "bekväma" tempot. Vid Sandåsen noterade jag två som var på väg upp. Det visade sig vara Maku och Jan. Direkt de tog fast mig skruvades farten upp en smula och vi började gå runt. Faktum är att farten skruvades upp ganska ordentligt och tanken var plötsligt att de som tänkt sig ta ikapp oss ska också få slita ont för det. 
Förbi Edsevö och Kållby kunde vi notera ett gäng några hundra meter bakom oss. Precis innan Esse kunde vi också skymta dem och man tänkte för sig själv att motvinden på Nådjärv skulle bli avgörande beroende på hur många som delade på dragjobbet i förföljargruppen. När vi inte såg någon efter Purmo anade vi att det skulle hålla. Det var ändå läge att mata på fram till sista kilometern. Ett lite fånigt bilmöte precis vid svängen in mot "Falli" tog ner farten rejält och mina ben ville sedan inte att jag skulle ha samma takt som Maku och Jan upp för backen. Skallen förmedlade inte heller tillräckligt med vinnarhormoner så det blev vad det blev. 
Men en alldeles lysande cykelrunda och det var oerhört skönt att få gå runt och försöka hålla tempo precis på gränsen. Här är dagens Garmin-streck

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar